— Rörande dansk-tyska frägan och dess sammanhang med den skandinaviska skrifves i Correspondance Havas följande från Petersburg: Vårt kabinett har ännu icke från danska regeringen fått något svar på sin senaste not om hertigdömena. Eftersom för öfrigt England understödt densamma cnergiskt, och man kan hoppas detsamma från Frankrikes sida, så är det sannolikt, att danska kabinettet icke skall dröja länge med sitt svar. Man önskar Frankrikes medverkan så mycket mer, som skandinaviska idgens anhängare sätta ett visst hopp till denna makt, och man vet här, att, om Danmark begynner en kamp med Tyskland, så skall det förr eller senare kalla skandinavismen till hjelp. Vårt kabinett fruktar icke skandinavismens drömmar; men det gör sig ingen hemlighet deraf, att ett försök att realisera dem skulle i norden åstadkomma de farligaste invecklingar, hvilka också skulle låta förspörja sig i Ryssland. Man känner vissa planer, hvilka man med förkärlek omfattar i Stockholm, hvilka äro anakronismer och aldrig kunna verkliggöras, men hvilka ändock kunna åstadkomma allvarsamma tilldragelser, och hvilka kunna för längre tid uppehålla den fredliga utveckling, hvaraf Ryssland är i behof. Men man vet också, att skandinavismen under inga omständigheter skall våga att handla på egen hand, så länge den icke känner sig understödd af nägon stor makt, och sannolikt af detta skäl önskar man lifligt, att Frankrike skall sluta sig till de steg, som Ryssland nu gör i Köpenkarmn.