Aftonbladet – 16 december 1857, sida 2

LT, . OCH PAPERAUS BIULIR VIL TIME VELMIRSL IGT SSD JU ördela liqviden på åren 1858—59 och 60. Hr R.T. Cederschiölds motion i afseende på skyndsam behandling af frågan om embetsmännens löneförbättring för innevarande år remitterades till statsutskottet och bifölls motionärens anhållan att motionen skulle kommuniceras de öfriga stånden. Presteståndet. Efter protokollsjuste: föredrogos och godkändes utan diskussion statsutskottets utlåtanden n:r 173, innehållande voteringspropositioner i afseende på releringen af utgifterna under riksstatens 6:te och 7:de ufvudtitlar, och n:r 184 med voteringsproposition angående lönetillökning. för krigshofrättens civila embetsoch tjenstemän. Bankoutskottets memorial n:r 64, tillstyrkande en gratifikation åt vaktmästarne vid diskonten, samt n:r 65, tillstyrkande afskrifning af en i Tumba bruks .vedförråd uppkommen brist af 117 famnar, biföllos också utan diskussion. Borgaroståndet. Den kongl: propositionen, angående upptagandet af ett lån för näringarnes understödjande, föredrogs. Hr Ekholm instämde i det af Kongl Maj:t föreslagna, att lånet bör upptagas genom bankofullmäktige, och uttryckte den åsigt. att ingen annan bör dermed ega befattning. I afseende på fördelningen, önskade tal. att 5: millioner måtte genom jernkonto.ret eller. annan utsedd korporation användas för jerntillverkningens befrämjande; 2-, millioner genom manufakturdiskonten till näringarnes understödjande mot förlagsinteckning eller annan godkänd säkerhet; en half million genom regeringen till lättnad för kommuner, der arbetslöshet och nöd uppstår, antingen såsom lån till nyttiga företag: eller såsom understöd, och slutligen 4 millioner användas till vanlig diskontering. d Hr Muren yrkade remiss af propositionen till bankoutskottet, men anhölle att, för skyndsamhets vifinande, hvilket vore af högsta nöd; regeringen måtte bemyndigas att upptaga lånet och låta aflemia detsamma i riksbanken, hvilket ingalunda skulle misskreditera bankens säkerhet. Hvad utlåningen beträffade, så kunde derom sedermera beslutas, hvarom tal. så mycket mera hoppades enighet komma att råda, som hvarje näring skulle vara angelägen att snart komma i åtnjutande af hjelp, hvilket ej kunde ske förr än fördelningen skett. Af dessa orsaker, som tal., då han andra gången hade ordet, ytterligare utvecklade, yrkade han två särskilta betänkanden: det första om lånets upptagande, och det andra om dess fördelning. Hrr Tauson och Bäckström instämde. Hr Wallenberg inskränkte sig att likaledes yrka 2 särskilta betänkanden. Hr Bodell sökte att närmare bestämma fördelningen: i första rummet åt de näringar, som åstadkomma exportprodukter, såsom spnnmål, bergsbruksoch skogseffekter, samt derefter öfrige näringar, och att ortsmyndigheterna måtte få föreslå densamma. Andra importvaror än de, som utgöra råämnen för inhemsk förädling, borde ej belånas, utan heldre exPorteras, Räntan borde endast i och för lånet frigöras och ej i någon annan vidsträcktare mån. Hr Embring understödde den kongl propositionen och förenade sig i den yttrade åsigten, att regerin-. geu borde upptaga lånet, hvaremot fördelningen ej kunde diskuteras förr, än utskottet deröfver yttrat sig. Hr Henschen ansåg propositionen böra remitteras till statsoch bankoutskottet. som borde afgifva två särskilta betänkanden, hvarjemte han ej nu fann: befogadt afgöra om upplåningen borde ske af regeringen aller ständerna. Hr Iesselgren ville Hafyva hela frågan i ett sammanhang behandlad, emedan många kunde vara mindre beredvillige att upptaga lånet, om dess fördelning ej vore bestämd på förhand, Hr Wedberg begärde. remiss