Aftonbladet – 14 december 1857, sida 1

NR askan pm rr ta Eg RV RAA säkra ton, som lätt kan kommr, den enfaldige: att tro, att bladets reda!gtion omsider varit. nog gynnad-af lyckan att hitta den vises sten, med tillhjelp af hvilken talisman hon nu är i stånd att YPpenbara ting och omständigheter, som ligga dolda för alla andra dödliges ögon. Litet hvar kunde åtminstone vänta, att då Svenska Tidningen slagit sig på denna speciella sida af finansfrågan, hennes utredning deraf skulle vara sSärdeles djupsinnig. och tillförlitlig, och att besväret med efterforskande af dessa orsaker, dem det i alla händelser kan vara af stort intresse att känna (fastän detta just icke utgör 7 stundens. stora fråga) skulle vara undangjordt. Nåväl, hur hänger det då i sjelfva verket ihop med den utredning Svenska Tidningen lemnar af de ifrågavarande orsakerna? Bedröfligt, käre läsare! På alldeles samma, fråga ger Svenska Tidningen ett svar i torsdags, ett annati fredags och slutligen ett tredje i lördags! Hörom 4. ex, huru det lät i torsdags afton: ? sOfantliga Kapital i silfyer hafva under de senastie tyåårtiondena inkommit i riket för hypoteksföreninigarnes många jöch stora utländska lån,: samt genom många utländningars inköp af stora fastigheter ji vårt land. Men: hvarthän., hafva alla dessa kapital, allt detta silfver tagit vägen? Det har blifvit bortspoladt genom en hejdlös import, alldeles på samma sätt som de åtta millioner specie, hvilka nu under de senaste femton månaderna vandrat sin kös. Iniportnäringen är den, som, om ej ensämt och uteshåtande, dock företrädesvis och con amore hyllats och hyllas af våra börser. —— — Den största olyckan, vida större än alla andra, som tillfogats det. al männa, är det öfverdrifna njutningsbegär, den omättliga håg för glitter, lyx) och flärd, det svindlande öfverdåd, i lefnadssätt utam beräkning af tillgångarnå, som våra börsmän genom sin ohejdade varuvimport hafvå infört.. I torsdags var det således vimportnäringen och de bland våra börsmän som sysselsatt sig med varots införskrifning, hvilka företrädesvis skulle ha medverkat att draga silftet ur landet och framkalla den kris, som nu hemsöker oss. ; Men i fredags? -Hörom hvad Sv. Tidningan den dagen har att. förkunna: Vi nämde. orsakerna till lidandet! Huru mycket de handlande härtill må ega skuld, är det visserligen icke vår mening att de ensamt bära den, : Här har Aftonbladet -gänska ) rätt, att alla samhällsklasser med svindlande beräkningar räckt dem handen, och: att sjelfva regeringen visserligen icke är fri härifrån. ;. Det erkännes härefter ganska riktigt, att visserligen icke all den import, för hvilken vi nu hafva utländsk -gäld, är yppighets-.och förbrukningsartiklar, utan att Millioner deraf äro råämnen till våra fabriker och näringar, redskap och maskinerier för alla slags nya anläggningar, fartyg, mycken materiel för våra jernvägar m. mi : : Således redan i fredags en ganska betydlig nedprutning på den stora skuld, som importörerna dagen förut fingo ensamme bära. Det var icke nu ensamt de som spekulerat, och deras stränga tuktomästare. i Sv. Tidningen hade vid närmare eftersinnande. eller efter påstötning af någon tjenstaktigvän, till och med funnit, att af de införda varorna finnas äfven sådana till ett värde af flera millioner. hvilkas importerande dock torde varit ganska önskvärdt och nyttigt. Godt och väl; men i lördags? Hvems var då skulden? Hvar låg då den der förargliga Orsaken, som satt vår yrkesbroder så många myror i hufyudet och narrat honom att dag efter dag på ett så betänkligt sätt köra fast Jo, helt enkelt uti den ytterst felaktiga organisationen af vår bankoch kreditrörelse. Men låtom Svenska Tidningen sjelf tala: En under ett fjerdedels århundrade ständigt fortfarande silfverutströmning måste hafva en grundorsak, mäktigare än tycken och individer, hvilken gifver hela handelsrörelsen en riktning, som nödvändigt bortförer silfret. Och en sådan orsak gifves verkligen, och denna är; jen ytterst felaktiga: organisationen af hela vår bankoch kreditrörelse, hvars gifna nödvändiga tendens är, att vida mer underlätta konsumtionen än produktionen, att långt mera befordra misshushållning, lyx och:slöseri, än omtanke och flit, ordning. och sparsaniher att ejemförligt mer verka till förstöring af kapital än till:skapande af kapital Så äro. vi då: ändtligen der; så har då Svenska Tidningen efter sin: märkliga cirkelgånig kommit just på samma punkt der vi befinna oss. I Visvara. visserligen icke för att man i afton skall: återfinna henne på samma ställe, ty oförklarliga orsaker drifva henne framät. eller rättare omkring, med en hejdlös fart. som: trotsar alla beräkningar... Men vi anse oss emellertid -böra annoterade i lördags (vi tala här alltjemt-om tidningens aftonupplaga). gjorda vigtiga medgifvandena och den lyGkliga öfverensstämmelse som då. var rådande mellan oss och Sv. Tidningen. Ty det torde Väl medgifvas, att importörerna, att svåra börsmän äro temligen oskyldiga till den felaktiga organisationen af vårt banks och kreditväsen,-och--attSvenska Tidningen har ganska rätt, då hon, liksom snusande upp sig sjelf, yttrar, att man ej här må skylla pånationens. .njutningslystnad eller enskilta handlandes alltför stora varuimförsely. Hvad -ha vi väl påstått annat, än just detta, då vi sökt visa, icke; blott-att statsmakterna sjelfva gjort sig. skyldiga till öfverspekulation och svindlande : beräkningar, utan att staten icke kan under de närvarande olyekorna och förvecklingarne ställa sig ointresserad, då det just är under dess förmynderskaps hägn, under det preventivsystem den uppstält, och under ganska omedelbart inflytande af-dess lagstiftning, som förhållandena utvecklat sig så som nu skett. Staten kan icke, så länge allt sår väl, berömma sig af och med välbehag öra sig till godo frukterna af det system len i detta fall gjort gällande, för att då frångnålen inträffa och systemet visar sig vara lent och ohållbart, helt likgiltigt vända sig bort och säga: det angår: mig icke. Staten an, såvida den icke vill göra sig blind för wvad dess frid tillhörer, så mycket mindre udandraga sin kraftigå medverkan. för svåigheternas besegraände,som verkningarne af n bristfällig lagstiftning blifvit genom inräffade oberäkneliga omständigheter förstoade och förvärrade i en så utomordentlio LR åt fr a RA SR tt ga FAS NN KR