Aftonbladet – 10 december 1857, sida 2

TIGA FIG. AELIOGAS KOELALHERULE, SAGITIGC UGL NOLCB IVA icke äro grundade. —— — Vi berättade för någon tid sedan, att hr mag. Bahr, på anmodan af lyshållningsadministrationen och öfverst thållareembetet, anstält flera prof för utrönande af ljusstyrkan hos den gas som prepareras vid -härvarande gasverk, samt dervid befunnit den vara under den stadgade medelstyrkan. Detta hr Bahrs utlåtande har framkallat tvenne motskrifter, författade den ena af en delegare i gasbolaget, den andra af detta bolags ingeniör och begge införda i Dagbladet för den 1 och 4 December. Af dessa begge insändare påstår och söker den förre visa, att hr EB. vid bestämmandet af den lysgas, som bör anses medelmåttig, antagit en godtycklig siffra, samt att den vid Stockholms gasverk beredda lysgas är af god beskaffenhet, åtminstone jemförlig med den i London m. fl. utländska städer begagnade gasen; medan bolagets ingeniör söker förklara det mindre tillfredsställande resultatet vid det af hr B. anstälda profvet dermed, att utflödet från fotometerns brännare i poliskammarens lokal måst vara mindre än uti gatubrännarne, till följd af den under experimentalmätaren placerade gasmätaren, samt att: följaktligen ljusstyrkan måst visa sig -mindre, samt säger sig sjelf vid anstäldt försök i samma lokal, sedan gasmätaren blifvit borttagen, funnit ljusstyrkan öfverstiga sitt normala belopp. På dessa begge motskrifter har hr Bahr i Dagbladet för i dag på morgonen afgifvit ett utförligt genmäle, hvari han på det bestämdaste vidhåller sitt påstående om den här preparerade gasens underhaltiga beskaffenhet, samt uppvisar den förökade kostnad, som enskilta gasförbrukare i följd deraf få vidkännas. Hr B. yttrar nemligen: Det är en sak, som ins. icke synes vilja fästa någon uppmärksamhet vid, nemligen de förbindelser, som Stockholms gasverk måste ega äfven mot den enskilte gasförbrukaren. Om gasen för gatulyktorna är af så underhaltig beskaffenhet, att man ej med vanlig åtgång deraf kan erhålla det ljus, som kontraktsenligt erfordras, behöfver gasbolaget blott låta en större qvantitet gas utströmma genom brännaren, hvarigenom den saken lätt hjelpes. Då kommunen betalar hvarje gatulåga iett för allt, så är det henne fullt likgiltigt huru mycket gas som förbrukas. Men så är ej förhållandet med den enskilte gasförbrukaren, som måste betala hvarje kubikfot, som den alltid påpasslige gasmätaren troget och samvetsgrannt upptecknar. För honom, nemligen den enskilte gaskonsumenten, är gasens qvalitet en ganska vigtig omständighet. Jag har mig för tillfället ej bekant proportionen mellan gatulågornas och de enskilta lägårnas antal i Stockholm, men tror mig ingalunda mfsstaga mig, om jag anser de senares antal vida öfverstiga de förras. De förbindelser, som gasbolaget har mot de enskilta gasförbrukarne, måste då vara åtminstone lika stora som de, hvilka det har till kommunen i sin helhet, och om således bolaget enligt kontraktet väl kan upphjelpa ljuset på gatorna genom utsläppande af en större qvantitet svagare gas, synes det likväl ej böra få sätta den enskilte i nödvändighet att genom en större gaskonsumtion, och följaktligen större kostnad, förbättra det ljus han behöfver. Derföre är denna fråga om halten af egentligt lysande ämnen i en lysgas af så stor vigt för allmänheten. Visserligen står icke Iyskraften hos 2:ne slag af lysgas i absolät direkt förhållande till den respektive halten af deras lysämne, så att t. ex. en lysgas med 10 procent lysämnehalt lyser jemt dubbelt emot en annan med blott 5 procent. Tvärtom lyser den förra ännu något starkare, ehuru icke på förhand kan beräknas huru mycket, utan måste detta genom särskilta försök utrönas. Men så mycket inses likväl, utan all beräkning och med fullkomlig säkerhet, ätt, med en svagare gas, konsumtionen, för att erhålla samma qvantitet ljus, måste blifva större, än med en starkare, samt att således, om priset på båda gaserna är lika, kostnaden för samma qvantitet ljus, när man betalar efter kubikfot, måste blifva större, när man bränner den svagare gasen, än när man bränner den stärkare. Lysgasen här i Stockholm betalas, såsom vi veta, med 4 rdr 33 sk. bko för 1000 kubikfot. Om nu den, som intagit lysgas i sitt hus, eller i sina rum, eller uti sin handelsbod, dervid påräknat att, för den ljusqvantitet han behöfver, han måste låta hvarje låga brinna med en konsumtion af 5 kubikfot i timman, men i stället måste öppna kranen så mycket att 5, kubikfot utströmma, så kostar honom visserligen hvarje 1000 kubikfot icke mera än förenämde pris, men han får likväl i sjelfva verket för hvarje nominelt tusende betala lika mycket, som om 1100 kubikfot blifvit använda, eller 10 procent mera, än han, i fall gasen varit fullgod, skolat betala. Det måste ännu vara i friskt minne det allmänna klagomål, som höjdes här i Stockholm, och den förundran, som dervid röjdes, när en ganska stor mängd enskilta gaskonsumenter funno sig, under gasverkets första år, debiterade för en gaskonsumtien; under de 3:ne vinteroch vårmånaderna, som vida öfversteg konsumtionen under de föregående höstmånaderna, ehuru ingen visste sig på den senare tiden haft starkare upplysning än under hösten. Utaf en af dessa konsumenter har jag skaffat mig mera bestämda uppgifter, och flera skulle, om det behöfdes, kunna tilläggas. Den gas, som denne mellan den 3 Okt. och den 28 Dec. 1854, d. v. s. under 86 dagar och just den mörkaste årstiden, konsumerade, utgjorde i medeltal för dag 690 kubikfot, men ifrån den 28 Dec. 1854 till den 2 April 1857, eller under 95 dadagår, utgjorde med :samma antal lågor, men hvilkas bränningstid naturligtvis minskades i mån som dagarnes längd tilltog, medeltalet af förbrukad gas om dagen 794,1 kubikfot, och hade Hamn således fått un