Aftonbladet – 11 januari 1858, sida 2

vecka. Operan Friskytten, C. M. v. Webers bildsköna barn, har nemligen nyårsdagen 1858, såsom en konstnärlig glädjehärold, öppnat serien af årets musikaliska företeelser. Af alla Webers verk har Friskytten hållit sig längst. Den gafs i Berlin redan 1821 och blomstrar ännu i full vårfriskhet; hvaremot Webers öfriga sceniska verk (Preciosa undantagen) icke mäktat behaga i lika hög grad. Af hvad skäl? Skalden besvarar frågan så: Der ljuda inga harpor, ingen fröjd som förr.; det är i omskrifning: den melodiskt-elektriska strömmen flyter med o:emförligt svagare kraft. Man njuter blott en förtjusning con sordino.x Skälmen Figaro, besvarade t. ex. frågan: Huru finner ni Webers Euryanthe? med orden: Je le trouve trop peu riante. Detta var visserligen ingen tillfyllestgörande kritik, men påpekade dock nogsamt, att åhöraren Figaro, åtminstone stundom, hade blifvit gripen af ledsnad. Han fann i Euryanthe talang, men icke alltid snillets tändande blixtrar. Om andra verk af Weber, t. ex. om Abu Hässan, skulle Figaro visst hafva sagt: Städse traditioner, Gammalt från alla zoner; — Sjelft-uppfunnet? — ej mycket Från början till slatet af stycket.. Oberons musik är onekligen skön. Dock var Webers bästa kraft att skapa sköna melodier redan bräten, då Oberon författades. Publikens enhälligt förklarade gunstling kunde Oberon aldrig bli i samma höga grad som Friskytten, hvars sköna melodier följa slag på slag uppå hvarandra. De äro dessutom, liksom englarne på Murillos madonnataflor, ytterst omsorgsfullt, med stor. smak och rikedom, grupperade in och ibland hvarandra, så att den ena melodien afgjordt och oafbrutct förhjelper. den andra till sin skönaste verkan. Det är barnablicken hos Murillos englar, ögats ännu oskärade, ännu endast af en bättre verlds