Aftonbladet – 30 december 1857, sida 3

(UTE CV GRE CRT RRIE VESSEUIEN DERE GAME BJTSTT SI DESERT sättningen af akademien förändras. Ilan lätsar säledes ej veta att denna förändring redan, till följd af Kongl. Majts förnyade nådiga stadgar för akademien af den -18 Nov. 1856, är anbefald att verkställas, så snart akademien erhållit den ar rik ständer beviljade tillökningen i sin årliga stat. Vidare frågar insänd. hvad en f. d. president, en f. landtbrukare och en revisor i kammarrätten har akademien. att göra. Då insändaren kanhända Sj varit sysselsatt med de mest heterogena ämnen, si må man väl fråga om han är så enfaldig att han icke vet, det personer med flersidig bildning äro ful berättigade till beklädande af de olika platser i samhället som de äro kompetenta att bestrida, eller om han icke vet att mången amatör kan ega en högre artistisk bildning, utan att vara artist per profession, äfvensom att en och annan artist påträffas, hvars talang icke tål jemförelse med den skickligare amatörens. Med denna erinran torde anmärkningen mot den älsklige, för akademien och tonkonsten altid nitälskande presidenten v. Rosn så mycket hellre förfalls , som det är allmärt kändt att han ett 60-tal af år varit em af Sverges utmärktaste improvisatörer på orgeln, bekläct orgelnistplatserna i Klara och Storkyrkoförsamlin ae omkring 30 år, samt känner orgelverkets kompli.cerade sammansättning så väl, att hän examinerat dertalet af orgelbyggare i Sverge. — Anmärkningen, -tt sekteteraren och harmonie professorn för några och 30 år sedan varit landtorukare, lärer äfven förlora sin udd, då det upplyses att hr professor Drake, som innehar dessa båda platserna, genomgått Upsala universitet, att han är mångårig elev af den utmärkte kapellmåstaren Ebgert, att han utgifvit flera värderika läroböcker i sitt ämne, samt ati hr Drake omkring 40 år med rätta varit ansedd såsom en bland Sverges grundligare kontrapunktister, som under sin ledning haft öfver 2000 elever, hvaribland icke så få utländningar. — Hvad sängläraren . beträffar, så torde det blifva svårt om icke omöjligt för insändaren att framvisa någon sånglärare i Sverge, som genom sitt outtröttliga nit för akademien och sångkonsten, sina utgifna arbeten, hvaraf. hans flerstämmiga sånger vunnit anklang både i Tyskland och Frankrike) verkat mera för den flerstämmigsa sångensspridande inom fäderneslandet: än lir Cronharnu. Det har hittils icke , varit akademiens uppgift att meddela undervisning i solosång, någon sådan hav hr C. ej heller åtagit sig: men de flera hundrade kantorer han undersin sextonåriga läraretid bildat vid akademien, hans vackra kör, som mångfaldiga gånger med bifall låtit höra sig på flera personers konserter och sannolikt äfven på insändarens — allt detta vittnar bäst om Hands kompetens säsom sånglärare, Jemförelsen emellan svenska musikaliska akademien och konservatoiren i Paris. förvsnar utan att vara tillämplig, då man vet att akademien framsläpat ett 50:cal af år med endast 1700 rår årlig inkomst, och konservatoiren uppbär i årligt anslag omkring en half million francs; att den sednare läroanstalten haft till chef. Cherubini och har nu Auber, är sant; men det är äfven en sanning att dessa notabiliter, äfvensom Moscheles vid Leipzigerkonservatoriun: kunna i ålder mäta sig med akademikens både preses och sekreterare, hvars höga lefnadsår äfven kländras i berörde artikel. -— Insändaren frågar hvilka resultater akademien under sin S0-åriga titt varo åstadkommit, och vi fråga: Ilvilka stora resultatey kan man fordra af ett läroverk, hvars årliga penningestöd ej öfverstigit en bruksbokhållares årslön? Akademiens hufvudsskliga v samhet har, ända till år 1849, då anslaget h från 1700 till 3000 rår, måst instränka sig till bildandet af kantorer och orgelnister; efter sistnämde tid, då pianoklassen inrättades, ha äfven goda