Aftonbladet – 30 december 1857, sida 3

a fnamn och rykte, utan lata sig at hdelsen ul: ) Iden grad: hänföras, att de icke ens sky att -Å för sitt ändamål begagna sjelfva lögnen — ett vapen, som åtminstone hvarje ärlig man all-Itid förkastar; och ännu mer besynnerligt är i det, att de icke tagit varningar af sina förer I gående misslyckade försök att publicera osan. ning om nämde institut, Ehuruw ohehagligt t) det är att inlåta sig i strid med kämpar af q så oridderligt sinnelag, kan jag dock icke nu Jundvika att göra det, af skäl, som strax skola , läggas i dagen. rv I Novemberhäftet af tidskriften Ställningar -Joch Förhållanden haren insändare öfverhopat . ortopediska institutet .och undertecknad med t) 25 sidor fulla af de: gemenaste beskyllningar, t åsyftande, såsom hvar och en lätteligen kan j finna, att uppskrimma allmänheten för den t I ortopediska kurmetoden och-beröfva institutet I det förtroende, hvarmed: det hittills hedrats. I Hvad angreppet emot min egen person behelt och hållet lemna träffar, så ärnar ja b warföre skulle jag för det obesvaradt; ty tj mina käcka motkämpar vilja störa ett tidsI fördrif, åt hvilket de synas öfverlemna sig Iså helt och hållet con amore? Men man har ; J angripit en stiftelse, som uppbär understöd af staten, och man har påstått, att ortopedien är Jen förfelad kurmetod, sam: anfört patienter, .Jsom dels genom ortopedisk behandling skola .j hafva satt lifvet till, dels blifvit af den ortoI pediska kuren till helsotillståndet i hög grad .I försämrade. Hvar och en inser väl, att jag, I hvad detta angrepp beträffar, icke kan undgå fatt svara, ehuru öfvertygad jag än är att en stor del af allmänheten redan på sjelfva arten af angreppet igenkänner hvars andas barn det är. Afunden öfver ortopediska institutets framgångar lyser för mycket starkt igenom, jatt man icke genast skulle märka den. Sedan man uti den ifrågavarande smädeskriften i en lång tirad af falska påståenden utgjutit sin galla emot ortopedien i allmänhet (påståenden, dem jag längre fram skall vederlägga) och med detsamma gifvit prof på en alldeles oförlåtlig okunnighet om den sak man går att fördöma, anför man, till ytterligare bekräftelse. på sanningen af sina yttranden, åtskilliga exempel, om hvilka man låter förstå att de äro liksom tagna ur högen; och förklarar man sig beredd att med autentiskt dokument och fullt utsatta namn styrka de anförda, fakta, så framt tillförlitligheten af dem sättes I fråga. Detta sista lofvar mycket, och man har nog gjort sig säker om att derJen fånga mången -klentrogen. Ty autentika dokumenter och utsatta namn — det talar dock I. något. Hvem kan tvifla på sanningen, när sådana garantier erbjudas? Och, när de så löppet erbjudas, hvem kan ens sätta i fråga! att de icke skulle existera? Jag är säker om att icke få af dem, som läst skriften, fullkomligt trott på sanningen af ifrågavarande dokuments tillvaro och styrka, att det visst icke fallit dem in att hos redaktionen af tidskriften begära närmare upplysning om saken. Och att den oskuldsfulle insändaren äfven har haft samma säkerhet, samt bygt på den — derom är jag ännu mer öfvertygad. Hvilken: njutningsrik, hvilken hög känsla, ädle insän-Å dare, att kunna på förhand veta sig blifva af menniskorna trodd på sin heder, då man uppträder för satt bembära åt den lidande menskligheten ett så vackert offer! En vet jag dock, som var ohöflig nog att tvifla, och det var undertecknad. Förlåt mig det, du älsklige sanningskämpe! — Men nu: till de omnämda fakta. Man har uppgifvit 3:ne patienter, för hvilka det tillkommer mig att svara: 1:o en mll E. Z., hvilkens sjukhistoria, kryddad af en mängd hemska uttryck. upptager mer än en sida, och hvilken patient af — ortopedien skall hafva erhållit en vidt tärande lungsot och derefter dödens. 2:0. en fröken A. L., om hvilken man anför följande: använde någon tid ortopedisk spännsäng mot snedhet, blef under kurens fortgång mer och mer till helsan lidande, utan att derföre någon förändring i hennes snedhet föregick. Efter att hennes krafter mer och mer sjönko och hon sålund nödgades. upphöra med spännsängen, slutade hon sin lefnad en kort tid derefter; samt 3:o en mill E. N. från Gefle, om hvilken yttras följande: Till helsan fullkomligt frisk, begagnade för fem år sedan, mot en obetydlig Pn — snedhet, ett års spännsäng vid ortop. institutet, erfor straxt efter spännlifvets (2?) och sträcksängens(?) användande en förminskad lifskraft och aftynande. Ända till sträckapparatens (?) begagnande hade hon likväl njutit af en stadigvarande helsa. Hon befinner sig nu i ett så försvagadt tillstånd, att hon ej förmår hålla sig upprätt och är betagen all arbetskraft. Jag har besökt utgifvaren af broschyren och af honom fått de ifrågavarande patienternas namn fullständigt uppgifna. Se här mitt svar: de tvenne förstnämda patienterna. som af ortopedien skola hafva tillsatt lifvet. hafva vid mitt institut aldrig funnits. Likväl är uppgiften om dem gjord på ett sätt, som nödvändigt måste komma lisaren att tro, det de varit mina patienter. -Emedan man nemligen anför dem såsom bidrag till nortopediens utvecklingshistoria och emedan man strax derpå anför en annan patient, som man uttryckligen uppgifver hafva blifvit behandlad af ortopediska institutets . första anläggaren , så kan väl intet tvifvel hos läsaren uppstå om. att hvad som är anfördt ur vår ortopedis utvecklingshistoria rörer mig och ingen annan. Jag hemställer till hvar och en som läst den insända artikeln, om han icke: äfven fattat meningen just så, helst man, i fråga om de öfriga citerade patienterna, varit mycket noga med att uppgifva hvar de blifvit behandlade. Insändarens bedrägliga afsigt att ingifva allmänheten tanken, att jag har varit upphof till tvenne menniskors död, är både öppendaglig och af en så låg natur, att jag skyr att uttrycka det epitet, som den rätteligen -förtjenar. Jag är ock förvissad om att redaktörens af tidskriften Ställningar och förhållanden sanningskärlek skall hos honom An a DO —J Ä OM