Aftonbladet – 30 december 1857, sida 3

Om den nya löneregleringen för elementar; läroverken. (Insändt.) Rikets ständer hafva omsider efter ett långt och dyrt års förlopp hunnit äfven till den 8:de hufvudtiteln. De betryckta skollärarnes ställning har ändtligen, säger man, blifvit betryggad genom en stotartad frikostighet. Endast några få röster inom ridderskapet och adeln var det förbehållet att motsätta sig förslaget om den 4:de lönegraden för de mest vanlottade lärarne: adjunkter och kolleger. Genom 3 stånds beslut har det numera blifvit möjligt för en nitisk skollärare att fortsätta sin verksamhet inom skolan, så länge lif och krafter medgifva. Faran för statsverkets betungande är väl ock härvid ej stor; ty de 15-årige skolmännen (n. b. åren räknade efter det, som följer på första fullmakts datum) äro och lära väl äfven hädanefter blifva ganska få: och den s.k. 4:de lönegraden, med dess 2500 rdr, kommer väl också för de flesta skolkarlar endast att utgöra en ljufligt lockande hägring i den blåa framtiden. Emellertid talas allmänneligen om de stora fördelar, som sålunda tillskyndats de hittills illa lönade skollärarne. Och sannerligen! den fawtade principen ser inbjudande ut. Men med principer mättas ingen hungrände. Med tönetillg ngar i framtiden förbättras icke ovilkorligen den närvarande ställningen. Den nu pågående penningkrisen med sina behof just för dagen, för stunden, bör hafva gifvit äfven de bättre lottade ett tydligt begrepp härom. En vigtig fråga, som synes hafva alltför lätt halkat undan, är tillämpringer af den nya, med skäl beprisade, principen på nu för handenvarande förhållanden. Ålminstore har ins. och många med mig förgäfves sökt i ständernas äfverläggningar finna utredda följande, såsom 0ss synes, ej minst maktpåliggande punkter, nemligen 1:0)