Aftonbladet – 7 januari 1858, sida 2

— Borgareståndet har i dagens plenum till behandling förehaft lagoch ckonomiutskottets betänkande i anledning af hr L. Hiertas och Johan Johanssons motion om förändringar i tjenstehjonsstadgan. Den punkt af betänkandet, som afstyrker icke blott upphörandet af, utan all inskränkning i husbondes rätt att tilldela tjenstehjon husaga, föranledde en liflig diskussion, hvari flera af ståndets ledamöter .deltogo. Ingen mer än hr Bodell sökte försvara utskottet och äfven han på det sätt. att han slutade med att yrka återremiss. Al öfriga talare önskade alla, med undantag at hr Gahn, husagans fullkomliga upphörande. och hr Gahn ville hafva den bibehållen endast för yngre tjenare, så länge de kunde anses af husbonde åtnjuta uppfostran. Under diskussionen yttrades ganska skarpa saker mot det sammansatta utskottet och dess ordförande. Så anmärktes att utskottet alldeles försummat att behandla hr Henschens motion om husagans upphörande. Det var icke första gången utskottet hade låtit en slik försummelse komma sig till last. Detsamma hade inträffat vid handläggningen af motionerna om kyrkomöten. En af utskottets egna ledamöter, hr Hasselrot, vidgick att utskottet här begått en blunder, hvarför ordföranden och sekreteraren i första rummet borde bära ansvaret. I hufvudfrågan öfverensstämde alla i den meningen, att husagan bör upphöra. Sedan staten icke längre använder kroppsstraff och man nyligen stadgat straff af ända till 100 rdr mot husdjurs misshandling, kunde hon icke längre: bibehållas, och de flesta talarne yrkade derföre återremiss till utskottet. Hr Lallerstedt ansåg att ståndet genast bort fatta beslut om husagans upphörande. Frågan derom behöfde icke i vår tid diskuteras och man finge lemna åt framtiden att vidtaga de förändringar i tjenstehjonsstadgan, som i följd deraf kunde blifva nödiga. Dermed vore ingen våda förenad. Långa tal vore här olämpliga; det vore nog med korta, men kraftiga ord, som kunde tränga till merg och ben, och på husagans anhängare i moraliskt hänseende utöfva samma verkan, som den de vilja bibebålla för den tjenande klassen. Talaren förvånade sig att ingen af presteståndets ledamöter inom utskottet erinrat om det rent af okristliga i husagans bibehållande; han hade väntat att de företrädesvis skulle hafva önskat, att ur svenska lagarne bortryckts det blad, som nedsmutsas af stadganden om husagan. — På riddarhuset, der frågan äfven i dag förevarit, blef utskottets betänkande deremot bifallet, ehuru med ringa pluralitet och efter en liflig diskussion, derunder förnämligast hrr Hjerta och Prytz, grefve Creutz och hofpredikanten Tham uppträdde emot betänkandet, den sistnämde yrkande, att husagan måtte förläggas på en rent kristlig grund.