Aftonbladet – 4 december 1857, sida 3

skorsten reser sig öfver skoggstopparne, och man förstår med lätthet, att man här — hvilket verkligen är fallet — befinner sig i den mest befolkade trakt af Europa, en trakt med 10,000 menniskor på hvarje avadratmils rymd. Hela landskapet är naturvildt och rikt på öfverraskningar, liksom de vackraste delarne af vårt Småland, men det är ett Småland, der menniskor hvimla och ödemarken blifvit förvandlad till en flitens och slöjdens härd, och der vid hvarje steg civilisationens och industriens under blanda sig med naturens ursprungliga storhet och höga enfald. Någonting alldeles egendomligt för Wallonerlandet är den konst, hvarmed hvarenda handsbredd jord, som smedjorna, klädesfabrikerna, jernbruken, stenkolsdriften lemnat obegagnad, blifvit förvandlad till en yppig köksträdgård till en paradisisk fruktträdspark, till ett dr hus för exotiska plantor, och det är anmärkningsvärdt att t. ex. Liege, derifrån de bästa vapen skickas till Europas öfriga länder (det afgick derifrån just den dag, jag var på stället, en liten beställning till England af särskilta vapenartiklar till ett värde af 6!, millioner francs), der finnas äfven itäpporna här och der den bästa — blomkål Europas gurmander känna, och i sjelfva närheten af jernvägsstationer, der oupphörligt hundratals 1okomotiver korsa hvarandra, der ligger under de skogbevuxna bergsluttningarne Makois öfver hela verlden bekanta — drifhus för Caps och Australiens sällsyntaste växter. Sedan man åter förmedelst en auxiliär-ångmaskin blifvit från Liege upphjelpt på höjden, har man endast ett kortare stycke väg att passera, tills man plötsligen befinner sig på Brabants holländskt bördiga slättland. Louvain (Löwen), med sitt präktiga rådhus, Malines (Mecheln), med sin storartade katedral, ligga begge bland idel åkrar, öfverkorsade med alleer utan ända, samt ofantliga hvitbetsland, matande den mängd sockerbruk, hvilka här ersätta jernverken och fabrikerna. Bruxelles sjelf är beläget på denna stora sädesrika slätt. Hvad skall jag säga om Bruxelles? Jag hade att skrifva en liten bok, men jag vill, då tiden förbjuder mig detta, heldre skrifva — intet. Denna stad har, från första stund jag såg den, varit min älsklingsstad, och jag skulle mycket serna vilja vara konung derstädes. Jag har med saknad efter några dagars uppehåll sagt farväl åt detta lilla Paris, i vissa afseenden bättre än det riktiga Paris, åt den sköna Place roy.1le och den egendomliga, lifliga )Besvärsbacken, Rue de la Madeleine. På en förniddag har ångan fört mig derifrån hit raka vägen; sist gjorde jag denna tur på 48 timmar i diligens; lefve den nya tiden!