Aftonbladet – 21 december 1857, sida 2

stad, hvilken i Wermlandstidningen utgjutit öfver Aftonbladet och affärsverlden en portion galla, sådan den svenska pressen torde ha få motstycken att uppvisa. Bref från Upsala: å Upsala den 14 Dec. Professor Geijer i lifstiden skref en gång till sin vän landshöfding Järta: Om Upsala har jag ej annat att säga än akademivakten jade i morse: att allt är tyst och stilla. Detta skrefs för omkring tjugo år sedan, och ungefär detsamma kan ännu med fog rap-I: porteras. Men om också ingenting egentligt nytt förefaller, är den ena dagen ej derföre precist lik den andra, och så till vida är det alltid något som sker eller inträffar: Att å en ört, der lifvet på det hela är mera kontemad än på andra håll, mera talas än handlas, är: naturligt. På lärdt och olärdt tal är ingen brist, och all-tankeyttring är ju en handling. Fruntimmerna klaga öfver atti Fyrisån inga kläppbryggor finnas, som ej äro dryga att förhyra och ej alltid för hyra åtkomliga, om ej ackord om dem uppgöres i förväg, och dessa bryggor, mena de, äro likväl ingenting ånnat än tillfälliga tillstymmelser, som uppkomma och försvinna nästan på samma gång. I sanning, förståndiga anmärkningar, men föga märkvärdiga! Äfvenledes klagar man öfver bristande gatuupplysning, men denna klagan föresej af damerna, som antingen icke vandra ute i mörkret eller derunder betryggas afl. sina lanternor ochkavaljerer,: utan af herrarne, som nödgas vara sent: ute och taga sigå hem på egen hand. Till dylika små funderingar hörer äfven, huruvida den nya gäst-). gifvaregården, ett stort och präktigt etablissemang för både resande och; än mera, för stadsboer, kommer att, i en liten småstad af inemiot tio tusen invånare, likväl blott under ån del af året, taga sig ut på längden, nemligen för den person, som modigt äfventyrat entreprenaden. Sådana reflexioner hafva något att betyda för staden, men ingenting för universitetet och, jag hade så när sagt, än min-Å åre för land och rike; men det finnes många andra reflexioner, som äro mindre roliga att lyssna till. Nu några anmärkningar, som gälla universitetet, och början må göras med följande. i Under terminen hafva vi upplefvat en till all lycka härstädes -utomordentlig, men icke: derföre mindre sorglig tilldragelse. Man har sett, med en känsla af allmän förvåning, der och hvar blandad med uppriktigt deltagande, huruledes en betydlig. boksamling, som omfattåde många grenar af vetenskaperna och enrikedom af vitterhetsarbeten på flera språk, ack som var tillhöopakommen genom mycken af-Jtärdom ledd omtanka och änsträngning; blifvit förskingrad genom en nödtvungen auktiofii De nybygnader, som här i senare och se! uaste åren företagits, hafva helt naturligt väckt tanken på förbättring af de mer eller. mindre föfåldrade och förfallna lokaler, som härstä1e8 finnas. Framförallt har; till lärares och färjungars! trefnad och fägnad, gamla, ruskiga tärosalar börjat attäppsnyggas. Hvar och-en, som minnes hurudana dessa länge af ålder varit, kan fatta behofvet af: detta företag och yckönska den närvarande generationen; som r åtnjuta hvad de föregångna förgäfvestillinskåt sig. Men förnuftigtvis kunna dessa reparationer : verkställas endast på ett enkelt ack anspråkslöst sätt, dels 1derföreratt afseinde måste göras på de mångfaldiga behofven, isynnerhet som penningtillgångarne äro medelmåttiga, delsderföre, att en klokvekouaomisk 2förvaltninig måste besinnay att täta tidstecken göra tvifveläktigt, huruvidaunivers sitetet härstädes kommer att ega en särdeles varaktig stad: ; Ni bör finna ganska naturligt, att de aka-I demiskalärarne, äldre och yngre, med spänd. uppmärksamhet följt riksdagsförhandlingarne, I beträffande förbättringen afderas löner: Den välvilja, hvarmed rikets ständer -behjertat de-: ras ekonomiska belägenhet,:-har lugiat dem under: en tid, då :sädespriset visat sig i så plötsligt och starkt fallande; hvilken omständighet-iannat: fall skulle :nedsätta deras lönevilkor tillsett alltför obetydligt belopp. Att redan under jemt sädespris universitetslärår: nes löner varit: underhaltiga, har opartiskhes ten erkänts I särdeles goda sädesårshafva de äldsta universitetslärarne, föratt: nu först tala; dm dem, -koråmit i jemnbredd med pastorer: af medelklassen. men i vänliga år icke hunnit dit. Att-rikt dotera vetenskapsmännen för hans personliga behöf, behöfves ej, och hanÅ sjelf fordrar det icke, måhända vore detcej Heller ändamålsenligt; men, å andra sidan; kan för idkaren af vetenskap och konst ingenting vara mera störande och förgörande än närmgsbekymrmer: Om en sådan är såsom lärare-anstäld med en mängd embetsåligganden;-sotiv upptaga hela chans tid; blir häringsbekymret så mycket mera tryckande; och likväl borde han ega tillgångar tillräckliga för att icke blott tillfredsställa de lägre bes Bofven, utån ock för att med ett eller annat hundradetal årligen utvidga och-föryngra sitt bibliotek: Från gammalt har härstädes förstånddigt folk: beklagat det missförhållande, sond hittills egt rum deri, att kyrkan:varit en tillflyktsort för akademien, nemligen för dem af den akas demiska -lärarepersohalen, för. hvilkasrespektiveläroäminen en främtida prestexaimen icke varit?alltför aflägsen, eller, rättare sagdt; — för dem alla; Detta har vårit sedan länge ett temligen allrhänt öfverklagadt: missförhåls lande; men äfven ett annat förhållande kunde nämnas, hvilket åtminstone: en eller ;aiinan börjar anse också vara ett missförhållande: För de akademiska lärarne är trettio åts ordinarie tjenstgöring bestämd såsom vilkor för åtnjutande : afemeritilön. Må nu detta, -erkänner man. icke vara obilligt vid jemförel