Aftonbladet – 31 december 1857, sida 4

grufva, och der ännu en... förlåt, det är enf! kyrkspira .. och så hela: den milsvida, kullriga slätten igenom, täckt såsom den är i enj; ständig följd af böljande skäökdar och planterade skogsdungar... n Forts. följer.) kt Till Redaktionen af Aftonbladet! Med anledning af en underrättelse i n:r 297 af ftonbladet, om ett utmärkt skulpturarbete, som en d. elev vid svenska slöjdföreningens skola från, Paris hemsändt, och den uppgift, som dervid gjordes, stt samma elev ankom till Paris med ingen annan underbygnad i konststudier, än den han erhållit vid nämde läroverk, har hr ornamentsbildhuggaren Ahlborn vändt sig till redaktionen med en protest, intagen i n:r 298 och innehållande att nämde uppgift sfordrar den rättelsen, att den ifrågavarande personen öfver 5 års tid uteslutande hemma hos hr Ahlborn varit sysselsatt så väl med modellering i lera som skulptering i trä af så mångfaldiga föremål, att de vid skolan af honom utförda arbeten jemförelsevis endast utgöra en obetydlighet. p Under sitt namn har hr Ahlborn satt: Ornamentsbildhuggare och lärare vid svenska slöjdföreningsskolan,. Hr Ahlborn är också en af nämde skolas aderton lärare, och dertill en, efter mitt förmenande, ganska förtjenstfull; I sin protest bestrider han detta, och det är derföre som jag hos redaktionen : anhåller att nu få yttra mig i cant fråga, som för det allmänna icke är så helt och hållet likgiltig. Om den unge arbetaren kommer att genom flitiga studier fortgå såsom han begynt, hvilket jag med nära kännedom af hans. personlighet har alla skäl att hoppas, så är det utan tvifvel till glädje och heder för de lärare han haft, för den underbygnad! i konststudier han vunnit innan han kom till Paris; ! och det synes hafva varit af en sådan, i sig sjelf: lofvärd, känsla som hr Ahlborn uppträdt, utan att i brådskan se det han förgick sig mot sig sjelf och, såsom det skulle tyckas, äfven mot det läroverk han tillhörer. Skälet, hvarföre jag nu trott mig böra I mellankomma, är likväl icke det, att jag ville återi vinna åt samma läroverk något, som det med skäl 3 kunde frukta att hafva förlorat genom hr Ahlborns I protest. Ty dels är det tydligt att ingenstädes kan i derom bättre afgöras än inom den unge arbetaren! sjelf, och jag är viss att svenska slöjdförenibgens skola dervid ingenting förlorar; dels är den mu ifrågavarande eleven på mycket när icke den enda, på hvilkens framgång skolan stöder det förtroende hon vunnit inom landet — ett förtroende, hvilket jag hoppas vara bygdt på säker grund. : Men ett annat skal finnes. Den ifrågavarande eleven har under fem års tid arbetat hos hr Ahlborn, men han har under samma tid och ett år förut, eller tillsammans sex år, utan afbrott begagnat undervisningen i svenska slöjdföreningens skola. Hr Ahlborn var under hela denna tid en af hans lärare derstädes, Skulle det nu vara sant, att de konststudier eleven gjort inom skolan endast vore en obetydlighet i jemförelse med dem han gjort på verkstaden, det vill, närmare uttryckt, säga vore smindre än intet, så är allt skäl att fråga: hvarföre finnes denna skola, och hvarföre har en sådan lärare, icke långt för detta blifvit skild ifrån sin befattning? På dessa frågor anser jag mig, såsom skolans föreståndare, pligtig att svara, och pligtig att göra det offentligt, då skelan hemtar sina lärjungar från hela landets industri, med särskilt ändamål att leda dem i konststudier, och då hon derföre bekostas hufvudsakligast af statsmedel. Lyckligtvis är det lätt att här svara, så lätt, att hr Ahlborns uppgift — så vidt den rörer konststudier — måste, för att blifva riktig, endast om-. vändas. i En industri — och hr Ahlborn, såsom ornamentsbildhuggare, år industriidkare — måste skötas efter beställningar eller efter som afsättningen visar sig och, tyvärr, oftast så, att de föremål, som ega mindre eller allsintet konstvärde, få gå framföre dem, I som