Aftonbladet – 7 januari 1858, sida 2

på mina ideer, så — tillåter ni mig göra ännu en slutsats —. Och den är? Att ni hvarken har förtviflade affärer eller är kär... nej, det är någonting helt annat som ni lider ad Ni menar kanske nyfikenhet, ty detta onda hemsöker mig verkligen i detta nu all deles otroligt. Ni är sjuk, min herre l I allt fall une affection de poitrine? Det säger jag icke bestämdt; jag påstår, att det ligger i inbillningen lika myeket. Ni förskräcker mig! une affection cerebrale? Utan all mystifikation, min herre, ni är svartsjuk. Herr v. Arnim skiftade färg. Ni förlorar er i hypoteser, min fröken, och jag börjar tvifla på er ofelbarhet. Så-å, ni nekar — blodet stiger er åt hufvudet, ... jag märker att sonden har träffat såret ... vänta litet, här behöfves en konsultation ... Animal och hon fattade fru v, Arnims arm ... inte sant, din man är sjuk? sade hon skrattande. Fru v. Arnim såg hastigt på sin man. Fröken talar i hyperboler,, sade han med ett tvunget leende. Patienten tiger vackert medan hans lifmedici öfverläggal — Anima, vår vän är sjuk, säger jag . Kär, sade ni nyss! invände herr v. Arnim, Pardon, diagnosen är slutad, här är nu blott fråga om att rådslå angående botemedlet. Fra v. Arnim tycktes icke riktigt förstå om det var skämt eller ej, fon såg frågande på båda. Har du icke märkt det, Anima, din man är svartsjuk by . Fru Arnim log, men det är omöjligt beskrifva. detta leende. Det var sammansatt af