Aftonbladet – 10 december 1857, sida 3

PTT en Rd STAR RT I IT NT TSRA NET RS RR ella ning, och bär då goda frukter. En djerf hycklare Erik Jansson begagnade sig ändtligen af konventikeln såsom medel att förvilla läran, förkättra presterskapet samt att draga till sig. hopar af enfaldiga och vilseförda. Såsom bekant är, landsförvisade Erik Jansson och hans anhängare sig sjelfva, ännu innan strafflagarne hunno att på dem med allvar tillämpas, hvilket i olyckan ändock var det lyckligaste; ty hade vi den tiden haft fullkomlig religionsfrihet, så hade galenskapen eller lögnen säkerligen blifvit vidare utbredd och längre bibehållit sig. Efter denna skakhing inträdde åter ibland läsarne en kort tids hvila jemte återgång till den stränga lutheranismen eller snarare till den finske presten Hedbergs läror. Men samma medel, nemligen den obevakade konventikeln, som både framalstrade och gifvit fart åt Erik Janssons villosatser, fostrade snart en ny genom missionärer härifrån hufvudstaden utbredd sekt, baptismen, hvilken uppträdt djupare än någon af sina föregångare och sökt taga ej blott bibelordets förklaring, utan äfven sakramenternas förvaltning företrädesvis under sin hand, med anspråk att bilda ett nytt utvaldt och heligt kyrkosamfund utan fläck och skrynkla. Som det ansetts särdeles angeläget attiakttaga tiden och samla många anhängare redan inom denna riksdag, så hafva de bekanta agenterna, hrr Möllersvärd och Hejdenberg, flere gånger om året besökt orten samt budkaflar utgått till angränsande socknar från hufvudlorten i Sundsvall för att källa allt flere enfaldiga till hemligt dop och nattvard; allt naturligtvis under förespegling, att förut få taga del i uppbyggelsen af en konventikel utan like, med upprörande tal och bibelförklaringar. Det derpå följande dopet har skett vanligast om nätterna i badkar, bäckar, kärr och sjöar. Presterskapet har naturligtvis ej kunnat förekomma hvad det först efteråt fått veta, och att lägga hinder i vägen för sjelfva härden till oron, den olofliga konventikeln, har det ej velat, för att ej stå i vägen för något, som folket kunde anse lända sig till uppbyggelse, eller för att ej gjuta olja på elden. Hvad har nu varit verkan på församlingarne af detta Hos oss redan fleråriga proselytmakeri och konventikelväsende? En aktningsvärd lärare i hemorten. redogjorde derför, enligt sin erfarenhet, i en af provinsens tidningar för sistlidet år, ungefär på följande och sorgliga sätt 2): Den nya läran gör mycket . ondt i; landet; söndrar familjerna, förvrider hufvudet.3) på en mängd förut enfaldiga, väcker förakt för läroembetet och uppmanar uppenbart till trots mot lagarne, ja t. o. m. till den bestående kyrkans, som kallas en babylonisk skökar, öfverändakastande. Inom en liten församling finnas ej mindre än 16 hushåll, der frid och kärlek förut bott, . men nu genom den nya-lärans verkning äro i idkeliga religionsdispyter, och mannen utskäller sin hustru och denna sin man att vara en hund, en otrogenv, ett Belials barn. Flere än trettio stackars gamla föräldrar i den församlingen sucka, att deras barn afsvurit barndopet och kalla dem sjelfva döpte hedningar,. Den ena makan går ill nattvard, den andra icke, den ene går med försämlingen i ljuset att höra presten, den Belialsmannen, den döparen, den andre-går i mörkret med de utvalda att höra skräddaren eller byggmästaren eller bryggaren eller drängen 41), detta utkorade Guds redskäp, den välsignade Herrans mannen. Det nya dopet och omvändelseverket bedrifves visst ej af oegennytta. Fem rdr skall, enligt uppgift, vara taxan, som det heter, på hvarje senfaldig bondmenniska, som