til! hankoutskottet, som skyådsamt borde afgöra frågan, och instämde med hr Ekholm i afseende på fördelningen. Hr Hörnstein ville nämna att bankofullmäktige ej varit hörda i denna fråga, samt ansåg att ingen föreskrift om två betänkanden borde gifvas för att ej locka in på lånebanan. Tal: trodde det vara rättast att regeringen, som upptoge lånet, toge fördelningen och alla bestyr på sig. MDerjemte uttryckte han den åsigt, att med detta lån ingen hjelp vore att erhålla, endast ett uppskof med olyckan i affärer, samt att det rätta låge uti att hjelpa sig sjelf med egna medel. Hr Lallerstedt kunde ej fatta, hvarföre fullmäktige bordt Höras. Af det nu afgifna yttrandeafen bland dessa fullmäktige framginge klart, att-han ej bör få befattning med lånet: upptagande, emedan han skulle lägga alla möjliga hinder i vägen derför, hvadan ta lareh ännu mera styrktes i sin åsigt att upplåningen bör ske genom regeringen och fördelningen efter ständernas föreskrifter. Det vore vriktigt att tro det intet härmed kunde uträttas, derföre att hjelpen endast kunde. vara för ögonblicket, ty man borde ikågkomma att en kris endast räcker för en tid. Pålaren yrkade att statsoch bankoutskotter skulle utlåta sig om upplåningen och bankoutskottet ensamt om fördelningen. Hr Hasselrot instämde med hr Lallerstedt. Hr Ekelund gillade ej den af hr Ekholm föreslagna fördelning, och anförde sifferförhållandena mellan värdena å bergsbrukets och fabrikernas produkter, men yttrade sig så lågt, att referenten ej kunde uppfatta honom. Hr Björck, som hade förut afgifvit andra förslag. för ställningens underlättande, ville dock gifva vika för den allmänna meningen, som om kongl. propositionen uttalats, men ville i intet afseende gå längre än som i densamma finnes föreslaget i afseende på upplåningen, nemligen genom riksständens fullmäktige, hvarigenom ock de vanliga konstitutionella formerna iakttögos, och motsatse sig på det bestämdaste en afvikelse från dem, Regeringen kunde ändock lemna sin medverkan. Yrkade remiss till bankoutskottet. Hr Almgren hyste ej stora förhoppningar om lånets verkningar, men trodde dem dock blifva några och var -derför tacksam. I främsta rummet hoppades han att bankoutskottet, dit han förmodade propositionen blifva remitterad, skulle se näringarne till godo genom förslag, hvarjemte han hoppades att enighet skulle uppkomma, af det gemensamma behofvet. Hr Brinck begärde likaledes -två särskilta betänkanden, af hvilka skyndsamligen af bankoutskottet borde afgifvas det om lånets upptagande, som borde ske af fullmäktige. Hr Gråå fann att alla vore ense om lånets skyndsamma upptagande, och förordade derför två betänkanden, samt remiss endast till bankoutskottet. De fleste af talarne uttryckte sin tacksamhet mot regeringen för den afgifna propositionen. Sedan diskussionen blifvit slutad, blef propositionen remitterad till bankoutskottet, med begäran om 2 särskiltå betänkanden. Statsutskottets memorial n:r 173, med voteringspropositioner öfver de olika besluten rörande 6:te och 7:de hufvudtitlarne, godkändes. Hr Falhem väckte motion derom, att Fahlu bergslag måtte, med anledning af den allmänna krisen, återfå rättighet till belåning af koppar, dock endast till hälften mot förut eller 1500 skeppund. Motionen begärdes på bordet. Bondeståndet. Konstitututionsutskottets förslag till grundlagsförändringar angående statsrådsledamöters deltagande i riksståndens gemensamma öfverläggningar, och angående erkebiskops:och biskopsutnämningar,antogos att hvila till grundlagsenlig behandling vid nästa riksdag. Vidare antogs att hvila till sådan behandling samma niokatte: fördarm AM val innom addan till riksdaocmin a ret fr