Aftonbladet – 8 januari 1858, sida 2

mot presterskapet och i stället rekommendera Folkets Röst; — våra politiska motståndares förkättringsförsök, understödda af en liten del af den liberala pressen, der man är mycket kortsynt och för en liten personlig fåfänga kan vara färdig att lemna alla politiska konsiderationer å sido; — slutligen Östgötha Correspondentens nu liksom vid förra årskiftet upprepade profetior och fägnad öfver sina postkontorsobservationer i Linköping och deraf dragna slutledningar; — allt detta har visat sig vara fruktlöst. Aftonbladet lefver och stall med Guds hjelp söka under årets lopp visa frihetens och framåtskridandets fiender att detlefver äfven i andlig måtto, och att det vill göra allt, för att söka koncentrera de liberala politiska krafter, öfver hvilka publiciteten kan disponera. Vi ha med flit icke velat under sjelfva prenumerationstiden yttra någonting till bemötande eller belysning af de mot oss riktade intrigerna och agitationerna, till hvilka man torde sakna allt motstycke i något annat curopeiskt land. Den polemik vi fört med Svenska Tidningen har -— vi bedja några af våra kolleger i landsorten väl lägga märke dertill — icke från vår sida haft någon anstrykning af yrkesafund, utan blott tillkommit derföre att de anfall, som Svenska Tidningen riktade emot oss, nödvändigt kräfde svar, derföre att de tillvitelser, som mot oss gjordes, grundade sig på dikter. Det kan visserligen hända att det finnes personer, som anse det lämpligast att svara med ett likgiltigt gyckel, när man blir uppenbart beljugen ; men om de finna den metoden god när det är fråga om andra, tro vi dock att de oftast skola afvika från densamma, om det är mot dem sjelfva som dylika angrepp vända sig. Vi ha äfven haft tillfredsställelsen se, att åtskilliga af de blad, på hvilkas omdöme vi sätta stort värde, t. ex. Jönköpingsbladet och Norra Calmar Läns Tidning, uppfattat saken riktigt och betecknat Svenska Tidningens ansträngningar såsom de förtjena. Vår hederlige vän i Göteborg har åter en liten svaghet, den att stundom nog hastigt och förfluget döma öfver saker, som han icke gifvit sig tid att taga kännedom om samt att af en viss känsla af opartiskhet ledas icke blott till lofvärd rättvisa mot fiender, utan äfven till orättvisa mot sina vänner. Sedan Handelstidntngen i afseende på finanskrisen hela tiden kämpat i samma linea som Aftonbladet, kommer han nu helt enkelt och ogillar, att vi örsvarat oss mot Sv. Tidn:s falska beskyllingar. Hade vi tegat till dessa beskyllnirigar, så hade det varit undfallenhet och courtoisie men då vi deremot, såsom N. Calmar L. T. säger med nerv tillbakakastat insinuationen och till fullo bevisat det ohemula och oriktiga i densamma, då klagar Handelstidningen öfver bittra och orättvisa smädeord, brist på kallblodighet o. 8 v. Det är möjligt att framläggandet af fakta och bevis och bestämdt uttalande af den slutsats, till hvilken man genom dem måste komma, i visst folks ögon företer någonting klumpigt och mindre roande, och att de med större nöje se det lumpnaste hokuspokus af toma undanflykter och behändigt hopstälda fraser; men vi ha förestält oss, att det egentligen skulle vara sådana som föga bekymra sig om sak, utan betrakta hvarje polemik just med det slags intresse, som den råare och finare mobben i England betraktar dessa tuppfäktningar, på hvilka Handelstidningen gör en si nätt och om så mycken takt och skicklighet vittnande allusion.