Aftonbladet – 2 januari 1857, sida 3

väl ätminstone hittills varit honom omöjligt. att i någon handling. der han bordt söka derefter, kunna finna ett sådant löfte. Det torde således vara tillitet att icke vidare yttra sig i denna frågas teoretiska eller principiella del; till den praktiska (d. v. s: sjelfva verklighe-:! ten) komma vi nu. (Slutet följer.) LITTERATUR. Några fornengelska, andeliga qväden på grundspråket. Med svensk öfversättning och åtföljande glossarium af ID. G. Nilsson. Lund: 1857. Det har länge förundrat oss, att ingen i Sverge ännu har egnat sig. åt studiet af fornengelskan och dess rika litteratur. På många sätt. innerligen beslägtadt med svenskan, och ännurmera med fornsvenskan, öppnar detta gamla stamspråk, likasom fornnorskan och forndanskany stora skatter för både den språkliga, den historiska: och den estetiska : forskaren. Englands äldsta och ädlaste episka dikt — Beowulfsdrapan — den stoltaste, som någon nyare: folkstam: besitter — besjunger såväl svenska, som danska förhållanden i 6:te århundradet, och är endast oläst i Sverge, på grund af den välbekanta Romerska smakenn. Fullkomligt instämma vi med gamle Grundtvig, då han härom yttrar: Et meer end tusindaarigt Heltedigt, i en nerbeslegtet Mundart, som ikke blot spiller i Norden, og.spiller paa dets berömte Konge och Helte-Slzegter: Skioldunger, Skilfinger, Ylfinger og Volsunger, men dreier sig for en stor Deel om en af Dänmarks underfulde Redninger paa Undergangens Rand, og skildrer det Nordiske Liv i fordum tid med levende, deilige Farver, et saadant Oldkvad matte jo aabenbar, hvor det gik naturlig til, strax. tiltreekke sig alle Nordiske og da iser Danske Lzeerdes Opmeerksomhed. (Brage og Idun, 4de Bind. 1841, s. 482.) Men, med ett enda undantag (Porthans ) förträffliga edition af episoden i Kung Alfreds Orosius, Otheres och Wulfstans upptäcktsresor till Skandinavien och Östersjön i 9:de århundradet) har denna gamla och dyrbara litteratur ännu icke väckt niägot intresse i Sverge. Och dock har den äfven en skandinavisk sida, och tarfvar belysning äfven från Skandinaviens lärde! I Norge och Danmark läses äfven språket vid universiteterna, men i Sverge finnes knappast någon, som besitter kunskaper i ämnet. Det är derföre högst glädjande, att en ung svensk har gjort icke allenast ett försök, men ett vackert och värdigt försök, att bryta isen, Tr Nilsson har valt det andliga gebietet, Näst efter Ulphilas kommer England i den bibliska tolkningen. Innan år 1000 fanns derstädes en stor del af både det gamla och nya testamentet på folkspråket, af Davids Psalmer och de 4 Evangelierna till och med flera versioner, och både på fornnordengelska (northumbriska) och på fornsydengelska, utan att tala om liturgiska öfversättningar, hymner, homilier m. m. Många herrliga psalmer — icke mindre än 100 af konung Davids — och andra dylika stycken funnos äfven på vers, likasom rimmade predikningar och legender förekomma till stort antal, ofta af en intagande och sublim beskaffenhet, ochi skaplynne och konstruktion alldeles öfverenstämmande med de uräldsta svenska runstensqväden oc hde äldsta eddadikter. Här är således ett tacksamt fält för en svensk odlare. Af-den myckna hithörande andaktsläsningen återfinna vi i denna lilla samling: 1. Kyrkans äldsta hymn, Gloria Patri, i en äkta parafras, såsom en engelsk scöp (skald) dei tiden måste författa den. Den har 114 verser, och begynner i hr. Nilssons öfversättning : Dig vare pris och ära vidt förkunnad bland alla folkslag, tack och hyllning, makt och nåd, hvarje själs kärlek, de trognes frid, och din egen dom för verlden uppenbarad: hur Du förmår styra all jordens makt och den höga himlen, vind-och skyar; styra allting rätt! Här ville vi rätta syra till Du styrer. 2. Dernäst Fader Vår, parafraseradt i 72 verser. 3. Credo, tron, uti 116 verser; ett glänsande poetiskt stycke. 4. En Bön, endast 14 rader. Då den är så kort, och har en rörande enkelhet, citera vi den hel och hållen: NHerre dyre, O Domare milde, skona mg Du evigt väldige! jag känner min själ af synder sargad; hela Du henne himlarnes konung och läk henne lifvets Förste: ty Du lättast kan det af alla läkare, af.de, som spörjas när och fjerran 5. En annan Bön, 116 verser, och hvilken begynner: O Ljusets Ljus, o Lifvets Fröjd, sänd mig Pw ärofule 7Konwing,