Aftonbladet – 14 december 1857, sida 2

och inga andra, som vållat den inträffade kri-: sera Bladetrutvecklarsderefter på ettsärdeles klätt. och påtagligt sätt förbillandet, rela import och efterfragan. Bladet yttrar sig sålundar 0 sHvdd är det som bestämmer importens storlek? Srterfrågan. Allmänheten--istäderna -och på landet. hadegodt om pengar i följd af den fördelaktiga exporten. Bönder, arbetare, handtverksoch fabriksfolk rusåde till bodarne måed sina rikliga förtjenster för att skaffa sig mat, När de voro mätta och ändå funno sig hafva godt om penningar, rusade de åter till bodarne för att köpa kläder. Väl försedda härmed och ändå hittande riksdalrar i fickor, hvilka förut knapt inrymt skillingar, började de tänka, att äfven de kunde behöfva något bohag som de länge saknat, någon liten prydnad som de i många år sett bättre lottade ega. Åter gingo de till boden för att köpa sig det ena: eller andra. Nu — här kommer konseqvensen af Svenska Tidningens påståenden — skulle handlanden i småstaden eller på landet säga till. bonden eller handtverkaren eller arbetaren, som stod med pengar i handen utantör hans disk: Min. vän, du vill hafva dig en hatt och så vill du ha en paramattaklädning åt din hustru. Men, min vän, har du betänkt att hatten är gjord af utländsk felb och att paramattan väfves i Tyskland? Nej vet patron, att det har jag rakt inte tänkt pår, skulle köparen sannolikt ha svarat. Jo du, så är det. Och om du nu köper dig hatten och. klädningen, så ger du bara utländningen förtjenst. Ja det -bryr jag Mig inte omp, säger arbetaren, bara jag får hatten och.klädningen. Omöjligt, kära du, jag kan inte sälja åt dig, ty skulle jag sälja åt alla, som vilja ha utländska varor, så blefve importen för stor, och deraf kunde till slut uppstå. allmän olycka Hvarpå arbetaren går till en annan handlande och en tredje och fjerde 0. s. v., och öfverallt får samma svår. I analogi härmed skulle Svenska Tidningens redaktion ha. svarat embetsoch tjenstemännen, som haft ondt om pengar, i fall de hade velat alltför talrikt skänka bidrag åt eller prenumerera på tidninsen: Gubevars, mina herrar, vi kunna icke tillåta er att prenumerera på vår tidning, ty det ruinerar. er.n . Men lika orimligt som det vore att kalla Svenska Tidningens redaktion för en samhällets fiehde derföre att den icke utöfvat ett sådant förmynderskap ver andra .menniskor, lika orimligt är det att bera, det handlanden skulle mästra hvar och en säkeroch. villig kund. Utan som handlande egnar och anstår, reqvirerade hyar och en, som fann frisk afsättning på sina varor, större lager deraf från importören. Nu vill åter Svenska Tidningen, att importören i stapelstaden skulle ha svarat på inkomne ordres från landsoften: : HH:s estimerade skrifvelse den 31 p:to ha vi rikligt bekommit och innehållet bemärkt. Men som det strider mot våra principer att införskrifva varor och att derigenom draga penningar. ur landet, så kunna vi icke hafva äran expediera HH:s värda ordres. En grosshandlare, som så svarat sin affärsvän i landsorten, skulle man väl ha ansett för galen. Men do ska Tidningens ögon passerar han för mycket klok. Våra importörer expedierade alla inkomna ordres så fort de medhunno. Hyvyems i var då felet till den öfverdrifna importen? Allmänhetens, som ville hafva utländska varor när den. hade godt om pengar — icke de handlandes, hvilkas ovilkorliga pligt det är, enligt handelns natur och lagar, att hålla allmänheten tillhanda hvad den åstundar.