Aftonbladet – 11 januari 1858, sida 1

denna visshet. all. den sällhet,. som. ett äkta qvinnohjerta vanligen erfar vid. ernåendet af etta dess ljufvaste mål. Det oaktadt frågade hon sig sjelf ibland med oro, om; hon väl skulle förmå framgent bevara åt sig det hjerta hon. lyckats fängsla. Föreställningen, att den varma känsla, som nu egnades henne och som uppfylde henne med så mycken .sällhet, möjligen skulle svalna, förblekna, förgås, kastade, ofta en mörk skugga af bekymmer in i den nya, glada verld, som dagats inom henne; men hörde hon blott sin mans steg. närma sig, eller hans kraftiga välljudande röst, så försvunnomed ens alla farhågor ur hennes hjerta, och hoppet stod segrande qvar. Det var på aftonen af en utaf dessa TychoBrahe-dagar, som allt från morgonen utmärkt sig genom tvärstreck och motgångar. Herr v. Arnim hade alltjemt varit sysselsatt med ekonomiska göromål, och fru v. Arnim hade funnit tiden icke blott lång, utan äfven tung. Efter en noggrann vidräkning medsig sjelf, fann hon till sin förundran, att den senare omständigheten, nemligen vantrefnaden, stod i nära sammanhang med och till väsentlig del berodde af den förra — de ekonomiska göromålen. Honi bade försökt hvarjebanda palliativer mot sin -betryckta sinnesstämning, utan.attnägot visat sig särdeles verksamt. Hon försökte nu: hvad musik skulle kunna uträtta; men älven :defta medel slog felt. Förtretad på musiken, ekonomien: och sig sjelf, steg hon-upp från instrumentet öch gick några hvarf. fram och: tillbaka på golfvet, filosoferande. öfver sitt missöde och anledningen dertill. Det är dock besynnerligt, sade hön otåligt; sådan har jaZ aldrig förr varit