Aftonbladet – 30 december 1857, sida 1

Det till i dag förmiddag beramade sammanträde för antagandet af stadgar för en garantiförening har, enligt öfverenskommelse, blifvit uppskjutet tills i afton kl. 7—8 å Lilla Börssalen, och vi hoppas att den kloka tanke, som ligger till grund för detta förslag, då må lyckas göra sig gällande till ett beslut, som inger förtroende. Då emellertid deticke torde vara skäl att undanhålla allmänheten kännedom angående de debatterade stadgarno skola vi i morgon meddela desamma, men vilja på förhand. nämna, att de innefatta planen till ctt slags hypoteksförening för lösegendom, deri intressenterne skulle vara ömsesidigt ansvariga för de obligationer som mot till värdet pröfvade och behörigen uppskattade säkerheter utlemnas till inlösen efter utlottning på vissa terminer (8) under loppet af tvenne år — mot hvilka obligationer, löpande med 6 procents ränta, nu utelöpande, inom kortare tider förfallna, vexlar och öfriga sköldförbindelser — alldeles icke, såsom Svenska Tidningen insinuerar, ensamt utländska — skulle utbytas och liqvideras. Såsom fond för samma obligationer skulle icke blott deponeras af direktionen jemte taxatorer godkända säkerheter utan ock i första rummet en reservfond med kontant inbetalda 5 proc. af den summa, för hvilken biträde af föreningen erhålles; i det andra en ömsesidig garanti af intressenterne pro rata parte, för den möjligen blifvande bristen, och i det tredje en 8 k. subsidie reservfond, tecknad af personer, som icke behöfva föreningens biträde och derå jemväl vissa procent skulle kontant inbetalas och innestå mot ränta. När härtill lägges att föreningens direktion skulle ega rätt att innan inträde lemnas, göra sig noga underrättad om den sökandes affärsställning och behof, så synes man böra vara förvissads, att en oemotsäglig fördel deraf måste uppstå för en hvar, som kan reglera sina affärer genom anstånd, och att intressentskapet deri icke bör blifva förenadt med någon större uppoffring. Otvifvelaktigt är, att den här föreslagna åtgärden är af högsta vigt och innefattar en af de få utvägar, som stå till buds för att bidraga till att sätta en gräns för finanskrisens förödelser bland våra affärsmän och bringa till stånd en uppgörelse med inoch utländska fordringsegare. Man bör derföre hoppas; att den enighet, som utgör vilkoret för åstadkommande af något godt och nyttigt, icke måtte saknas i det afgörande ögonblicket.