viliserade verlden sin aktning och sitt deltagande och iemnade oss ett bistånd,. som i så många fall var egnadt att grunda hos oss en den djupaste rörelse och beundrän. Med hvilka blickar skall un verlden betrakta oss? Den 8:de Maj 1842 stodo vi med det tröstande medvetande på ruinerna af vår stad, att vi senom redligt uppfyllande af våra medborgerliga pligter hade bevarat vär börs berömda anseende obeAäckadt — nu deremot måste vi tåligt underkasta oss en helt annan dom. Vi ha förtjent detta öde, men vi skola veta att bära dess tyngd och, genom att rensa agnarne från hvetet samt ett troget uppfyllande if hyarje rättvist anspråk, bota de djupa sårsom vårt samfundstillständ lidit. Till dessa märkliga uppgifter om tillstånlet i Hamburg foga vi några i Göteborgs Handelstidning förekommande betraktelser : samma ämne, med specielt afseende på: der svenska affärsverldens ställning till Hamburg. Handelstidningen yttrar: Göteborgs och, som vi hoppas, Sverges affärsmän i allmänhet, med:de undantag, som äro betingade at ;mständigheternas natur, kunna göra hvar man rätt. Jlott tid vinnes för sakernas ordnände. Men att man icke på en gång skall kunna kontant betal: skulder, som måhända öfverstiga landets sedelstock. vör äfven den mest enfaldige begripa. Särdeles borde detta vara klart för: affärsmännen i Hamburg, hvilka förete en rätt bedröflig bild af förskräckelse ch höfvudlöshet, bilden med andra ord af ett samaälle, der hvar och en sköter sina affärer, såsom honom godt synes,, utan att underkasta sig några dumma och oförsynta anspråk på samverkan till den ilmänna välfärdens uppehållande. — Att man under an sådan sinnesstämning söker kasta skulden på :andra för hvad man sjelf vållat, finna vi förklarligt, såsom .en följd af den menskliga svagheten, men en svensk måste dock tillbakavisa den. anklagelsen, som :ärer allmänt höras i Hamburg, att det är Sverge, som vållat den goda stadens ruin, en beskyllning. som-lärer gått. ända derhän, att: aktade affärsmän från en af våra södra städer blifvit, såsom det besättas, utvista från en af Hamburgs: börsmagnaters kontor, med de orden, att han (börsherren) ej ville ha något att göra med de svenska, vinglerierna. — De, som så tala, böra dock ihågkomma, att de ännu . ingenting: på Sverge förlorat. Man bör dock hoppas att de icke skola; förlora något att tala om, derest de icke,sjelfva tappa hufvadet. Det finnes i Sverge rikliga tillgångar; att betala både våra. skulder och de å dem upplupne räntorna, hvilka under lång tid fallit våra hamburgare så väl på läppen, att de här utbjudit sina krediter åt kreti och pleti,-ja åt personer, som inom landet ej egt någon kredit. För ett sådant oförstånd hafva. de sig sjelfve. att skylla. Dessa summor äro dock så obetydliga, att det skulle vara en stör skam: för Hamburg, om förlusterna derAf varit stadens ruin. Å. våra större affärsmän kunna deremot näppeligen några svårare förluster uppstå — åtminstone hvad Göteborg angår — derest man eger nog. Klokhet, att icke tvärt afskära all kredit. Men gör man detta, afvisar man hvarje framställniog om ny. kredit, såsom ett nytt vingleri, så må man sjelf sota för följderna. Våra hus, våra jordförbättringar, våra fabriker, m. m. springa icke ur landet, ehuru de kunna komma andra personer tillgodo, utan frukten af kreditens plötsliga stoppande blir endast, att de penningar, med hvilka vi kunnat och velat betala våra utländska skulder, stanna qvar inom landet. — Förlöra vi dermed all kredit för framtiden på Hamburg — nåväl. — hvem lider största förlusten? Sannolikt icke Sverge, ty om allt går väl, skola vi väl en gång kunna undvara dena dyra kredit, utan snarare Hamburg, som blott alltför länge utgjort nordens stora handelskontor, ett kontor, hvars svaghet man dock nu lärt ig inse. Denna svaghet är dock icke vållad af brist på förmögenhet — ty hvar man känner ätt Håmburg eger rikedomar nog — men af brist på samhällsanda, på karaktersfasthet och besinning. Tillika bör erinras, ätt det troligen ej: skall-hända i Sverge, såsom: det: händt och händer i Hamburg, att rika personer, då de icke kunna reda sig, i hast vefinnas vara i saknad: af alla tillgångar, sedan förnögenheten förklarats tillhöra en far, en bror, elle: ågon: annan -god vän i nöden. Sådana händelser skola, vi äro öfvertygade derom, icke inträffa i Sverge. I ett bref från Hamburg af den 9 dennes neddelas några nyare uppgifter, och yttras teri. bland annat: Alla, till och med de börser, som sjelfve råkat i etryck, täfta om att komma Hamburg till hjelp. Skada blott att börsen härstädes sjelf så sent kommit till insigt om sin ställning, att feghet och cviflan bemäktigat sig många. Nu, då man börjar återkomma: till besinning, gör man senaten rättvisa för det den icke inlåtit sig på några af de extrema medel, till hvilka den uppmanades, såsom moratorium, cvångskurs och papperspengar. Likaledes:finner man utt de, om äfven hårda omdömen, som uttalades dels i utländska tidningar, dels vid borgerskapets sanimankomster öfver den förliden vecka af börsen iaktvagna hållning, varit alltför befogade. Börsenhalle påyrkar ifrigt, att Hamburgs bank skall offentligöra en öfversigt af.sin ställäing och framförallt af sitt förråd af metallisk valuta, på det affärsmannen må hafva någon ledning för bedömandet af ställningen. 3 I r Från London skrifves under den 7 dennes. att man der erfor återverkningarne från Tyskland, särdeles från Hamburg, i så hög grad. att tillståndet i London; som redan hade börjat förbättras, ånyo hotade att: taga en ogynsam vändning. I vissa affärskretsar, stående i närmare förbindelse med norra Europa, herrskade sedan ett par dagar en förtviflad stämuing. Dercfter omförmälas de båda husen sewells Necks och Albert Pellys komp:s.. vf hamburgerbankrutterna föranledda fall, och yttras att isymnerhet det sistnämda ansågs ega den största soliditet och väntades komma att betala fullt. Det anmärkes dock, att många andra hus trott detsamma då de stoppade, men att de ett: par. dagar senare genom andra firmörs fall sett sina aktiva betydligt sammansmälta. Innehbafda vexlar bilda icke längre någon pålitlig tillgång, och det är derföre icke underligt, tillägger brefskrifvaren, om diskontörerna åter blifva omedgörligare, hvilket också för närvarande i London alltför väl låter sig förmärkas. i — I Frankrike har det sedan någon tid under pröfning varande lagförslaget rörande n modifikation i ockerlagarne sålunda, att de upphäfvas i och för köpmansaffärer, blifvit af statsrådets finansutskott godkändt med 12 röster mot 11. Förslaget hänskjutes derifrån till statsrådet in pleno, för att derefter framläggas för lagstiftande kåren, sedan dess session blifvit öppnad. — Äfven i Schweiz börja följderna af penningeoch handelskrisen nu gifva sig öppet tillkänna. I Zörich hade ett stort handelshus instält sina betalningar, och man befarade, att om icke alla krafter på den hotade nlatsen lUDHbigdes skulla donna katastrof före