Aftonbladet – 7 januari 1858, sida 3

nemligen Frankrike, Ryssland, Preussen och Sardinien, genom sin protest mot de första moldauiska divans-valen, på det åskådligaste sätt visat, att de ej öfvergifvit denna princip. Journal des D bats frågar, om man förnuftigtvis kan antaga, att dessa fyra mak ter, sedan de låtit det komma ända till en brytning med Porten, för att tvinga densamma att låta den offentliga meningen göra sig gällande uti Donaufurstendömena, skulle nu, sedan denna mening så afgjordt uttalat sig för föreningen, uppträda mot densammr. Men dessa fyra makter, fortfar Journal des Debats, bilda majoriteten på kongressen, till och med om man ej tager England med i räkningen, ehuru detta land ännu icke gjort något steg, som berättigar till det antagandet, att dess regering kommer att desavuera sin fullmäktig på pariserkongressen, lord Clarendon. Till och med Österrikes opposition vore, ehuru möjligen sannolik, likväl mera förutsatt än bevisad. Hvaraf kommer det då, frågar Journal des Debats i slutet af sin atikel, alt man nu synes förtvifla om unionen? Måhända i följd af den öfvertygelsen, att om Turkiet står fast vid sin mening och afslår unionen, de öfriga makterna ej skola vilja utöfva något tvångsvälde öfver turkiska regeringen. Men hvarföre hafva väl då fyra af dem utöfvat en diplomatisk tryckning turkiska kabinettet, i fråga om divans-valen ? Enligt underrättelser från Konstantinopel af den 23 December hade vallachiska divanen redan blifvit upplöst, och den moldauiska skulle äfven snart upplösas. Redschid pascha och franska sändebudet i Konstantinopel, hr de Thouvenel, hatva ändtligen ingått försoning. Sultanen bar i anledning deraf förklarat storvisiren sin tillfredsställelse. . Presidenten uti tribunalrätten i blef den 21 Dee, vid middagstiden i ten uti sitt kansli, af en grek, som fört en rättegång, hvaraf hela hans berodde. Då domen afkunnades, hvarigenom han bragtes till tiggarestafven, framdrog han en pistol och afsköt densamma på presidenten, under utropet: Nu är ändtligen rättvisa här skipad! Presidenten afled af sitt sår efer några minuters dödskamp. Mördaren greps, sedan hans försök att äfven döda sig sjelf misslyckats.