Aftonbladet – 23 december 1857, sida 2

och K. M:ts resolution, och finna vid sammanhållandet af dessa båda handlingar, att) det är hr Ignells lärdom och arbetsamhet som ländt honom till nackdel; hade han varit en af de prestmän, som uppfatta sitt kall ur enj epikureisk synpunkt, göra sig goda dagar och ge på båten all forskning och all teologisk vetenskap, så skulle säkerligen ingen invändning gjorts mot hans uppsättande på förslaget. Nu har det ickegått för sig att förklara honom sjelf såsom prest irrlärig, men man har i stället gått den medelvägen att godkänna den konsistorii åtgärd, att förklara hans vetenskapliga lärdom irrlärig och derföre af intet) v.rde samt långt ifrån att öka hans meriter, tvärtom böra anses minska desamma. Rege-) ringens resolution är af följande innehåll: K. M:t har låtit bandlingarne i detta mål sig föredragas; och ehuru den af könsistorium gjorda anmärkning mot beskaffenheten af komminister Ignells från trycket utgifna skrifter icke bordt, i den ord-Å ning nu skett, föranleda dertill, att han skolat an-I ses inkompetent att på det sökta förslaget uppföras; likväl och enär, vid jemförelse emellan Ignells och prosten Loenboms hvar för sig ådagalagda lärdom, så vidt den blifvit af vederbörande bedömd och vits-; ordad, förekomme, att Loenboms genom akademi-). ska examina och disputations-specimen förvärfvadel företräden i lärdomsbetyg icke kunde anses uppvä-l. as af klagandens större litterära verksamhet, än enboms, eller af Ignells framför Loenbom egande mindre betydliga antal tjensteår, finner K. M:t ej skäl att uti det af konsistorium till ifrågavarandel: kyrkoherdebeställning upprättade förslag göra än-i idring. Hvilket vederbörande till underdånig efter-j rättelse länder. För allmänhetens bedömande af detta mål och dess behandling ur mera formell synpunkt torde böra erinras, att det ifrågavarande pastoratet hör till den klass, till hvilken enligt kongl. brefvet af d. 21 Aug. 1786 lärdomen eger ostridig företrädesrätt. Men härvid mål Iförst märkas, det Loenboms akademiska exa-I jmina (nemligen magistergraden och teologie jkandidatexameen) och disputationsspecimen. den kongl. resolutionen åberopar såsom grund :förhans företräde. alarig blifvit räknade för så.dana lärdomsmeriter, att något afgjordt företräde till I1:sta klassens pastorater bör tillerkännas dem. Hr Loenbom innehade dessa lärdomsmeriter redan 1842, men blef då, enligt hvad hr Ignell åberopar i sin besvärsskrift, äfvenledes af Linköpings konsistorium utesluten från förslaget till ett pastorat i sammal klass af en medsökande med endast cum laude i pastoralexamen, men med stor öfvervigt i tjenstår, under förklarande, att han icke ådagalagt den utmärkta lärdom, som kongl. brefvet f d. 21 Aug. 1786 tillerkänner ovilkorlig företrädesrätt vid första klassens pastorater, och detta uteslutande blef derpå, på utaf! Loenbom anförda -besvär, af Kongl. Maj:t fasttäldt. Men för det andra är en gällande praxis, att pastoralexämen, såsom den sista af alla proenina examina, från hvilken en-l dast teol. licentiater äro frikallade, så till vida står framom alla föregående akademi ka examina, att innehafvaren: af högre betyg i denna alltid anses böra haffa företräde framför in nehafvaren af lägre betyg i densamma, oaf sedt de akademiska examina han må hafva aflagt. Nu visar sig af besvärshandlingarne, att hr Ignell icke allenast är fullt jemngod med, utan till och med något öfverlägsen hr . Loenbom, till följd af hvilket fråga är, huruvida han icke redan på grund häraf, helst . med sin öfvervigt i