Aftonbladet – 10 december 1857, sida 2

stönar och qvider utan rast, utan ro!... Fantasien skulle vilja hit förlägga de onda andars pinorum. Om grottan varit tillgänglig på Virgilii tid, så skulle man kunnat tro, att den gamle romerske skalden genom ett besök på detta ställe blifvit inspirerad till-sin mästerliga beskrifning öfver Eneas nedstigande till underjorden. an finner här en underjordisk Styx, som dock: kan vancras öfver både fram och tillbaka äfven af dödliga, som ännu icke de facto höra till skuggornas rike. Naturen -har nemligen sjelf konstraerat icke mindre än två bryggor öfver denna afgrund. Du må från bryggan kasta ännu en blick mot djupet — till dess botten hinner den icke, den eviga natten der är för ogenomtränglig. Låtom oss sedan skynda vidare; dw bör veta, att vi hafva flera timmars vandring för oss, innan vi hinna tillbaka från Plutos rike, såsom en afdelning af grottan kallas. Under sistlidne. sommar öppnades vid kejsarparets besök i Adelsberg en ny, förut otillgänglig gren af denna vidsträckta grotta. I denna nya afdelning framträda droppstensbildningarne om möjligt ännu rikare äni den gamla, antagande de mest kolossala, bizarra och fantastiska former. Se här ett draperi, fint och genomskinligt, med veck så behagliga och mjuka, att ingen tapetserare i verlden kan göra dem efter. Se der en bigtstol, en salubod, der de läckraste skinkor m. mfinnas upphängda, och der bredvid ett stelnadt vattenfall. Här åter ett orgelverk, en madonnabild, ett palmträd, ett lejonhufvud och så vi dare i oändlighet. Än vidgar sig grottan till en stor danssal, der pingstafton ortens ungdom samlas på gästbesök och hålla bal hos Bergakungen,. Än åter sänker sig hvalfvet, och grottan drager sig tillsammans till en smal gång, der man med svårighet kan gå rak, men vidgar sig snart ånyo. Slutligen hafva vi hunnit den innersta och tillika den skönaste och mest hänförande dömen af alla i denna grotta. Det är dömen under Kalwaria-berg. Forts. följer.)