pianister utgått från akademien. Bröderna Lindholm och den unge pianisten Linstrand kunna intyga hvad äfven Moscheles i sina bref till hr van Boom yttrat: att dessa ynglingar i och för sin skicklighet på piano blefvo emottagna af alla lärarne i Leipzig på det mest smickrande sätt, samt att de genast kunde täfla med eleverna derstädes. En och annan iolinist af akademiens elever har biträdt i kongl. teaterns orkester, och de flesta ledamöterna vid de öföfrige teatrarnes i Stockholm orkestrar äro elier hafva varit elever af akademien; äfvenledes har kongt. teaterns kör iske sällan vunnit förstärkning af ynglingar, som vid akademien genomgått sin sångkurs. Vidare anföres att fyra unga pi å est till utlandet för nödvändiga studiers erh r detta ett fel af akademien, så må hon tri med att samma fel begås af Fria konstern demi härstädes och af alla konstskolor, med konservatoiren i Paris, hafva resestipendier att nvtdela till sina elever; men ett obestridligt fel blir det alltid af den elev, som ej före sin utfärd iuhentar hvad han kan få lära i sitt fädernesland. Insändaren önskar att en pianist, en violinist och en sånglärare måtte blifva anstälda vid akademien. Hvad pianisten och violinisten angår, så kunna vi endast fråga om insändaren ej är nöjd med hr van Boom såsom pianolärare, ehuru han öfver 30 år varit en af Sverges utmärktaste pianister och äfven bär, såsom kompositör, i utlandet ett aktadt namn, eller anser han läraren i violinklassen, hr Randel, icke heller kunna försvara sin plats, då han likväl i många år både såsom kompositör, exekutör och lärare vetat frejda det vackra vitsord han medförde från just det konversatorium i Paris, hvilket insändaren framställer såsom ett mönster, ehuru det är allmänt bekant att oordningarne derstädes icke sällan öfverträffa undervisningen? Hvad sångklassen beträffar, så bedja vi honom hafva tålamod tilldess nya staten. hinner ati regleras, då äfven en särskilt lärare i solosång skall, enl. stadgarnes föreskrift, antagas. Anmärkningen angående de nyvalde ledamöterna besvaras bäst af nyssberörde stadgars 1 kap. 3 , der det heter: Hvarjemte akademien eger inkalia högst 20 andra personer, emot hvilka akademien vill ådagalägga sin aktning eller betyga sin erkänsla för henne visade synnerligen vigtiga tjenster,. Slutligen föreslår insändaren att professorn vid Köpenhamns konservatorium hr N. Gade borde sättas i spetsen för akademien. Det vore intressant att veta när detta konservatorium i Köpenhamn bildades? Oss veterligt finnes derstädes ej någon sådan läroanstalt. Och hvad den utmärkte kompositören Gade angår, så är det oss obekant om han är lika skicklig lärare som lycklig kompositör, en egenskap, som i första rummet måste finnas hos hvarje undervisande professor; dessutom betvifla vi ait han vore nöjd med den ringa. lön akademien kunde erbjuda. Emellertid äro vi så patriotiska, att vi tro oss ega svenska tonkonstnärer, hvilka i fullt mått ära lika skickliga som hr G. att förestå denna plats, och behöfva således icke från utlandet henita en så beskaffad person. Vi sluta vårt svar med den upplysning, att akademien, ifrån och med den tid hon erhållit det af rikets ständer beviljade anslaget, kommer att. bilda iyra nya läroklasser, nemligen en i komposition, partiturläsning och instrumentation, en för blåsinstrumenter, en i solosång och en i musikens historia och estetisk, och vi äro fullt förvissade att akademien lå, såsom hittills, skall veta att vid sitt läroverk fästa så skickliga och för tonkonsten nitiska. personer, att de stegrade anspråk, som blifva en följd af akademiens större ekonomiska tillgångar, utan tvifvel komma att motsvaras. Stockholm i December 1857. VU. Ehrenreich. Carl Palmstedt. E. Passy. E. dd Aubert. Gustaf Mankell. I. Dannström. Om den nya löneregleringen för elementarläroverken. (Insändt.) RE a RE Wen al RN LE