tjenstår, bordt föredragas framför denne sin medsökande. Återstår alltså för hr Ignell hans genom en mångårig skriftställareverksamhet ådagalagda lärdom, dokumenterad genom flera skrifter, dem det helt säkert skulle hafva varit de kyrkligt reaktionäras högsta nöje och åstundan att förklara för lösliga och vittnande om brist på lärdom och vetenskaplig ins gt, om de det kunnat och vågat. Men detta har ingen vågat göra, icke ens Linköpings kon sistorium. Tvärtom yttrar det i sin förklaring å hr Ignells besvär: Med aktning vill domkapitlet erkänna TIgnells flit, kunskaper och vetenskapliga sträfvande, och skulle med nöje räk-! nat sådant honom till. godo, om frukterna dera, visat sig af annan beskaffenhet Alltså, hans ! verkliga öfverlägsenhet i lärdom, det enda :om hvilket uti förevarande fall bör kunna vara fråga, har domköpitlet sjelft icke kunnat bestrida, utan tvärtom vidgått. Men frukterna af densamma hafta icke ländt till den kyrkligt reaktionära principens upprättbållande, derföre tillvällar sig domkapitlet rätt att utesluta honom från förslaget. Af sådan anledning förklarar det honon icke allenast icke kompetent till all beferdran. utan frånkänner honom äfven den hgliga rätt, hvaraf han annars på grund af six ådagalagda lärdom bordt vara i åtnjutande. . Hvad härnäst regeringens behandling afl denna sak vidkommer, så har hr Anjou väll icke ansett tillständigt ypphäfva Kongl. Maj:ts så hr Ignells besvär motStockholms stads kon-: sistorium d. 3 Sept. 1814 afgifna resolution eller förklara Ignell inkompetent; men deremot i öfrigt fastställt Linköpings domkapitels) förfarande, d. v. s. ewmru hr Ignell fortfarande må ega, ätminstne på papperet, — vid) skeende ansökan kan mun ju alltid, likasom detj nu skett, finna utvägaratt stänga honom — sin) presterliga befordringsätt oqvald, enär denj honom tillvitade irrlärgheten icke blifvit medl! ringaste bevis styrkt, bör dock hans genomli hans skrifter ådagalagdla lärdom på intet sätt): räknas honom till goto. Det sill med andral ord säga, att prognssiv och reformatorisk) ikyrklig verksamhet all undertryckas. Villl någon prest tillkänngifvå någon bekantskap med de ideer, som röra sig uti andra prote-) stantiska länders kyxkliga lif, så må han icke : äkna sig till godo ie lagliga rättigheter, som alla andra overksanma eller reaktionära kyr-): jkans män åtnjuta. Man igenkänner äfven här-i: uti en yttring af dn papistiska tendens, somi: -ii så många andra all uppenbarat sig på dej! lisenare åren inom rår kyrka. Ty äfven inomil iden romerska kyrlan afsätter man icke gerna! jen misshaglig pretman, som icke vill blindt!! foga sig uti det ådande systemet, ty; dettaj! skulle väcka för mycket uppseende. Mani! stänger honom endast ifrån befordran och söker på allt sätt hålla honom nere och qväsaj: ii honom. s Men innan vi lem detta mål, kunna vils Hlicke undgå att framägga inför allmänhetenj! Jen sentens i Linköpins konsistorii förklarings-f! Iskrift. Domkapitlet har, säger det, icke 1 straffat Ignell utan Xott vägrat honom beHöning, 1 det det förlarat honom inkompetent och underkänt fseende å hans åda-J Igalagda lärdom. Härser man, huru de högvördiga myndighetern sjelfva betrakta detl ipresterliga kallet. De presterliga gällen äro) belöningar, dem konsitorierna vilja tillvällal! Isig rätt att efter sitteget fria behag utdela i itill sina. klienter, Kykobeställningarne med; sina dryga löneinkomstr äro således icke tilll! för församlingarnes slull, utan endast för!! jpierarkiens skull, på det hon dermed mål! kunna belöna sina redkap. Detta betraktelse-l!