Aftonbladet – 5 januari 1858, sida 3

LITTERATUR. Christlig Troslära af doktor Henrik Nicolai Clausen. Stockholm Z. Heggström 1857. Priset 4 rdr rmt. För värdet af denna nyligen i svensk öfversättning utkomna Troslära är sjelfva den frejdade författarens namn en borgen. Liksom författaren i medborgerligt hänseende intager ett stort och aktadt rum bland Danmarks frisinnade fosterlandsvänner, så hörer han äfven såsom teolog till. dem, som icke arbeta för prestvälde, utan för befrämjandet af kristlig odling och kristligt lif inom församlingen. Härmed förenar han i lika hög grad tankens skärpa och den mest omfattande lärdom ock beläsenhet. I fråga om sin ställning till Troslärans vetenskap yttrar han sjelf i sitt förord : Otvifvelaktigt skulle den protestantiska dogmatiken i åtskilligt hafva fått en annan rigtning, om de öfriga protestantiska folken, hvilkas andliga karakter och tänkesätt i mycket afviker från det germaniska — och till dessa räknar jag äfven de skandinaviska — hade tagit mer lefvande och sjelfständig andel i det gemensamma arbetet. Kanske skulle den vetenskapliga dogmatiken då icke aflägsnat sig så långt ifrån den ställning, som vid reformationen anvisades henne, att i troslifvets tjenst arbeta på de religiösa föremålens förklarande och betrygga den religiösa tankens och viljans vägar mot villospår, och det skulle måhända icke hafva varit så stort afstånd som nu emellan teologien och lifvet, dogmatiken och församlingen. Författarens föremål vid hansbehandling af dogmatiken har fördenskull varit att hålla det bibliska och kyrkliga elementet klart och bestämdt åtskildt från den bifogade betraktelsen och utvecklingen, det är att uti hvarje lärostycke först och främst gå tillbaka till den egentliga källan dller Nya Testamentet, dernäst till de kyrkliga bekännelseskrifterna samt härpå, efter någon redogörelse för den utveckling som hvarje ogm sedermera erhållit, framlägga sin egen åsigt. . vEndast på detta sätt, säger han, ser jag någon möjlighet för teologien att understödja kristendomen och kyrkan emot de antikristliga tendenser, som uppenbart hafva verksamma bundsförvandter i de teologiska rigtningar, der nitet förtär sig sjelft i bitterhet mot hvarje annan konfession eller hvarje annat system, utan öga för den gemensamma grunden. Uti en kärleksfull och försonande kristlig anda söker förf. fördenskull framförallt framhålla det gemensamma och väsentliga. för all lamt OROAR