Aftonbladet – 8 januari 1858, sida 1

inne... man blir riktigt yr i hufvudets anmärkte han. Jag har inte märkt det., Ellör också är här eruftigt varn Ja, man kan riktigt qväfvas ... cn danssal är dock någonting högst otrefligt .. Jefnadssä ättet i staden ett onaturligt ... det är onsdag i morgon, Anima, kommer ni ihåg ...! Jag vet det, och är färdig. Gnud ske lofi ropade hr v. Arnim riktigt andäktigt; måtte ni icke ångraserb tillade han. iJet tror jag inte. Om jag kunde vara viss derom! sadehan lifligt, och fortfor tvekande: ,vill ni gifva mig er hand såsom underpant på era ord? Här är den, sade Anima okonstladt, Hr v. Arnim slöt den framräckta handen ömt mellan sina. Anima mia! sade han med denna låga, men af inre rörelse svällande röst, som oemotståndligt tränger till hjertat, och fortför, sedan han låtitthenneobehindradt draga den. tillbaka: Hvad ni är enkel:och ädel i allt, Anima! så olika alla andra, som en naturlig lefvande blomma är olik de konstgjorda!.. detär derföre jag är rädd om er, äsom om min egen själ... det är derföre jag längtar att föra er till: Sternenburg, att an en renare luft än här, hvarest allt är qv migt, tungt och olidligt... Ni ler... jag vet hvad ni tänker —. ni tänker att jag måtte vara mycket förändrad... Om så är, Animab... om er närvaro... ert föredöme ... er skönhet. Nej, vänd er icke bort... hvad vore jag, om ni vände er bort från mig! .. Han tystnade. Alltså i morgon! återtog han med lugnare röst.; Hur dags befaller ni er vagn? Hon nämde timman och hr v. Arnim aflägsnade sig. forts Följer (Forts. följer).