Aftonbladet – 17 december 1857, sida 2

milda skurar på denöppnade knoppen. Kalnar 1857. (2 rdr 12 sk. rmt.;)Denna uppbyggelseoch undervisningsbok för barn, bearbetad efter engelskan, är på ett ganska ändamålsenligt sätt uppstäld. Efter korta. stycken ur evangelierna: följa frågor och! svar, ämnade att kontrollera barnens uppfattning af berättelsernas innehåll. En enkel utläggning och några verser afsluta hvarje berättelse. Utgifvarinnan lärer ha bestämt inkomsten af arbetet till en af henne organiserad fattigbarnskola. Det i dubbelt afseende goda ändamålet synes således förtjent af allmänhetens uppmärksamhet. Boken är försedd med planscher och lemnar i typografiskt hänseende ingenting öfrigt att önska. Skandinaviska forntidsminnen. I. Sagor om Nordens gudar, häftena I—V. Stockholm. Expeditionen af . Konservationslexikon. hos Schäck Josephson. Pris 3 rdr 16. sk: bko. Det väckte verklig glädje ibland vännerna af vår fornlitteratur, då -det spordes, att ett arbete med ofvannämde titel var att förvänta. Man kunde då hoppas, att de höga nordiska fornsagorna skulle: bli för: allmänheten tillgängliga i en sådan framställning, som kunde göra dem lämpade till verklig folkläsning och satt. de sålunda i sin mån skulle kunna: bidraga till väckande af den slumrande natio-) nalkänslan. Näppeligen har: .dock någon förhoppnin blifvit så bedragen som anna och Sh ord kar.i sanning, om det -är med harm eller medömkan man bör betrakta ifrågavarande företag. Att.lemna en utförlig -recension öfver detta arbete vore verkligen förspild möda, och skulle man någonsin på ett litterärt företag kunna tillämpa det till ordspråk vordna omdömet: att vara under all kritik, så vore det väl på detta. Arbetet börjar med korta förklaringar till tjenst för dem bland våra läsare, hvilka hittillsaldrig tagit kännedom om de nordiska sagorna, deruti mycket af den hedniska gudaläran förekommer, af Wilhelmina Stålberg. i hysa mycken aktning för denna författarinnas skriftställarförmåga och vilja aldrig bestrida hennes. förtjenster, då hon rörer sig inom . novellens och den lättare historiska skizzens område, men våga dock afråda henne från att pröfva sina krafter på sådana ämnen, som nordens mytologi, icke ens då fråga är att popularisera denna. Helt naivt bekänner ock författarinnan, att hon, såsom källor, följt Oehlenschlägers Nordens Guder och Lings Asar, således tvenne nyare skaldeverk, hvilka: stå till sitt ämne i ungefär samma förhållande, som romanen till historien. Sjelfva Eddorna och sådana arbeten i ämnet, som Nyerups, Grundtvigs, Munchs, Keysers m. fl., att: icke tala om deinhemska af Geijer, Strinnholm -m. fl., äro henne obekanta, åtminstone af henne obegagnade. Hvad under då, om man finner henne: på en sådan ståndpunkt i historiskt hänseende, att hon på fullt allvar förklarar att ordet Asar betyder Asiater, emedan som bekant är (2?) det var från Asien eller. asiatiska området som Sigge Fridolfson kom i spetsen för sina utvandrare,.. Hvad under också, om :hon tvekar med hvilket namny Disor. eller: Asynjor, hon skall benämna gudinnornå (Asarnes fruns timmer, . såsom författarinnan smånäpet uttrycker sig), enär Ochlenschläger nyttjat det förra, men Ling detsenare. Författarinnans geografiska. ställning synes lika klen, enär hon vid frågan om: Alfhem yttrar: att man tror på grundade skäl, att Alfhem varit en i östra eller södra Sverge belägen socken lika väl som det i Östergötland, belägna Gudhem. Hade för 20-år sedan, medan ännu :stryksystemet florerade i våra skolor, en skolpilt icke vetat att det fordna Alfhem var landet emellan: Götaelf och Glommen och att. .Gudhem låg i Westergötland; hade-hamn svårligen undgått handgriplig tillrättavisnings. Och likväl utgöra uti ifrågavarande arbete mamsell Stålbergs inledande korta förklaringar det bästa. Derefter följa nemligen sagor om nordens gudar — efter Oehlenschläger! Det vill:säga en öfversättning af. den danske skaldens bekanta poctiska arbete Nordens Guders — en öfversättning till största delen på prosa. Här är ett tyvefaldt crimen lese majestatis begånget, först emot ämnet och sedan emot skaldestycket, hvilket återgifvet på dålig prosa ifrån det poetiskt veka och för. versformens fordringar smidigt böjda språk, på hvilket det är skrifvet, verkligen förefaller äckligt och motbjudande. Alla vidare anmärkningar härom torde vara alldeles obehöfliga; blott en må för skämtets skull här finna sin plats. Vid spådomen om Ragnarök .qväder:Valan. om den bileller stridsyxeålder, som då skall inträffa och hvilken Öehlenschläger betecknar med Ozxetid. Detta uttryck har dock varit något svårfattligt, för den. -ämnessven, som haft sig den Oehlenschlägerska. diktens öfversättning ombetrodd, och derföre af honom: blifvit återgifvet med Oxetid. Ja i sanning, skallen Oxtid förebåda den nordiska fornlitteratureus Ragnarök, så måste den. senare ej vara långt borta, ty att oxtiden redan partiellt. är inne, lärer väl ingen kunna förneka, som tager Skandinaviska forntidsminnen i sin-hand. En annan rolighet är ätt förläggaren utlofvar hela Isländska sagokretsen uti 24 å 30 häften. Hade han :egt den ringaste kännedom om dennas omfång, skulle han satt en etta framför nämde siffror, och godt hade varit om häftenas antal ändå räckt till, särdeles om han begagnat samma metod som ide sammaldogade höllgna UI—V af forntidsminnena deruti hela arktalet belöper sig till 974, då hvårdera af de lösa, hittills utkomna häftena håller 5 ark text. Under sådana förhållanden tilltro vi svenska allmänheten nog smak och aktning för sina fornminnen, att icke uppmuntra ett företag, sådant som ifrågavarande, hvilket måste hänföras. till. industriridderlighetens område. M3sådana förläocare. som sielfva icke kunna