Aftonbladet – 23 december 1857, sida 2

serad skildring återfinner man representanter I icke blott för de finska kolonisterna, utan äf-: ven för svenskfinnarne i Finland och för de:l egentliga jemtarne, ehuru dessa på det hela:y taget kunna sägas vara något vanlottadt be-;c handlade i en bok, som skulle ha till syfte-!r mål att teckna det egendomliga i Jemtlands; folklif. Genom en i berättelsen inblandad :e lappqvinna erhålla vi ytterligare en särdeles:s vacker och intagande episod ur lapparnes lif:f och förhållande till svenskarne. a — Filosofen på rvindskammaren af E. Souve1 stre. Öfversättning. (D. F. Bonniers förlag.) Denna skrift, som förut varit öfversatt i någon svensk tidning, om vi ej missminna oss uti Vinterbladet, är en af dem, som intet lands litteratur borde försumma att tillegna sig och som genom godtköpsupplagor bordelt spridas så mycket som möjligt. Emil Souve-li stre hörer till de ädlaste och gedignaste blandip den nyaste tidens franska författare. Hanld hörer till dessa skriftställare, genom hvilka fransmännens sunda menniskoförstånd upprest sig mot den romantiska skolans utsväfningar och paradoxer, och som kraftigast hajf häfdat den allmänna moralens fordringar samtli vederlagt de poetiska anspråken på en undan-ll. tagsställning 1 detta hänseende för geniet, och! på en annan lag, en annan moralisk måttstock för de romantiska skönsjälarne än för!( hela den öfriga verlden. I Filosofen pålty vindskammaren har han i enkla, mästerligt utkastade drag skildrat en ädel och reflekte-is rande individs ställning i det stora verlds-la hvimlet och med förkärlek visat, huru i dejh till utseendet obetydligaste individer och sce-fh ner, som skulle förefalla en alldaglig este-!s tisk betraktelse osköna och betydelselösa, detif stora helas lif och de stora a kunna afspegla sig. Vi ha sällan sett familjens, menniskokärlekens, medborgerlighetens och fosterlandskänslans begrepp så klart och:? le. vande framstråla, som i dessa enkla skiz-i! zer. I formelt hänseende ådagalägger författaren samma mästerskap, samma förmåga att träffa den sanna lokalfärgen, hvilken utmärker hans dramer och romaner. — Min skrifbok, är ett litet häfte berättel! ser, utan författarenamn, förord eller annan signatur än det något hemska emblem, som läsaren torde i annonsafdelningen hå obser-! verat under annonsen om denna bok, som utkommit på P. Hansellis i Upsala förlag. ) Författaren tyckes ha velat, att hans arbete skulle rekommendera sig sjelft, och vi tro 4 att det heller icke behöfver någon annan re-; kommendation. Den läsande allmänheten skall säkert, lika med oss, finna sig rätt an-;r genämt öfverraskad af de drag af snille : ch: originalitet, som framskymta 1 dessa små utkast. Man träffar i dem alla samma lifliga fantasi, samma raska pensel och glänsande kolorit, men framför allt samma trogna lokalc färg, scenen må nu vara förlägd under Neas 1 pels blida himmel, bland Lapplands snöfjäll, ! under Indiens glödande sol, på Nilens strän! der eller Fyrisåns. Vi igenkänna uti förfat, tarens stil och framställningssätt ingen af våra bekanta skriftställare, och det tyckes som om uti Skrifboken uppträder en debutant på ! det litterära området. Vi helsa honom välI kommen. ; — En gammal mans berättelse. De vanskapade. Af förf. till Emilia Wyndham. En af dessa engelska familjeskildringar, der brottet ! och dygden äro tecknade iskarpa, strängt markerade drag, der man bredvid de mörkaste svartalfskarakterer finner det älskligaste och renaste en skalds fantasi kan upptänka. Be-r rättelsen innehåller många effektfulla ställen ! och genomgås af en särdeles vacker anda. ; — Styfmorsblommorna, af Anna Å., är titeln på en liten anspråkslös samling dikter, af hvilka de flesta ha en något melankolisk, för 1 att icke säga misantropisk anstrykning. Det; torde derföre vara mindre egentligt, när Ons kel Adam i ett rekommenderande förord kals lar dessa dikter för vårblommor., n 1 — Han må vara hvem han vill. Berättelse 1: ur Stockhola slifvet af Maximilian Axelson.!s Denne författare har efter hand höjt sig till f en mindre vanlig talent i framställning. I före: varande berättelse träffar man många raskt och ; naturtroget tecknade bilder och scener urg Stockholmslifvet, vittnande om observations-:d förmåga, reflexion och känsla, 1 afseende på den tillämping af de skildtade händelserna och förhållandena, som författaren tyckes r vilja göra i slutscenen, äfvensom i afseende k på sjelfva det slutresultat, hvartill han der g fört berättelsen, kan likväl åtskilligt vara att v invända såväl ur moralisk som psykologiskit synpunkt. — Den allranyaste Robinson eller en sjöfarandes vistelse på ön Juan Fernandez. I sammandrag efter X. B. Saintine. (Huldbergs förlag.) Det är bekant, att en sann händelse ligger till grund för Defoes år 1719 utgifna berömda arbete Robinson Crusoe,som sedermera F blifvit efterföljdt af så många Robinsonader.if Förebilden för Robinson var en skottsk mar! tros, Alexander Seldcraig, som sedermera för-j? ändrade sitt namn till Selkirk och efter hvarje-1 handa äfventyr i hemlandet, gick till sjös medir den berömde Dan pier, och sedan han för ock: terrättligt uppförande ombord blifvit bestraffad,; d passade på att, när fartyget lade till vid önjt Juan Fernandez, gömma sig i skogen derstä-)y des och låta fartyget segla sin väg. Han tillbragte 4 år och 4 månader på ön, till dessja kapten Rogers 1709 fann honom der och åter-ib förde honom till England. Det är bekant, att äppeligen någon skrift blifvit så populär hos, rskilta folk och i alla tidehvarf som : denjo skildiing, till hvilken Defoe tog sig anledningln af Selkirks ensamma lif på den obebodda ön.jv Boken öfversattes på nästan alla språk; den lästes med samma förtjusning i Botany Bays ödemarker som under verldshvimlet i London, ; Paris eller Petersburg; under namn af ocea-li nens perla har den blifvit en älsklingsboklr för araberna. Öfversättningar, bearbetningarlk och lokaliseringar ha följt den ena på j som icke har att uppvisa sin särskilta Robin-)f, son; det finnes en berlinsk, böhmisk, frankisk,n schlesisk, fransk, dansk, holländsk, grekisk,)n irländsk, judisk Robinson, och Sverge har il5 Mellins Öjungfrun en särskilt Robinsonad.h En tysk litteraturhistoriker räknar till ickelg mindre än 61 olika Robinsonader. Under såfallit någon in att företaga sig till mera speciel behandling Robinson-förebilden Selkirks verkliga öden, sådana de redan förtäljas ilq Rogers och Cooks resebeskrifningar och utförligare äro skildrade i Steeles tidskrift thela Englishman för år 1712. Då en så utmärktjin fransk skriftställare, som Saintine (vPicciolas ja furfattare) företagit sig en sådan behandling, innebär detta en borgen för att arbetet förjenar uppmärksamhet och är af intresse, k