Aftonbladet – 3 december 1857, sida 2

ME SE Rn a Lia AE SV Mogen tot ge NE rar nästan ei omöjlighet att. få reda på. Att Wysslanid är ett vidsträckt land, att detta stora ike än har omätliga skatter och hjelpkällor nom sig, hvarigenom det också i materielt vänseende eger ett visst oberoende och onek-l: igen gör skäl för namnet af.en mäktig staty — detta allt kan ej förnekas. Men tillvaron af det lugn och det blom-: strande tillstånd, som man i allmänhet tror för närvarande: råda inom det ryska riket, orde, vid närmare. eftersinnande, ieke vara så alldeles afgjordt och bevisadt — Ja, jag skulle utan öfverdrift nästan våga påstå, att Ryssland liknar en underminerad fästning, vars öde beror på, om, de belägrade lyckas hindra antändningen af minorna. Hvilka äro: 1å dessa hotande minor? Finnas verkligen några faror. för handen; eller är det etidast tomma hbjernspöken ? Vi skola söka att besvara dessa frågor. : Ryssland, såsom militärstat, har hittills haft sitt förnämsta stöd i armen. Men hurudan är för närvarande sinnesstämningen inom densamma? Jo, ingeting mindre än god! Styrelsen — märk: styrelsen; vi säga icke kejsaren — har på senare tider vidtagit tvenne åtgärder, som väckt mycket missnöje inom armån: den. betydliga reduktionen och de täta itoMmn förd ngn sedan 1855: Petersburg :hvimlar af officerare utaf alla. grader, hvilka tigga om platser och om medel till lifsuppehälle, och unga män, hvilka, under den hänryckning som kriget uppväckte, afbröto sina sysselsättningar. och Jemnade; en del sina studier och en del sina civila tjenster, för att svärja fanan; måste nu söka återinträde i sina fordna värf, dem de under tiden försummat och der de blifvit förbigångna af andra, eller ock åtnöja sig med afsked och ett års sold: ; ; Disciplinen står också : på. svigtande fötter, och det franska aperiet hotar att göra de ryska krigarne , . som icke ega fransmännens hvarken äregirighet eller uppfostran, till sjelfsvåldiga, ryska hopar,: men icke till franska soldater. : : Se på ett ryskt linieregeiiente, se på befälet och se på truppen — och man vet ej antingen man skall beklaga eller utskratta dessa bleka, tomma marionetter, hvilka nu på en gång skola dresseras till att erhålla den franska aplomben, det der franska tusan dj—la och spökas ut i Vincenner-jägarnes keppys. Konsten att förblommera allting och att låta allt synas så som man önskar är stor i Ryssland; men att få någon förnuftig varelse till att, vid inträdet i en rysk garnisonsort eller på ett ryskt: exercisfält, tro att dessa roliga maskiner äro. fransmän, det lärer väl näppeligen gå för sig: Sådan som ryska armen var efter 1813—14 års krig, sådan bar den förblifvit intill dess den fick lära sig litet mores af fransmännen i sista kriget. Nu skall den i ett språng tvingas upp till samma ståndpunkt, hvartill den franska så småningom utbildat sig. Det går väl icke för sig, utan nu lärer den förblifva in statu quo till nästa krig. Få då se hvem som skall blifva dess läromästare. Attframåtskridandet inom den ryska: armen icke: går i jemnbredd -med öfriga europeiska armeers. är också icke underligt, då man. besinnar, att frågan om alla förbättringar och förändringar inom densamma skall först uiiderställas le Conseil de Guerre i Petersburg, hvilken lärer vara sammansatt af gamla otjenstbara eller åtminstone ur tjenst försatta generaler och öfverstar, som troligen äro angelägnare om att på dagen utfå sina appointerhents än att på dagen expediera inkomna förslag. Följande sännfärdiga tilldragelse torde gifva en föreställning om såväl förblommeringsmanien som ock om huru väl de ryska linietrupperna äro disciplinerade, hvarjemte: den kan förklara den belåtenhet. med allt hvad ryskt är, som enligt utsagon från vissa håll skall förefinnås inom de länder, hvilka äro nog lyckliga att hafva blifvit införlifvade i den stora kolossen och isynnerhet inom det Finland, som fordom var svenskt och som icke ville blifva och aldrig borde hafva blifvit och ännu icke är — 7yskt. Under sista kriget ae genom en tjonstepigas vårdslöshet, vådeld i den lilla staden L. Hvad gjorde då stadsboerne? Jo! de sände bud ut till: ett fiendtligt (engelskt) krigsskepp, som låg på blokad i deras hamn, och begärde släckgj från fartyget, enär man var rädd att om ryssarne komme in för ati släcka, de med detsamma skulle lägga sig till åtskilligt af det som elden skonade. Och hvad gjorde guvernören? Jo! han lät förstå mA OM pr TR RT a a kn RR EE JAN ER fr NEP RE JR RR Kra r ERNER OSSE alla andra. ångor, lukten ifrån 20 eller24 våta och smutsiga stöflor, är den mest rådande. Stäng dörren efter er!? ropar magistern.(: som med ett uttryck . af ytterlig trötthet Pg ger ifrån sig. den -sista gåspennan af de 20 eller 30 stycken han vid ett särskilt litet bord. eller rättare gående omkring bland gossarne, varit sysselsatt att formera, och nu rysand för det kalla draget reser sig upp: Tillsägelsen kom emellertid för sent; den siste af pojkarne är redan ute på gatan, oci magistern går sjelf att stänga dörren, mumlande för sig sjelf, med uttrycket af en hun dra gånger gjord reflexion: Ständigt samm: tanklöshet; man får käxa oupphörligt och utar något särdeles resultat.? Sedan magistern stält stolarne tillrätt: och släckt de båda ljusen tog han lampa som brann på det lilla. bordet, der han sjel: hade sin plats, och gick in i ett inre lite! rum, som. utgjorde hans sängkammare. Den : tarfliga men snygga sängen, mattar på golfvet, det stora bokskåpet, som into; hela den ena väggen, en gammal pulpetellei byrå med messingsbeslag och sned klaff.sam: ett litet bord vid sängen gåfvo detta rum et utseende af trefnad, åtminstone i jemförels: med det yttre; och på den min af belåtenhet och. välbehag, hvarmed! magistern ser sig omkring, synes att han sjef finner det så. Sedan han rätat ut sin hopsjunkna figw: och sträckt på sig ett par gånger, kamma! sitt nåmnt hantnfvada hår. framför.denclilla