Aftonbladet – 18 december 1857, sida 2

oo Norrlandsposten i Gefle gör med anledling af dagens stora fråga följande betraktelser, som det är oss ett nöje att återgifva: Bör staten göra eller icke göra något till mildrande af den pågående finansiella krisen? För de flesta af våra läsare kan denna fråga synas vara lätt besvarad, enär man väl temligen allmänt sntager, att der ett allmänt ondt kan af staten afhjelpas eller mildras, så har staten äfven skyldighet att göra det; den gör det derföre äfven vid allmännare epidemier, större förstörelser af eld eller andra slementer, 0. s. v. Men det finnes tidningar och af yen enskilta, som, då de vidröra ofvanstående fråga, atan allt förnuft och sans utropa: Hvad angå sbörsvinglarnes och vexelryttarne. staten? Hvad förpligtelse har denna att uppehålla några fallna börspotentater? Man bör väl ej ur de fattiga skattdragarnes fickor taga stora summor och uteslutande svräka på köpmännen! Dylika exklamationer göra måhända en liten belysniog af frågan icke olämplig. Att tala om börsvinglares och vexelryttare såsom någon hufvudverkande orsak till den pågående penningekrisen förråder, att man icke besinnar att krisen sträcker sig sfver hela den industriella, d. v. s. civiliserade, verlden, och att om också i hela Sverge ej funnes en onda börs eller en enda person, som köpt eller sålt vexlar, krisen i alla fall skulle låtit känna sig i vårt land liksom annorstädes, om ock kanalerna för dess verkningssätt ej legat så öppna som nu. Vexelköpen ird det sätt, bvarpå den komersiella verlden kan hafva bnröring inom sig; ju större vexelaffärerna till utlandet varit, ju större har också vårt lands komersiella beröring med: andra länder varit. En sådan beröring bar, så länge tiderna varit goda, också icke ansetts för något ondt, utan både i tid och otid åberopats såsom bevis på landets blomstrande tillstånd. Hvarföre skall maw nu då ordentligt nedskälla dem. som likväl nyss ansetts -hafva befordrat detta väl stånd? Hvarföre icke vilja erkänna, att med han delns och industriens befordrande äfven befordras ar betsklassens lyckligare ställning, och att de förra fall och upprättelse äfven har ett stort och mäktig inflytande på arbetsklassen, på jordbruket och landt mannanäringarne i allmänhet, emedan då industrier i alla riktningar har rask och liflig gång samt ge! lönande sysselsättning åt en mängd idoga händer kan äfven landtmannen påräkna liflig och lönande afsättning af sina produkter. Sanningen af allt dett: har legat och ligger i så öppen dag, att man e borde behöfva erinra derom, huru de föregåend årens industriella och komersiella pf skänkt trefnac och välmåga äfven åt den simplaste arbetare, oci huru den mu plötsligt inträffade förlamningen äfvn