skulle fordra några egentligare konststudier, I derföre att de förra betalas merendels bättre än de senare, om tiden, som deras utförande fordrat, räknas. Detta åter kommer sig dels deraf, att hos oss, ännu, afnämare i allmänhet äro svaga konstdo-; mare; dels deraf att köpare af egentliga konstverk : äro allestädes mera sällsynta, i följd af kostnaden, Man må dock icke häraf draga den förhastade slut-; satsen, att verkliga konstskolor skulle för industrier . vara umböäörliga eller icke ovilkorligen nödvändiga för! vår tid. Ty utom det att, för att utföra någonting 39 väl, man måste sjelf stå högre än sitt arbete, hvarförutan man icke kan kritiskt behandla det, hvilket åter är vilkoret för att det må blifva godt; så äro I ock industriens föremål, utan undantag, alla emottagliga för en högre konstutvecklig, hvilken, emedan i en sann konst prydligheten icke kan skiljas från ändamålsenligheten, alltid måste vara en tillökning i den med saken följande nytta; och denna prydlighet, denna! nytta vinnes till bättre pris, och derigenom till alls mänt bruk, i samma mån som arbetarnes konstbild-; ning blifver allmännare. Äfven till det alldagligaste ; i lifvet nedstiger konstens genius, om den allmänna : bildningen kallar honom: derom vittnar hvarje kärl .C som vår tids muster ega från forntidens Grekland, och ingen bild på de qvarstående minnesvårdarne ! från Greklands, från verldens högsta konstskönhet, i I gifver ett enda exempel på, att ett bohagsting, äfven : I hos den allra fattigaste, hade rå, ostädad eller dålig i s form. Ja, äfven nutiden gifver beviset fullt i den! franska industriens arbeten, och isynnerhet i dem från ! Paris, der konstens vigda hand gifvit form och färg äfven åt de minsta småsaker, hvarigenom ör dess i jo ÅT a a ke frn ne et I I I 1 u f I t t i i a f Å g d ; från den ena ändan tillden andra, bugar sig för dessa småsaker och dessa lyxartiklar, mot hvilka intet penningeskrin har säkert lås. Men huru blifver väl den franska industriarbetaren konstnär? På verkstaden? — Nej, han blifver det i skolorna, der han arbetar under samma år, som på verkstaden. Verktygenas och materiens handterande kan han ingenstädes så lära som i det dagliga lifvet på verkstaden. För de egentliga konststudierna deremot fordras samlingar af de yppersta mönster, fordras bibloteker, fordras skickliga lärare, hvilka göra till hufvudsak att leda sina elever, och dessutom, sär-( skilta rum och särskilta inrättningar för belysning, m. m., hvilket allt icke kan finnas på den industriella verkstaden. På sådana grunder är det som hr Ahlborn har rätt när han säger att den ifrågavarande eleven har hemmt hos hr A. varit seg med så mångfaldiga förea er I brat mål, att de vid skolan af honom utförda arbeten jemförelsevis utgöra en obetydlighets — till antalet nemligen; men läsaren skulle taga oerhördt miste, om han ej deri såge att förhållandet med konststudiernan varit alldeles motsatt. På industriens verkstäder utföra arbetarne det som de redan lärt, och ofta ständigt detsamma. 1 skolan åter ledas de i ständiga konststudier, och inhämta hvad de förut icke lärt; de få här välja föremål efter fallenhet och krafter, de gå framåt till allt högre uppifter. E Hvad särskilt beträffar det nu ifrågavarande fallet, så har den nämda eleven vhemma hos hr Ahlborn, hufvudsakligen och till sin stora fördel lärt handtverket, hvilket mäste gå i bredd med konststudierna, men kan, såsom bekant är, inhemtas äfven utan dem. I Sv. slöjdföreningens skola har han deremot haft ledning för konststudier, från och med sina första försök i teckning. Han har fortgätt på den väg, som der är antagen för undervisningen. Han har haft under ögonen de yppersta franska förebilder för teckning. Han har kolans stora gipssamling gjort bekantskap med Athens och Roms konstalster och öfvat sig att i teckning och modellering afbilda dem. Han RC CA Can AR ve ve keel Pan I JA Resan nl KS RAA nl VG