Aftonbladet – 9 januari 1858, sida 1

Min . Gud!x sade hon med oförstäld bestörtning, hvad ni är blek... ni är helt visst sjuk? Hans ansigte, som nyss var hvitt som snö, fick i hast sin lifsfärg tillbaka då han blef henne varse. Jag är sjuk, sade han, mitt hufvud brinner ... jag sökte svalka här i skuggan. Anima teg ett ögonblick, derefter sade hon sorgset: -Ni är sjuk, von Arnim, ni stormar på er helsa ... det är icke rätt af er!... hvad ni är förändrad! ... Ni gjorde sannerligen bättre i att gå opp på era rum och skicka efter en läkare., En läkare! ... jag är inte sjuk, jag är endast tryckt af den grufliga hettan. ... Ert ansigte motsäger era ord... er blick äfven ... tro mig, detta går icke an; kom, låt oss gå in Han. såg på henne utan att svara. Fru v. Arnim grep hastigt om hans handled ... Ni har feber... gör mig till viljes... gå upp till-er!.,. Hörni mig, v. Arnim... Edvard! ... Han spratt till, for med handen öfver pannan och såg förvirradt på henne. Ja, jan, sade han, ni har rätt... det är bäst att-jag går på mina rum! .: Och han aflägsnade sig långsamt. : Följande dagen inträdde Josef helt tidigt till fru v. Arnim. Monsieur...! stammade han. Hvad är det, Josef ? Monsieur frågar efter madame. ... Är han sjuk? Sedan i går ... Sedan i går! ... Hvarföre har man inte underrättat mig? ..: Monsieur har uttryckligen förbjudit det, emedan ... emedan doktorn sagt att febern — är smittsam: men nu :.. Men nu? RE .sHan ropar efter er, madame, och ingen kan lugna honom. 4 ru v. Arnim skyndade till sin mans rum, Han låg på sängen. Febern öfverdrog hans kinder ech panna med en brinnande rodnad,