Aftonbladet – 11 januari 1858, sida 1

ket så nära oliknade-ömhetenss och som Hon inont sig; var sså: benä attugifva. em för hansv hjerta mera tillfredsställande tydninig.: Denna :qvillneo ådagalade: em sådan rikedom och :moguadsii förstånd: och hjerta; en csådan falllret iTallt)attchan: vät kundesanse den ömma vård? hon egnat: honom under hans lidandesnararessåsomrettsbevis mer på hennes! ädla -karakter och tamvetsgrannhet, äncsåsomi ett tecken tillsenförökad tillgifvenhetför) hans:person. -Elåni ville: sålunda icke begagna; sig rafsin-ställning: till henne. ehurw han ä andravsidan icke förallti verlden skulle: frivilligt-velatzafsäga sig-rättighetenatt:dagligen vistas under sämmactak med hennes och om häw var alltför stolt:ochgraunlaga för! att: vilja hafva omständigheten; slumpen eller ödet .attastackarför ewslycklige vändning i sitt hjörtasvangelägenheter, så ville han döckicke tilb något pris: försaka lyckan att kalla; henne; sin hustrå; önskahde endastoinnerstissinssjälj att;houren gång: skulle! kunna bära hansnamni, utan motvilja. Besynnerligt. nog . började . här nu ett för-: hållande, -som under, vanliga omständigheter gemenligen föregår giftermålet och icke säl-, jan slutar med eller strax efter denna ce-; remoni. ; Meå den takt; denna fina. måtta, som ett: älskande. hjertai ingiffer, sökte han. läsa i: hennes ögon hennes minsta önskan, samt att! på ett! intagande: sätt förekomma densamma. i Med: varm band strödde han: glädjens och. trefnadens blommor ut omkring hennes-persons7 Enneblickzo ett I leende vat.. honom, till-! fyllest; var homo: belöning nog:.. Han bad? aldrig. om genkärlek; men: hela hans väsen var ensehdasstumy-brinnanderbön derom, läs lig hvarje ögonblick i hans ögon. i hans min.