Aftonbladet – 11 januari 1858, sida 1

så misströstande i afseende. på sin förmåga att. väcka och: bibehålla deltagande och ömhet. hos: andra, att. de vid det :allraminsta tecken till köld eller motvilja genast tillsluta sitt; väsen: och, draga: sig långt tillbaka. Man säger, att sensitivan i sitt: hemland har ensådan stark känslighet, Om man på flera stegs afstånd blott går den förbi, sluta sig bladen, blott till:följd af. sjelfva luftens dallring; bäfvande tillsammans... Somliga sinnen bibehålla ock en .sådan känslighet hela sin defnad.. Dec passa icke för detta lifvet, men de höra dock till de öfriga schatteringarne bland menniskokaraktererna, likasom sensitivan bland blommorna, och utgöra kanhända den skönaste nyansen., Hos: oss sätter man. sensitivan i fönstren för att riktigt kunna betrakta: och fingra den fina nerfväfnaden och förlusta sig åt dess darrningar. Så roar sig ock, den råa slumpen ofta med att göra känslomenniskan till ett dylikt experimentalfält för hjertlös och hårdhänd medfart. Man sätter ock fjäriln, den arma flygande blomman, på nålen; på den stackars dufvan borttager man stora eller lilla hjernan, för att pröfva hvar förståndet sitter — det. hjelper föga att den, förra så värnlös, att den senare så from ) är... Man spetsar ock menniskors hjertanrätt ofta, utan satt tänka derpå,: af okynne eller plump ovarsamhet; följaktligen ock utan att bekymra sig om deras marter. Anima var mycket tillgänglig både för glada och sorgliga intryck. : Hon dolde icke för sig sjelf, att bon nu var älskad, och hemtade a ) Enligt de gamles. tro är, dufvan den enda fogel, som icke har någon, gålla. Der Fuchs ohne Lungen, Der Stoörök ohne Zungen, Die Taube ohne Gall