döpes, så vida hon ej är fattig, då den rikare faddren betalar kostnaden. De mer långväga, resande agenterna mottaga sammanskott för sina resor eller för evangeliska alliansen, som deraf lönar eller godtgör ombuden. Baptismens religionsbegrepp äro en grof gerningslära. . Den: gör välsignelsen af Herrans nådemedel beroende af tron, men bygger trons tillvaro och hela nya födelsen på sitt eget ofullkomliga begrepp om tron eller om rätta tidpunkten, då man träder i andans gemenskap. Hvar och en som ej fått det nya dopet är ock ett djefvulens barn. Det hjelper ej att Guds son uppoffrat sig och lidit, att man tror och omvänder sig m. m. Att baptismen lätt kan blifva fientlig icke blott emot kyrkan utan äfven mot staten, visar sig af den stora och grofva tillämpningen af språk sådana som desså: Vi äro rättsligen fria och behöfva ej att någon lärer oss: Vi-äro alla prester och konungar,, Så långt artikelförfattaren. Är nu detta den förträffliga lärdom eller det andans elddop, som man vill skall öfvergå den svenska kyrkan, ja, som man vill skall intränga i dess föråldrade lemmar, för att i desamma yerka ett nytt lif och en ny värma? Jag. fruktar då, att botemedlet : kan: blifva vida förderfligare än till och med 4 sjukdomen, mot hvilken det. användes, och att : om någorstädes hoslärostånd och församlingar värit att öfverklaga en viss andans tröghet och: liknöjdhet, man i stället hos folket skall uppväcka. en eld af religionstvister, svärmeri och verklig fanatism, som ej blir så lätt att åter utrota. Är det för sådant ändamål, som utskottet tillstyrkt konventikelns frihet, ej ens med den förnuftiga inskränkning, som konungens proposition innehöll, att presterskap och verldslig polismyndighet hade rätt att.sammankomsterna bivista och dem i händelse af grofva oordningar upplösa? Jag frågar då, hur detta skall. förenas med 14 art. af vår augsburgiska konfession, som öfverlemnar predikoembetet åt det ordentligen valda presterskapet allena, med vår Kyrkoordning (19 kap. 5 kyrkolagen), som ej tillåter främmande och okända personer att predika utan behöriga vitsord, eller äntligen med senaste kyrkorådsförfattning, som ålägger pastor och kyrkoråd att handhafva kyrkodisciplin och religionsvård i socknen, samt att förmana dem som deremot . bryta. Huru skall man förmana kringresande missionärer, som sedan de hållit en upprörande konventikel, kanske meddelat vederdop och nattvard åt hopar äf förvillade, genast begifva sig till nästa socken eller landskap, för attder upprepa samma smädelser mot der svenska statskyrkan, samma mot både bibel och sakramentallag stridande läror och nattvardsutdelningar. Skall derföre konventikelplakatet hos oss upphäfvas, hvilket jag ingalunda är emot, men pPresterskapet ändock fortfara i sin förbindelse att ansvara för religionsvården i församlingarne, så bör åtminstone en lag utfärdas, enligt biskop Thomanders afgifna motion, mot lekmannaverksamhetens hos oss redan allt för stora och vådliga utsträckning. Ty att den vida 5fverskridit den gräns, som 16 S regeringsformen utstakar, hvilken medgifvit hvar och en fri utöfning if sin religious, men. endast så vidt hän ej störer samhällets lugn eller allmän förargelse åstadkommer,, det torde af ofvan anförda fakta kunna någorlunda inses, i Detta är nu in extenso mitt på riddarhuset den 20 Iktober, mot.baptismen i min Iandsort afgifna ytsrande; att deruti kan ligga någon anledning till missnöje för den som genom sin typografiska verkstad här i hufvudstaden så väsentligen bidragit till utbredande af sektens förvillelser, vill jag ej neka. Xnapt hade jag likväl förestält mig. att orednn skulle