Aftonbladet – 5 januari 1858, sida 3

——— LV OO IN NS MR torra kläder och genast föras hem till sina föräldrar. V. Senhösten hade tagit sina sjumilastöflar på och nalkades med stora steg. Himlen mulnade och i samma mån äfven. menniskornas sinnen mer och mer. Mörkrets välden ökade sig och regnets och stormens, och snart måste Anima, till sin stora saknad, ganska ofta inställa sina aftonvandringar. Hon var dock icke sysslolös inom hus, då nu i allt fall tiden för deras inflyttning till staden nalkades. Hr v. Arnim for icke så ofta bort, och tog öfverhufvud mera befattning med sina landtliga. aftärer; aftnarne var han dock sällan ensam; det felades nemligen icke beställsamma vänner, som uppsökte och ädelmodigt hjelpte honom att öda tiden och med detsamma hans goda viner. Solen drog sig emellertid allt längre bort och himmelen molngardinerna tätare tillsammans för sina fönster; vinden slet-löfven från träden och höll sin långdans med dem genom de ödsliga allsernay blommorna lutade sig. mot jorden och sångfoglarne flyktade i skaror bort till ljusare länder. Denna tid har någonting melankoliskt och nedslående..med sig. Det är då som menniskorna företrädesvis söka ljus hos bvarandra; söka att i sällskapslifvets förströelser skafta sig ersättning för hvad de förlorat; kronljusen, vinet, dansmusiken och toiletten skola ersätta solen, sommarvärmen, fogelsången och blommorna.: Menniskornas glada ansigten vill man ou hellre se än naturens trumpna. Menniskorna hafva ock flyttfoglar bland sig, som alltid regelmessigtfölja nöjets passadvindaär åt: i Tyskland fära. de vid samma tid-som storkarno — icke till Nilen eller Levanten.