Aftonbladet – 4 januari 1858, sida 3

mera 1 tUHdllngenl Teaovisas. Läroverksreförmen och dess nyasie vedersåkare. I.) Vi komma nu till den bevisning, hvarigenom författaren vill ådagalägga, att nya elementarskolan icke uppfylt sina åtagna förbindelser, utan är så godt som alldeles oduglig. Ehuru långt det blir; nödgas vi äfven härvidlag punkt för punkt följa hr författaren i spåren. 1)Alla underrättelser öfyerensstämma deruti, att. ehuru nya elementarskolan lemnar en ganska god undervisning och åstadkommer rätt vackra framsteg uti lefvande språken och vetenskaperna öfverhufvud, dessa i allmänhet icke öfverträffa dem, som lärjungarne vid hufvudstadens gymnasinm och lärdomsskolor ) göra uti samma läroämnen, men att deremot de kunskaper, som nya elementarskolan meddelar sina alumner uti de klassiska språken, äro till vidd och grundlighet underlägsna dem, som vid nyssnämde läroanstalter inhemtas uti samma språk., Alla underrättelser öfverensstämma, — detta är således den historiska källa vår kritiske författare begagnar. Men hvarifrån komma dessa ,underrättelser? Mäånne från lärarne vid nya elementarskolan? Men kunna de anses opartiska? Eller från lärjungarne och deras föräldrar? Men vill väl författaren tillerkänna dem tillräcklig konpetens för afgörande af en slik jemförelse ? Eller från examinatorerna i studentexamen? Hvarföre då ej meddela officiella, bestämde intyg från det hållet? Ihuwru vet hr författaren i sjelfva verket, att lärjungarne i nya elementarskolan icke äro, i moderna språk och vetenskaper, jemförelsevis sämre än vid Stockholms gymnasiumjoch öfriga skolor? Eller bättre? och huru kan en författare, som uppträder med så stora anspråk, komma fram med sådant drafvel. som att framkasta påståenden, för hvilka han icke en gång bjuder till att åstadkomma annan bevisning, än underrättelser; hvilka till sin hatur icke uppgifvas, men hvilka efter all sannolikhet icke kunna härflyta från annat håll än författarens egen inbillning, hvilken sagt honom: Så vill du hafva det, min vän; derföre är det sån. Hvad deremot klassiska språken beträffar och författarens påstående om den underhaltiga undervisningen derutinnan i nya elementarskolan, så har redan för 10 år sedan ett fullt tillfredsställande svar derpå gifvits. Man finner detta svar i Tidskrift för lärare och uppfostrare, 2:dra årgången, 4:de häftet, hvarest dåvarande rektorn vid nya elementarskolan Dahlström meddelar en statistik öfver latinskrifningen i Upsala, hvarigenom först och främst hela uselheten af den s, k. klassiska bildning; som meddelas i våra elementarläroverk, Tlottas, och för det andra tydligen ådagalägges, att lärjungarne från nya elementarskolan, under all denna uselhet, ändock äro fullt jemförliga med de öfriga. Insändaren kan icke förmoda, att hr författaren är okunnig om denna uppsats; ty sådant vore oförlåtligt af en så grundlärd historikus. Men känner han den; och ändå tillåter sig att kortma med sådana påståenden som det ofvannämda, så bevisar han sig derigenom uppenbart vara oärlig. Detta närmastiafseende på kunskapernas grundlighet,. TIafseende på deras vidd, som äfven påstås vara ringare, kan ju hvar och en rådfråga nya elementarskolans tryckta kursförteckning, hvilken icke är någon hemlighet. 2) )Hvad deremot vidkommer undervisningstidens förkortning, så har löftet derom så litet blifvit uppfyldt,, att denna tid svarare kan anses hafva förlängts utöfser den vanliga. Det blefve alltför vidlyftigt att följa förf:s lösa väderprat i denna punkt, och äfven öfverflödigt efter hvad ofvanföre härom anförts. En enda sak vill ins, anföra, att: nemligen, enligt hvad han från tillförlitligt håll känner och hvad, om så fordrades, kunde officielt styrkas, har bland de 12 lärjungar, som under loppet af de två sistförflutna åren från nya elementarskolan afgått till universitetet, efter att hafva börjat sina studier i skolan ifrån och med 1:a klassen, en varit 10 år i skolan, 3 nio år, I åtta år, 5 sju år och 2 sex år, hvilket följaktligen i medeltal ger 72, år. Svårligen lärer någon annan än förf. anse detta vittna om en förlängd lärotid, äfven om man fylde talet till jemt 3 år; men ziffrorna visa tillika, att, när man låter sakerna fritt och naturenligt utveckla sig, olika individer verkligen, såsom principen för fri flyttning fordras, behöfva en mycket olika lärotid. 3) I förbigående — såsom icke egentligen till saken hörande — har förf. framkastat en ganska lömsk insinuation, hvars vederläggande under en särskilt rubrik här torde vara så ) Se Aftonbladet för den 29 och 30 sistlidne Dec., samt 2 Januari, ) Det är eget, att författaren vid alla sina jemförelser endast tar i betraktande läroverken i hufvudstaden. Man märker att hans uvar joka sträcka