Aftonbladet – 24 december 1857, sida 3

utfärdandet af en lag i förevarande ämne af enahanda innehåll med det förslag, som K. M:t fill ständerna öfverlemnat, med uteslutande dock ur 3 mom. 2 af orden med vederbörligt tillstånd, så att detta moment kommer att lyda som följer: svarit boende 3:ne år i riket. S (Insändt.) Till Hahnemanns ooh hans läras försvar. I Såväl Svenska Tidningen som en författare i Aftonbladet, hvilken undertecknat sig Läkaren, hafva bemödat sig att framställa Samuel Håhnemann såsom en charlatan och bedragare, samt hans lära såsom en galenskap.Till ådagaläggande häraf, hafva de äfven anfört uttryck och yttranden, som uppgifvas vara hemtade ur hans egna skrifter. För att bedöma kraften af detta bevismedel fordras att tillse, i hvad mån de anförda citaterna äro noggranna och riktiga, eller om, dels genom vrängd eller orätt öfversättning, dels genom lösryckning från sitt sammanbang deras mening blifvit på ett eller annat sätt vanstäld. Man har dock urakflåtit att uppgifva ställena, der citaterna återfinnas, hvarigenom det är svårt äfven för kännare äf Hahnemanns skrifter att genast utöfva behörig kontroll i nämde hänseenden, samt, så att säga, konfröntera Hahnemanns förklenare mot honom sjelf. Härtill kommer att dessa skrifter finnas i flera upplagor: Organon i 5 tyska och, såvidt mig är bekant, 2 på franska och på engelska språket; hans Chronische Krankheiten har 2 tyska upplagor, Reine Arzneimittellehre 3 0. s.v. Den sista upplagan af dessa stora verk är icke heller alltid i allo den bästa. Hahnemann uppnådde närmare 90 år, och det är icke att undra, om han det sista årtiondet af sin lefnad icke var samme mästare som under de föregående. Hvad före år 1828, det är före Hahnemanns 73 år, var af honom från trycket utgifvet, bär uti sig mera frökraft för framtiden än hvad sedermera tillkom, ehuru äfven i hans senaste arbeten finnas många nya rön och iakttagelser af honom sjelf utredda, hvilka blifva beståndande för alla tider, under det andra åter, der de icke hemfallit till förgängelsen, såsom åtskilligt af psora-theorien nemligen, ändock måste tillerkännas ett underordnadt värde. I fråga om Organon hålla vi oss till .5:e eller sista tyska upplagan, hvilken, med jemförande af den på franska språket af friherre von Briönow, undertecknad på svenska öfversatt redan år 1835. Med denna i handen nu, en liten belysning af några citater dem homöopatiens fiender i de åsyftade tidningsuppsatserna andragit. Först dock en allmän anmärkning. Man har sagt, att homöopatien förkastar all föregående årtusendens erfarenhet i läkarekonsten. Med Hahnemann och hans Organon;som utkom 1810, begynner den egentliga medicinen sora vetenskap m. m. i samma syftning. .Derpå tjenar till genmäle följande yttrande af homöopatiens upphofsman sjelf uti kroniska sjukdomarne b: — sDet är bra litet homöopatien kan begagna af det antipatiska förfarandet, vid behandlingen af några långvariga sjukdomar. Men det är dock något ); Och då den homöopatiske 1äkaren känneringen partiskhet, men endast eftersträfvar att fullkomna sin konst, så är äfven detta lilla hönom kärt, som han annorstädes anträffar än på sitt eget område, vore det ock hos hans fienders. Kan välen kraf tigare vederläggning af den ifrågavarande anklagelsen mot homöopatien gifvas, och kunna dess fiender hos oss, efter hvad en läkare si Aftonbladet yttrat, såsom kamraternas sorgan,, samt Sv. Tidningen i sina af odium medicum flammanden artiklar anfört, numera än någonsin mäta sig i loyautå med Hahnemann och hansläras anhängare och