Aftonbladet – 16 december 1857, sida 2

ess Re REN BR NA RN RR RT samt till och med vid 1836 (2) års riksdag var en skarp oppositionsman, och sedermera år 1344 vann inträde i konung Oscars första konselj, ehuru han, tillika med sina kolleger, år 1848 derutur entledigades, emedan ban ick: all blifvit tillräckligt understödd och uppcehåren af pressen-och representationens liberala sida. Aftonbladet för sin del är långt ifrån att klandra hr Weerns utnämning till .landshöfding, hvilken skedde med en så berömlig skyndsamhet, som hade detta embete varit lofvadt hr Wera i survivance efter -den utmärkte företrädaren, som väl knapt hunnit begrafvas innan hans plats ansågs kunna uppilas. Hr Wern är onekligen en man med både hufvud och insigter, affärsdrift. och erfarenhet i fera riktningar, så att han efter all sannolikhet bör blifva en, af. våra. dugligare -landshöfdingar. Men detta -medgifvet. kunna vi likväl icke lemna oanmärkt hvad Svenska: Tidningen, i anledning-af denna ut vämning, har att i öfrigt förmäla och hennes bemödande att åt samma åtgärd af den nya regeringen gifva ett slags politisk karakter.. Sant-är visserligen att hr Wern vid 1834 års riksdag uppträdde såsom en skarp oppositionsman, och att detta grundlade Hans rykte såsom liberal och bibehöll detta, oaktadi bån, uppenbårligen såsom en af den tidens skrämde statsmän, undandrog sig förtroendet att vara riksdagsman vid 1840 års riksdag. hvilket då allmänt och rättvist klandrades af hans. politiska vänner. Hans inträde i konung Oscars första konselj väckte således — deruti har Svenska Tidningen ganska rätt, och det är ännu i temligen friskt minne — ett angenämt intryck icke blott derföre att hr Wern räknades till det liberala partiet, utan ock emedan han från en borgerlig ställning i samhället, der han åtnjöt allmänt anseende; upphöjdes till statens vigtigaste embete. ; Då Aftonbladets nuvarande redaktion den tiden ännu icke inträdt i politisk-publicistisk verksamhet, äro vi ej heller i tillfälle att med tillförlitlighet känna, i hvad mån hr Wern inom samma konselj egde och använde sitt inflytande för liberala reformer. Vi taga: dock för afgjordt, att -han, i förening. med nuvarande landshöfdingen. i. Göteborg hr Fåhraeus, var en uppriktig vän af större frihet i jern-Å handteringen, kolhandeln sämt näringsfrihet il allmänhet, och att de nyttiga författningar i) denna riktning, som år 1846 utfärdades, fullkomligt öfverensstämde med hans tillstyrkanden, likasom med hans öfriga kollegers; äfvensom vi veta, att hr Wöern delade de mera frisinnade åsigterna rörande handelsfriheten, som uttalades i den vid 1847 års riksdag till rikets ständer afgifna kongl. propositionen rörande tulltaxan, hvilken likväl för den nu framskridna tiden skulle anses till och meå prohibitiv. Deremot hafva vi hört berättas från personer, som då lefde med i de politiskå affärerna, att t. ex. hr Wern var en af dem inom: konseljen som ifrigast yrkade på det olyckliga spanmålsexportförbudet, som utfärdades hösten 1847, och straxt derpå ytterligare utsträcktes medan kronprinsen var ordförande i regeringen, äfvensom, att han i förbund med nuvarande landtmarskalken grefve Henning Hamilton, var ganska verksam att, i konungai maktens förmenta, intresse, tillintetgöra det förslag till. representationsreform, som af det liberala partiet var förberedt uti den då tillsatta representationskomiten. Att, med kännedom om dessa hr Weerns åtgöranden, hans vänner å den liberala sidan inom representationen och pressen skulle i viss mån kallna, torde icke väcka förvåning, men så vidt vi vid genomögnande af den tidens politiska debatter kunna finna, uttrycktes dock detta misstroende aldrig offentligen, emedan de liberala bladen förmodligen hade ett visst und. seende för det liberala statsrådet och verk. ningarne af 1844 års förtjusningsfeber visade sig uti en viss förslappning och falsk position. Den slöja, som ännu betäcker de inre orsakerna till den öfverraskande minister förändringen, en vacker eller ful dag i April 1848, torde likväl näppeligen aflyftas genom Svenska Tidningens förklarimg att konungen afskedade samtlige sina rådgifvare af det skäl, I att de af representationen och pressen ansågos alltför litet liberala. Ett påtagligt bevis för motsatsen ligger för öppen dag vial: en mönstring af den nya konseljen, Kreerad under den oroliga Aprilmånaden -1848, helst då man numera temligen -allmänt känner, huru med dess bildande tillgick. Vi erinra oss också bestämdt, att denna förändring var långt ifrån att stärka förtroendet till uppriktig liberalism hos den högsta viljan, utan att förhållandet var tvärtom, likasom att det den tiden allmänt. försäkrades, att hr Wern alldeles icke skall varit: omöjlig att öfvertala till ett qvarstannande vid rådsbordet med de nya kollegerna; af hvilka pluraliteten egde en temligen afgjordt konservativ färg, Härmed må nu vara hufw som helst; Det säkra är, att hr Wern äfven efter sitt utträdande ur konseljen funnit sig isbesittning af det innersta förtroendet, till och med under friherre Palmstjernas minister. Lika säkert) är det, att han numera icke af många inom det liberala partiet anses kunna lefva på sina äldre antecedehtier, äfvensom att han, som helt nyligen emottagit det i våra dagar isanning föga rekommenderande gunstbeviset att upphöjas till adelsman, aldrig offentligen uppträdt för någon verklig politisk teform, hvarföre hans liberalism för närvarande? på ett hår när lärer stå ungefär på samma punkt som Svenska Tidningens, hvars spiritus rector, efter hvad allmänt bekant är, af gammalt stått på den. intimaste, fot med hr Warn. Af hvad art denna liberalism är, för hvilken Svenska Tidningen nu låter putta i spaltlånga anmälanden, införda i ett och annat f, d. radikalt landsortsblad, : törde vi få tillfälle att något närmare undersöka, förintas EN UND T