Aftonbladet – 9 januari 1858, sida 3

årg Sr gnat tr Tier RT Aer ge NV se ng samt i det nya lif, som råder i vårt arbete rör vetenskapens och konstens lämpande på lifvet. Skalden är äfven man. Det gifves tider, då skalden måste stå tillbaka för mannen. Vår tid är en sådan. Emellertid äro vi, som sagdt, ej alldeles utan bevis på vår tids förmåga att gifva sig uttryck äfven i sång, blifver äfven denna sång ej genast fullkomligt sångbar eller för att uttrycka oss egentligare, röjer äfven denna sång understundom, att den mera är ett uttryck ai reflexion än af denna glada, naiva ursprungliga inspiration, som sjunger såsom lärkorna om: våren. Hr v. Kremers sång är af den reflekterande ten. Vårt sekel är ej längre yngling. Dess sånggudinna åtminstone har för längesedan passerat sitt tjugonde. Hr K:s sång är ett uttryck utaf huru hon reflekterar. Det är nu sex år sedan hr v. K; första gången framträdde såsom författare. Det skedde medelst offentliggörande af de prisbelönta metriska skildringarne af Nordens naturn. Det var ett sjelfständigt, manligt friskt anslag på den lik: som med allt större matthet och tystnad slagna svenska lyran. Det kunde ej annat än slå an på det i hemlighet efter sång törstande sinnet. Hr v. Ki hade i och med det lillå sånghäftet blifvit ett föremål för vår sångkärleks förhoppningar. Tvenne år derefter skänkte han allmänheten sina Sydfruktern. Vi skola ej upprepa det intryck de gjorde. Redan det att göra något intryck, — var en förtjenst. Det låg någonting redbart godt på botten, derom kommo alla öfverens. Men det måste letås upp i oordningen af ett språk, som liksom blifvit vresigt och trassligt under en alltför egenmäktig behandling. Man läste och läste igen, letade och gladdes och uppfriskades; I men man tröttnade immerfort. Och mången lansäg att hr v. K. ej gjort svenska dikten, folket och sig sjelf någon stor tjenst med att i sådant skick offentliggöra sådana ingifvelser. Utan tvifvel hoppades man dock lika mycÅket som män saknade. Åtminstone var det Åså fallet med oss. Det var med glädje vi under hösten hörde ett nytt arbete af hr v. K. förkunnas såsom en blifvande julgåfva åt den svenska allmänheten. : Vi hafva nu haft tillfälle att göra oss. förtrogna med detta hr v. K—s nya diktverk. TAndan af dess innehåll är samma manliga. I friska, om äfven genomreflekterade anda, som. genomgått hr v. K:s förra arbeten. Han har alltid i den delen rättfärdigat våra förhoppningar. (Forts.) I — Af den Carlenska upplagan af Bellmans N Samlade skrifter har elfte häftet i dessa daIgar utkommit. Såsom illustrationer till Bacchi; tempel finner man 5 träsnitt efter de vignetter, ritade af E. Martin och graverade af J:F. Martin, som förekomma i den ursprungliga under Bellmans lifstid tryckta uppTlagan af nämde stycke. — Beskrifning om Fornlemningar i Skåne, undersökta af N. G. Bruzelius, är titeln på en nyligen utkommen liten skrift, som utgör ett särskilt aftryck ur Antiqvarisk Tidskrift 18355—57. De i densamma beskrifna fornlemmningar äro undersökta på en af vitterhets-, Åhistorieoch antiqvitetsakademien bekostad Tresa, hvarföre äfven de funna fornsakerna blifvit till antiqvitetsmuseum öfverlemnade. — Af Handledning i allmänna Byggndäslä-) rans praktiska del af E. E. v. Rothstein har Thäftet II (sid. 193—352) utkommit, innehål lande andra och tredje afdelningarne af hel arbetet, den förra om hållfasthet och stabi tet, den senare om bygnadsredskap. Detför lidet : år utkomna första häftet afhandlade bygnadsmäterialierna, och det snart utkom mandey tredje häftet skall omfatta bygnads konstruktionslära. Vi förbehålla oss att se dermera lemna en utförligare redogörelse för! detta arbetes innehåll och egenskaper. ; — Den berömde tyske häfdeforskaren Friedrich v. Raumer, som under sommaren 1856 besökte -Sverge och Norge, har nu i den nyligen utI komna årgången för 1858 af Historisches Taschenbuch (Pritter Fölge neunter Jahrgang) meddelat åtskilliga reseskildringar eller, såsom -han kallar det. fragmenter af minnen från en resa i Danmark, Sverge och. Norge, hvilka förtjena uppmärksamhet derföre att-den celebre förfättaren i sitt bedörhande:! äfven :af de :saker, der en tysk lätt låter hänföra sig af -antipatier och förutfattade omdömen, röjer den! sans och oväld, som man kän vänta af den,som van sig att betrakta företeelserna från den historiska kritikens opartiska ståndpunkt; och man fiöner till sitt stora nöje, att det är möjligt för en bildad och paAA triotisk tysk-att betrakta den dansk-holsteinska stridsfrågan .med sans och förstånd. Äfven är det roligt! att se, att gråhårsmannen geheimerådet v. Raumer I ser saker och förhållauden i en långt ungdomligare, vänligare och mera optimistisk dager än ensyngre tysk litteratör, som samtidigt med honom besökte Skandinavien, och att han till och med uti ett och annat synes vilja uppträda emot dennes omdömen och framställningar, ptan att dock låta framskymta någon direkt polemik. Så uttalar han sig med syntå nerlig välvilja och erkännande om. det nordiska studentmötet; Resan på Göta kanal förefaller honom högst intressant, och hånanmärker särskildt, att inrättningarne för de resande företedde både elegans och beqvämlighet, så mycken komfort, som någonsin ett fartyg kan erbjuda, Trollhättan finner han så märklig; att hon ensam är värd en resa till Sverge. Stockholm öfvergår långt alla håns förväntningar, och han anställer just en sådan jemförelse med Neapel, hvilken blifvit förklarad för en så stor orimlighet och framhåller att om också Neapel har åtskilliga egendorhliga företräden, så bildar dock Goölfo di Napoli en enkel halfeirkel och berör Staden blott på ena sidan, Under det här både Mälaren öch Östersjön från motsatta sidor bilda mångfaldigt begränsade bugter, intränga i staden och på en gång splittra och sammanbinda densamma. Författaren prisar det vänliga mottagande: han öfverallt i Stockholm rönte och det: lärorika umgänge, hvartill han der egde tillfälle. Bland de anmärkningar förf. gör är en öfver Stockholms stads kommunalstyrelse, hv ilken han naturligtvis måste fjona yara en mycket paderlig företeelse i vår tid. : : 1 samma årgång af Historisches Taschenbuch, finner man en utförlig lefnadsteckning! öfver Johann Konrad Dippi SEN Då den PT KN