efterföljare? Nu till citaterna ur Organon. Med citationstecken anföres derur följande: De varseblifna symptomerna eller sjukdomstecknen utgöra sjukdomen i hela dess omfång, bilda samfäldt den sanna och enda sjukdomsformen. I min öfversättning -af -Organon läses Sid 95— 6: Den fördomsfrie forskarefi känner såsom sådan ovärdet af öfversinnliga och metafysiska grubblerier, hvilka ej låta bekräfta sig med erfarenheten -Äfven vid den skarpsinnigaste naturbetraktelse skulle han i hvarje enskilt sjukdomsfall icke kunna varseblifva andra än yttre genom sinnena känbara förändringar-i-kroppens och. själens befinnande, såsom tecken, tillfällen och yttringar af sjukdomen, d. ä. änomalier hosden sjuke från dess friska (normala: tillstånd, hvilka Neger kännas af, den sjuke, varseblifvas åf hans omgifning och iakttagas af la) ren. 4lla dessa varseblifliga sjukdomstecken föreställa -sjukdomen i hela dess omfång, d. ä. de bilda samfäldt den sanna och endå sjukdomsformens. Hvarje läsare inser, hvilken himmelsvid skilnad det är mellan varseblifna och varseblifliga sjukdomstecken, likasom ock mellan att sföreställa representera) och sutgörar. De varsedlifna sjukdomstecknen utgöra nemligen oftast: blott: en det af de varseblifliga. Hvarje menniska varseblir på sitt eget sätt, men varseblifligt kan mycket vara för en hvar, som förut ej är af honom varseblifvet. För läkaren med hans bildningsgrad är ock mycket både varseblifvåt och varseblifligt, som ej kan varsnas af folket; likasom äfven detta understundom; värsnat saker, som länge undgått den lärda efterforskningen. Antingen måste — således mn öfversättöing ådagaläggas vara oriktig, och Sv. Tidningens den enda rätta, eller-ock står det klart, att Hahnemann bar af sina förklenare och fiender påbördats satser och åsigter, dem han aldrig hyst eller yttrat. Hvåd Svenska Tidningen: (n:r 270) emot sådane Hahnemann. pådiktade satser ärgumenterar, faller sålunda till intet: — Så är ock förhållandet med-det omedelbart följande citatet, att Bläkaren förnåmligast. bör fästa sig vid dem (sjuklomstecknen) såsom det förnämsta eller enda, han behöfver känna och genom sin konst tillintetgöra för att återställa helsan.s I min öfversättning; hvarvid jag nurmare följt den if Hahnemann såsom ensamt authentik förklarad ranska upplagan af baron von Brönowj än det tyska originalet, hvilket med sin långa periodbyggnad mindre ämpade sig för den svenska korsträktionen, heter let: Sedan läkaren dervid fäståt afseende ä UTsprungig smittning, hvarpå måhända den förevarande sjukdenen grundar sig, äfvensom på andra omständigheter. varom vi förut talat (45), bör han sist och förnäm. igast fästa, sig vid sjukdomsbilden, hvilken utåt äter: peglar sjukdomens inre väsendej Å,..V..s. inbegreppel er summan af symptomerna såsom det iörnimsta eler endå föremålet som bör leda honom vid medelvalet, ;ch såsom det enda han behöfver känna och tillin:etgöra genom sin konst, för att derigenom återställa helsan. x Svenska Tidningen har, såsom läsaren finner, tydigen äfven här stympat och vanstält Hahnemanns ;rd och mening, och då man tillåter sig sådant, är let icke svårt att förvandla äfven den högsta och rerrligaste sanning till galenskap samt framställa nensklighetens välgörare såsom skufvudlöser, vbedras sares och scharlataner., Innan vi lemna Organon, må derur, till redande f begreppen om homöopatiens väsende och till benötandg af de ifrågavarande tidpidgsärtiklärnes änanföras ett och annat. tt homöo d. Vas. efter valdt, me estomer nde, .som dess dosis närmar sig den grad IntA ken Må Ro NRK