Aftonbladet – 8 januari 1858, sida 2

Regeringens sistlidne lördäg kungjorda beslut att bemyndiga och förordna kommersrådet Th. Willerding och grosshandlaren. protokollssekreteraren C. G. Cervin att såsom befullmäktigade ombud på utrikes ort vidtaga nödiga åtgärder för anskaffandet af det utat rikets ständer beslutade lånet eller kreditivet å 3 millioner rdr silfver samt att derom afsluta behörigt aftal, har icke kunnat undgå att väcka uppseende och föranleder några anmärkningar. Det är så godt som gifvet att lånet skall apptagas i Paris. Sverge och Norge underhälla der en beskickning, som vid denna riksdag fått sitt appointement så mycket ökadt. att det nu uppgär till 72,000 rdr rmt. En-: ligt hvad officiöst meddelats allmänheten har genom denna och flera andra beskickningar underhandlingar blifvit inledda rörande det ifrågavarande lånet. Hvarföre gick det då icke an att äfven uppdraga underhandlingarnes fortsättande och afslutande åt en beskickning? Nej, det är under en beskicknings värlighet att afsluta statslån, heter det i den di plomatiska jargonen. Heldre må en beskickning sitta i tio år och ingenting annat göra än skrifva kurirbref å la Orvar Odd, än att den skulle förnedra sig till ett sådant ärende som att, i den ringa mån det står i dess makt. medverka till lättande af det betryck, hvari landets näringar råkat. — Annorlunda betraktar dock Napoleon dylika saker. Han håller sig ej för god att sjelf underhandla med Rothschild och anser det icke ens under sina egna konseljledamöters värdighet att negociera för franska bankens räkning. Men Sverge har sedan gammalt en fallenhet att spela fattigdom och högfärdn. Sverge och Norge underhålla tillika en generalkonsul i Paris. Var det äfven under dennes värdighet att negociera lånet, med ledning af telegrafiska ordres? Norska regeringen föregick med det exempel, som den svenska nu synes ha velat härma, att utskicka tvenne ombud för att i London uppnegociera ett lån; emellertid kunde dessa ombud ingenting uträtta, utan de måste vända sig till generalkonsuln Tottie, och han uppgjorde genast affären till deras belåtenhet. v Det fanns ännu en tredje utväg att få lånet afslutadt utan att besvära hrr Willerding och Cervin dermed. Presidenten Akerman är nemligen just nu på utrikes ort för att åt riksgäldskontoret anskaffa jernvägslånet. Är han sålunda betrodd. om en affär å 20 millioner, så kunde väl ock ha lemnats honom uppdraget angående de 12 milhonerna. Det hade kostat mindre, och den olägenheten hade undvikits, att särskilta agenter ligga och öfverbjuda hvarandra om lån åt samma stat. En olägenhet, som icke heller bör förbises. är att kommerskollegium genom hr -Willer