Aftonbladet – 3 december 1857, sida 2

fälet lyckades att bringa till ordning och samla ihop, användes till ått berga guvernörens lösören och möbler, hvilka de förde ut till hans nära staden belägna landtställe. Guvernören Vari icke med sin fötistaden förrän på aftonen;då-denvar-nedbrunneti, utan förs blef på sitt landtställe, för att emottaga ock bevaka sina enskilta tillhörigheter. Men, detta väktadt, :skref--han -till-höga .vederbör, ! rande i Petersburg en rapport, hvari det, : bland annat hette, att olyckan var visserligen stor, men tack vare.den i W. stationeride gårnisonsbataljonens goda ordning och rastlösa med. verkan. hade han (guvernören) lyckats att rädda ete (Anmärkas: bör att bataljofisöfversten var enviss furster som-stod välhos kejsaren.). I samma rapport redogjorde äfven guvernören för huru och från; hvilka punkter han ordnat i släckningsarbetena vid eldens-utbrott på förmiddagen etc. Detta är ett af de många exempel på hurudana de ryska embetsitiättnell äro; och just den låga ståndpunkt, hvarpå de befinna sig; och det korruptionssystem som af dem följess, är ett bland de: sår, som, om det icke kan bortskäras, skall sluta ted att uppfräta hela det ryska riket. Och detta skamlösa bruk är så inprägladt, att, då en hederlig embetsman 7 i Ryssland söker att förekomma eller uppdaga de missbruk och underslef som begås, han ! nästan alltid blir till den grad trakasseradrchikanerad och baktalad, att embetets förlust blifver lönen för hans ärlighet. Ja, monarken sjelf, hvilken, såsom nu är fallet, är en rättänkande, upplyst furste, lärer icke hittills? åtminstone. lyckats att ens få veta, ännu mins dre förekomma alla underslef, som embetsoch tjenstemännen tillåta sig. Många dikter har man utspridt om. och emot Ryssland; men hvad knepen och fiffigheternan hos dess embetsmän vidkorinier, torde iman få svårt att göra sig ett begrepp om verkligheten Om jag säger t. ex. att en direktör för ett militärlasarett låtit hvarje. sjuk eller sårad soldat, som der inkommit, betala en räbeliim trädesafgift och hvilken summa, den bemölde direktör stoppar i sin floka, ofta dragits utaf på den sjukes gage, då han ej medfört koritanta penningar, så svarar ni nig att det är omöjligt. Säger jag cr, att: samme direktör låtit soldater förblifva obegrafna och låtit förvara dem i et källare eller i en vedbod, dagar. och veckor efter sedan de gifvit tupp andar sanit att han under tiden tagit upp dem på rapporter och förslager såsom lefvånde, för att under tiden få tillgodonjuta deras aflöning, så svarår ni mig att det är osanning; ty ni kan icke tro något sådant. Berättar jag er, att en sekreterare i ett departement begär 4 eller 500 rubel för att han skäll annotera i kandidatbokeii en person; som söker en syssla och åt hvilken ministern gifvit sitt löfte om sysslans erhållande, så förefaller det er orimligt. : Berättar jag vidare, att då staten befaller att vissa handelsmän i dyr tid skola lemna en säck mjöl, för halfva priset, åt fattiga kös pare (sedan staten ersatt handelsmännen den andra hälften); berättar jag er, att dessa handlande lemna köparen säcken endast half med mjöl och. att vederbörande guvernörer taga en del med. af vinsten, så anser ni mig för en ljugare. Får ni höra talas om att adelsmarskalkerd och guvernören i en provins äro i komplott med regementschefen om att uppgifva kostnaden på fourage till dubbelt eller tredubbelt. emot hvad gångbara priset verkligen är, så höjer ni på axlarne och utropar: det var då en storljugare! Alla dessa utrop ber jag er bespara er och i stället tacka Gud att ni har det annorlunda hos er — ty huru skall ett land blifva styrdt så länge embetsmännen äro sådane, och huIrudant skall folket i ett sådant land blifva? En annan beståndsdel af laddningen i de hotande minorna utgöres af den oro som räder i Ryssland i anledning af Tifegenskapssar n eter Rnrr O KAS ARNE te OTRS ARR AT Detta papper, som hau helt likgiltigt kastar ögonen på, är ett bref, som vid närmare påseende tyckes lifligt intressera honom; han ställer: hatten ifrån sig och genomläser det noggrant, helt och hållet glömmande; som det tycks, den orsak som gifvit anledning till dess påträffande. Se här des innehåll: Min kära Lars Abram! Det var en fasligt stor lycka att du fick den kondition, hvarom du berättar mig i ditt sista bref. Jag kan aldrig nog tacka Gud derför, ty jag har af moster Malla Magnil, som jag råkade: härom dagen, fått höra att brukspatron B:s är mycket rikt och hederligt folk, fast de äro något högmodiga och dryga, men det gör alls ingenting, mitt kära barn, Jag. har gudskelof inplantat ödmjukhet och tålamod hos dig, den fattiges bästa hjelpmedel här i verlden, och Sitt eget lynne är af naturen fromt och undergifvet, de bästa åfvor vår Herre kan ge en — så att du nog skall ta dig väl ut der i huset. Jag fick dessa underrättelser om ditt nya herrskap af moster Magnil, eftersom det råkar vara just hos brukspatronens som-hennes Lotta är hushållerska, . Jag vet väl att du nu skulle behöfva mycket till upphjelpande af din garderob, som väl icke är i det bästa skick, men gudnås, din fattiga mors förmåga svarar icke emot hennes goda vilja. . Allt hvad jag kunnat spara ihop skickar Jag dig nu, äfvensom ett halft dussin nya. skjortor och strumpor, ett par gröna fingervantar som jag stickat, en mössa som jag sjelf sytt och som kan bli bra att gå på landet med, äfvensom den der vackra? västen som. varit din salig fars och som jag godt kunnat ändra efter han var så lång och stor, så att den är riktigt vacker efter hvad jag tycker, Gud välsigne dig, min kära gosse, jag har ingen annan glädje i verlden än tanken på din framgån och lycka och; hoppet att du: en gång me heder och glädje skall äta ditt eget bröd: Din huldå moder Dora Ismden.