Aftonbladet – 7 januari 1858, sida 2

från Tänsäng, drängen Anders Johan Jacobssom äfvensom bonden Anders Olsson från Stobbarsby, hvilka ifrågavarande dag varit sysselsatte att vid hemmanet Lindskepps varf taga på land en Andreas Olsson tillhörig båt, hade uti skymningen gått uti en mindre s. k. eka, för att färdas öfver fjerden till hemmanet Tänsäng. Utkomne omkring 100 alnar från land hade, efter hvad vill synas, ekan, som var hårdt lastad, bifvit af sjögången fyld med vatten och derciter sjunkit. Liken efter de drunknade äro återunna. — Vi komplettera här förteckningen i måndagens nummer om W. Brusewitz komp. ingifne stat: Utom hvad förut är uppgifvet här köpte vexlar, hvilkas såväl utsändare som acceptanter sedermera inställt sina betalningar, sterl. 19,410: 15, bko mk 156,300: 3 sk., samt dels för främmande, dels för egen räkning dragne, men med protest återkomne vexlar sterl. 42,481: 18. 7, bko m:k 317,770: 10. —— — Engelska Jernångfartyget Sarah Sands. som den 16 sistl. Augusti afgick från Portsmonth till Kalkutta med trupper om bord, har varit nära att uppbrinna i grannskapetaf Mauritius. Fartyget, som mäter omkring 2000 tons, har förut gjort turer på Amerika, men blef redan för en längre tid sedan utrangeradt från tjenstgöring som postfartyg. Loöndontidningarne meddela följande detaljer om fartygets missöde: Sara Sands förde om bord 13 officerare och 353 soldater af 54:de infanteriregementet äfvensom 8 soldathustrur, 7 barn och flera officersfruar. Färden tyckes hafva gått lyckligt till den 11 November, då man ännu befann sig på mer än 400 (eng.) mils afstånd från Mauritius. Kl. 3 på e. m. nämde dag märkte de soldater, som hade sina sofställen akterut i fartyget, röklukt, och då befälhafvaren i anledning deraf lät anställa undersökning, upptäcktes det, att en del af laddningen till större delen bestående af kronans förråd, fattat eld. Man försökte nu att undanskaffa de brinnande packorna, men lyckades ej på detta sätt blifva herre öfver elden, hvilken tvärtom alltmer och mer spred Maskinen stoppades, och det gällde nu framför allt att söka få undan krutet, hvilket äfven efter stora ansträngningar lyckades soldaterna, så till vida, att endast två små krutfat måste lemmas qvar. Straxt derpå slogo lågorna upp genom däcket och antände alla på det samma befintliga kajutor. Till råga på olyckan blåste hela tiden en stark storm, så att fartyget krängde starkt. Det oaktadt rådde bland soldaterna och besättningen den största ordning. På befälhafvarens befallning sattes båtarne ut, och i en af dem inskeppades qvinnorna och barnen med tillsägelse att tills vidare hälla sig på afstånd från fartyget. Derjemte förfärdigades i största hast tre flottor, och två af dem nedhalades i sjön. Branden tog emellertid allt mer och mer öfverhand, de båda krutfaten exploderade och tågverket fattade eld. Lyckligtvis motstod likväl skiljeväggen -akterut i fartyget lågorna, och sedan matroserna och soldaterna hela natten ansträngt alla sina krafter att medelst påösande af vatten släcka elden, lyckades man mot kl. 2 följande morgon småningom blifva herre öfver densamma, och vid dagens inbrott var den fullkomligt släckt, likväl först sedan hela aktern uppbrunnit ända intill fartygets stomme. Stormen fortfor emellertid alltjemt och fartyget hade 15 fot vatten i rummet. så att besättningen och soldaterna oafbrutet voro sysselsatta vid pumparne. Klockan 2 på e. m. den 12 Nov. togos qvinnorna och barnen åter upp om bord och fartyget styrde kurs mot Mauritius, dit det ankom 8 dagar derefter, utan att något enda menniskolif gått förloradt. ———