Till det gamla året. Så gå, du numro femtisju. du munsbit af ett sekel! Till räfst och redo äfven du ser nu ditt Mene-Thekel. De löften, som du gaf så rundt, dem har du hållit alltför tunnt — ansenligt är ditt debet. Hvarthän kring alltets vida rund med tuben man må spana, går verlden än i denna stund Yr samma lunk sin: bana: Ej ens från jordens: lilla ring kometens svans — när allt gick kring — fick sopa undan dammet. Ja, vår planet förblef sig lik med allt hvad derp krälar: i allo blott en stor fabrik af herrar och af trälar. O, bistra år — med svärd och dolk du Albions son, det ädlas tolk, har låtit spela bödel!