Aftonbladet – 30 december 1857, sida 1

STOCKHOLM den 30 Dec. Bland de många förslag, som af både lärda och olärda framkastas, för att afhjelpa den nuvarande betänkliga penningekrisen och framför allt för att skydda realisationens bestånd, torde väl intet vara äfventyrligare. än det som blifvit framstäldt i Merrölandstdnine gen af signaturen C. A. A. och gående derpå ut att belägga silfver med en lämplig exporttull, hvilken skulle upptägas i riksbanken. Denna åtgärd innebure i vår tanka ingenting mindre än att de facto tillintetgöra realisationen, hvars hufvudgrundsats just är en fri handel med de ädla metallerna; ty uppenbarligen kan det icke vara för utbyte af våra bankosedlar mot myntadt silfver för den inhemska rörelsen, än mindre mot omyntadt för förbrukningen inom landet, som banken är i behof af ett större eller mindre förråd silfver i sina hvalf. Detta tyckes verkligen vara -ett axiom, som icke kan bestridas. Men äfven om man beräknar, att genom en exporttull kunna hindra silfrets utförsel, hvilket förmodligen lärer vara afsigten, så torde man deruti väsentligen missräkna sig, så vida nemligen vår utländska skuld icke: kan betalas med annat än silfver eller rättare sagdt om vi icke kunna emot andra exportartiklar anskaffa oss de förnödenheter, dem vi behöfva hemta från utlandet. Den största olägenheten af förbudet mot silfverutförsel — ty om exporttullen skulle blifva verksam, måste deh nuturligtvis sättas så hög ätt den motsvarar förbud vore likväl, att ett förstörande vexelagiotage komme att här inträda. . Man förnam redan förra postdagen, då i anseende till sjöfartens upphörande silfverutförseln var stängd och en märkbar brist på Vexlar förefans, att kursen på Hamburg uppdrefs ända till 1324 133 sk. Utan tvifvel skulle en sådan kursstegring fortgå äfven framgent ända tillden gräns, der det blef en Möjlighet att utan förlust exportera silfver. Vi kunna således icke fatta något finansielt förnuft i ett sådant försläg; likasom vi ingalunda befara, att med bibehållande af de grunder för vår bankt förvaltning, som finnas nedlagda i bankoreglementet, någon den ringaste fara bör kunna uppkomma för realisationens bestånd, hvilken man på ett visst håll gjort sig mycket omiak att framställa såsom hotad, på samma gång man varit särdeles ifrig att ådagalägga, att det är regeringen som räddat banken undan den hotande faran och tryggat dess förmåga att sina förbindelser uppfylla; dervid alldeles förbiseende, att regeringen sjelf, uti sin till ständerna aflåtna proposition om åtgärder till näringarnes och den tryckta penningeställningens upphjelpande, uttryckligen förklarade, att. den af henne föreslagna åtgärden icke afsåg att bereda en större fasthet åt banken, hvars. ställning för närvarande ej. synes fordra förstärkning, utan att den hade för ändamål, att till näringarnes underKjelpande bereda tillgång till en ökad utlåning. Ser man litet närmare på Hvad förslaget dm exporttull på silfver egentligen innebär, skall man finna, att det helt: enkelt är en nedsättning af sedlarnessvärde med ett belopp, motsvarande beloppet af den stadgade: ezporttullen, och att den åtgärd, genom hvilken man vill betrygga realisationen, skulle i sjelfva verket de facto tillintetgöra densamma. Vi förmoda att detta förhållande skall vara för en hvar så klart, att förslaget icke skall blifva något annat än hvad det hittills är — en löst utkastad aforism, hvars betydelse och följder dess upphofsman icke närmare begrundat.