Aftonbladet – 5 januari 1858, sida 2

tet blifver synnerligt intressant, såsom innehållande utförlig historik öfver det på forntida minnesmärken rika Wisingsö. Den 80årige författaren åtnjuter oförminskade kroppsoch själskrafter och fortsätter oafbrutet sina forskningar för tecknandet af Smålands forntida minnen. — Hr häradshöfdingen Forsell, som varit förordnad till föredragande hos konungens högstå domstol af skiftesmål, har på begäran erhållit entledigande från detta förordnande, och assessorn i Göta hofrätt hr von Hofsten öfvertagit denna rotel. — Mindre teaterns af oss förut omnämda nya femaktspjes Ingomar, skogens son, som i går afton för första gången gick öfver scenen, är en företeelse af mycket intresse, Stycket spelar i Gallien, hundrade år efter. Massalias (det nuvarande Marseille grundläggning, och framställer kontrasterna mellan den råa kraften hos de i Gallien då kringströfvande halfvilda horderna och den höga kulturståndpunkt, på hvilken Massalias grekiska kolonister befunno sig, samt de konfiikter, som beröringen mellan dessa olika elementer måste framkalla. Vi hinna nu endast nämna, att stycket, rikt på effektfulla scener, genomandadt af en poetisk stämning och skrifvet på ett äfven i öfversättningen särdeles vårdadt språk, alltigenom lifligt intresserar och efterlemnar det angenämaste intryck. Uppsättningen är praktfull och ytterst dyrbar så till dekorationer som kostymer och öfriga sceniska attributer. Bland de spelande utmärkte sig isynnerhet m:ll Kindahl uti den qvinliga hufvudrolen. Vi få likväl tillfälle yttra oss närmare om utförandet, då vi med snaraste återkomma till denna märkliga konstprestation. — Det i Göteborg. af Gilleska truppen gifna originalskådespelet, som vi i går omnämde, bedömes. at Handelstidningen på följande sätt: Titeln: Gustaf III eller Göteborgs Räddning år 1785n, på ett skådespel, gifvet i vår stad. kunde: icke annat än väcka rätt mycken nyikenhet, särdeles då man ryktesvis erfarit, itt författaren var en ung man, hos hvilken ågon synnerlig litterär förmåga icke. varit xänd eller ens väntad. Också var hela sa!ongen fullsatt af åskådare. Här bekräftade sig. erfarenheten af det fosterländska ämnets makt att anslå på sinnena, ifven då många brister förefinnas både i sjelfva skådespelet och dess utförande. Det glädjer oss emellertid att-kunna säga, det, enligt referentens uppfattning, bristerna i kompositionen voro, förenade med många förtjenster. Så var sjelfva-handlingen ganska lyckligt funnen; akterna väl afdelade, scenerna icke illa sammanfogade, och vid ett par tre effekten naturligt och väl beräknad. Allt detta gör att uppmärksamheten hålles -spänd och att skådespelet följes med intresse ända till dess upplösning. Skada att härunder dialogen icke kunnat motsvara det öfriga. Flera scener, såsom t, ex. den på Göteborgs rådstuga, hvilka nu blifvit mycket torftiga, skulle hafva, genom en god dialog, kunnat erhålla en ypperlig effekt a åtskilliga karakterer derigenom trädt bättre i dagen. ei Resultatet af det hela var, att sinnesstämningen var allmänt till. skådespelets förmån, hvilket yttrade sig efter ridåns nedgång uti lifliga rop på författaren. Då denne framträdde, befanns han vara den unge konditorn Moritz Rubenson, hvilken med: tydlig öfverraskning och anspråkslöshet emottog den honom eonade hvlininoen.