Aftonbladet – 4 december 1857, sida 3

strida, och att Oppenheirmers eller Krähwin kelheimers magasiner vid Neuerwall äro nå got af det i sitt slag mest grandiosa, det ka icke knäfveln annat än obetingadt medgifvs Alltså : Medgifvom hvad som icke låter si förnekas. Efter en ledsam tur öfver Elben till Ham burg har man en ännu ledsammare öfver de; beryktade Lineburgerhedeu till Hannover Till min lycka träffade det sig så, att jag min jernvägskupå fick till resesällskap en de; mest affable och treflige — engelsman ja; någonsin lärt känna. Bosatt sedan många å på Cap, hade han för sin helsas skull företa nit en tur till Europa, hade redan absolvera Italien, Schweiz och nära nog hela Tysklanc samt ämnade sig nu öfver Frankrike till Eng land, för att om några månader begitva sig åter hem till Capkolonien. Vi fingo strax några beröringspunkter i namnen Stocken ström, Letterstedt, Wahlberg, och efter de första halftimman voro vi bekanta, som on vi lefvat tillsammans i åratal. Han var för tjust i mycket han sett i Europa, men Caj var dock för honom det bästa Gud har ska pat; vore ej kaffrerna, på hvilka engelsmän nen aldrig kunde vara rätt säkra (han hade sjelf under Stockenströms befäl slagits emo dem), skulle Cap vara ett sannskyldigt )aradis. Men, som sagdt, kaffrerna äro der, liksom scepojs i Ostindien, en malört i näktarn min engelsman fruktade storligen för at man snart skulle få nytt besvär med dem; denna gång emedan den rysligaste nöd torde drifva dem till ren förtviflan. Jag erhöll med afseende härpå en notis, som jag icke sett i någon europeisk tidning och ni måhända ej heller. Bland kaffrerna hade — så berättade mig min engelsman — i fjor uppstått en profet; denne hade vandrat öfverallt omkring bland folket och predikat för dem, att de skulle öfver en bank slagta alla sina hjordar, såsom varande en försämrad och förbannad kreatursrace, då den stora och mäktiga ande, som vakar såväl öfver jordens herrar som öfver buffeloxar och annan fänad, skulle i nåder låta genast växa upp ur jorden ett bättre slägte af matnyttiga djur. Denna mer än äfventyrliga och kuriösa utsago hade verkligen blifvit blindvis accepterad och trodd af kaffrernas flertal, och tusentals oxar, kor och får hade blifvit inom några veckor i religiöstekonomiskt nit nedslagtade, hvarföre också i Cap priset på hndar på en gång hade fallit till det hittills oerhörda i de följande månaderna. Nu var detsom den nya racen skulle enligt profetian växa upp ur jorden, och kaffrerna gingo, till en början förtröstansfullt, snart dock något oroligt, omkring och lyssnade i buskarne, om icke någonting skulle röra sig och gifva lifstecken derunder. Förgäfves! Visserligen försäkrade en och annan, som hela dagen legat med örat mot marken, att han ganska tydligt hört ett visst bölande och bräkande under jorden; men det tyckes som om lerskorpan varit för hård för de arma djuren att bryta igenom, och följden deraf har naturligen blifvit den, att kaffrerna, hvilka lefva och hafva sin varelse af boskapsskötsel, nu stå der alldelesj handfallna, ruinerade och utan alla resurser. Profeten har visligen absenterat sig och skulle i alla fall icke lätt kunnat ersätta skadan och trolla de slagtade hjordarne tillbaka. Deremot hade man ilugn genom subskriptioner sökt komma de fattiga ur-invånarne till hjelp; men denna hjelp skulle svårligen blifva tillräcklig, och man fruktade derföre, som ofvan är sagdt, att nöden en vacker dag skulle kunna drifva kaffrerna till ytterligheter. — Historien, ehuru en af de besynnerligaste man kan tänka sig, bar i min engelsmans mun karakteren af att vara fullkomligt sann och faktisk; jag innesluter mig