Aftonbladet – 8 januari 1858, sida 1

så bevisade detta kanhända, att hennes hjert ieke var helt och hållet ointregseradt. Han stod lutad mot Tföristerkarmen; me korslagda armar ochärrande blickar tycktes ha fördjupad i sina egna, för alla andra oläslig: tankar. Dansen började, och han drog sig djupare in i fönsternischen. Han crinrade sig kanhända, huru han för icke längesedan stoc på detta samma ställe och bad Anima om er blomma. Liksom då lutade sig den mandel. doftande rosenlagren öfver hans bufvud. Maj blommorna och hyacinterna luktade starkt och han befann sig nästan såsom i ett lätt rus, Hon spratt till... han tyckte att han såg sin frus hvita sidenklädning fladdra förbi i cen hvirflande vals. Hans blickar flögo spejande omk:ing bland de dansande paren, men, allt syntes honom oredigt såsom i en dimma, hans hjerta klappade våldsamt, han erfor en känsla nästan af vanmakt; hans tankar förvirrades, han kunde med möda andas, det förekom honom-såsom han hvarje ögonblick skulle falla till golfvet. Med våld slet han sig ur denna trollväf, som sålunda omspunnit honom, han skyndade in bland de dansande, der hans blickar förgäfves sökte Anima; småningom återvann han dock sin fattning, töcknet skingrade sig för hans ögon. Han blef mi varse Anima som satt vid pianot och, bläddrade i ett nothäfte. Han kastade sig påsen ledig stol. bredvid benne. Ni har dansat? sade han ändtligen i frågande ton, så fort hans upprörda sinne tillät honom tala. Nej. Det var besynnerligt, jag tyckte jag såg er dansa nyss. ; har ju sagt, att jag aldrig dansar,, invände hon småleende. Blommorna måtte lukta alltför starkt härs