STOCKHOLM den 4 Dec. Officiella bladet meddelade redan för några dagar sedan åtskilliga högre ordensutnämninger, som egt rum uti extra ordenskapitel den dennes. Vi hade nästan väntat att, i enlighet med hvad ryktet hade att förmäla, få de nästföljande dagarne läsa en officiel lista på kommendörer utan stora korsamt riddare, hvilka man kunde förmoda ha blifvit kreerade vid samma tillfälle... Man har emellertid utan tvifvel funnit det tjenligare att till Carlsdagen uppskjuta den större ordenspromotion, som lärer varit tillämnad, då det äfven naturligtvis faller sig lämpligare att med stjernor och band belöna åtskilliga riksdagsförtjenster, utan att äfventyra att en del förbigångnes svikna förhoppningar ge sig luft i de voteringar, som ännu återstå; liksom äfven åtta domsagor ännu stå lediga, innebärande en något mera reel lockmat för en eller annan inom det vällofliga ståndet. Emellertid är det visst mången, som redan nu erfarit en viss förundran deröfver, att interimsregenten synes ämna begagna sig af den rätt att kreera fiddare och adelsmän, som helt oegentligt och i en knapp vändning honom medgafs. Denna rätt räknas i alla monarkiska stater till de rättigheter, som uteslutande anses tillhöra majestätet. Man vet äfven, att regerinosforraen Frånstauntansager, Viand annat, rättigheten att utdela riddarevärdighet, samt att den proposition, som Kongl. Maj:t vid förra riksdagen aflät till rikets ständer derom, att riksstyrelsen under konungens sjukdom skulle förvaltas, i stället för af interimsregeringen, af tronföljaren eller någon af de öfriga kungliga prinsarne, innehöll samma undantag som den gällande grundlagen i detta hänseende stadgar, samt att slutligen uti det förslag till ändring af 39 och 40 85 regeringsformen, som vid innevarande riksdag blifvit af ständerna antaget att hvila till afgörande vid nästa riksdag och hvarigenom tronföljaren skulle bli sjelfskrifven regent under konungens sjukdom eller vistande utrikes, samma grundsats är faststäld, att den ifrågavarande majestätsrättigheten icke under tiden skulle få utöfvas. Härtill kommer, att H. M. konungen i sin proposition om regentskapets tillfälliga uppdragande åt kronprinsen icke ifrågasatte, att interimsregenten skulle ega de ifrågavarande rättigheterna, eller i allmänhet större myndighet än den, som finnes för interimsregenten betecknad i kongl. propositionen vid förra riksdagen rörande prinsregeringen samt i det nu hvilande grunålagsförslaget rörande samma ämne. å det nu allsicke är någon hemlighet, att det af konstitutionsutskottet gjorda och af riksens ständer bifallna tillägget, att riksföreståndaren skulle föra styrelsen med full konungslig makt och myndighet (utan undantag för utdelande af adelsoch riddarevärdigheter) tillkommit blott och bart af den anledningen att morska storthinget på förhand hade fattat ett sådant beslut och att man, i ifvern att få regentskapsförslaget genomdrifvet, ville undvika (a a nen