Aftonbladet – 2 december 1857, sida 1

em NN RR — Man invänder naturligtvis från den högvördiga sidan, att det icke är så farligt med tillämpningen af denna rätt, att den icke i något större omfång begagnas, och att det ju finnes lagstadganden, som afse att förhindra dess missbrukande. Härtill svara vi för det första, att om denna rätt af ingen enda husbonde användes, så vore den icke desto mindre kränkande för rättsmedvetandet och en skamfläck för lagstiftningen. Föröfrigt finnes det visserligen en stor mängd husbönder, som äro humana, sansade och upplysta, och de behöfva visst icke anlita käppen, för att göra sig respekterade; men det finnes äfven många husbönder, hvilka äro råa, vilda och brutala, och åt hvilkas diskretion en så farlig och obestämd makt som husagan icke kan lemnas, utan att de skadligaste direkta följder deraf framträda. synnerligast om man besinnar huru svårt det i alla händelser måste bli för den förfördelade och misshandlade att vinna någon verklig upprättelse och ersättning för sitt lidande, och erinrar sig det ytterst stränga ansvar, som lagen stadgar för tjenaren, om han, obilligt och med rå kitslighet behandlad, skulle öfverila sigoch tillbaka förgå sig emot sin husbonde. Oaktadt många af de skändligheter, till hvilka stadgandet om måttlig husaga gifver anledning, aldrig träda fram i det offentliga, erfar man dock litet emellan de mest upprörande händelser, i hvilka denna godtyckliga käpprätt spelar hufvudrollen. : En särskilt omständighet är den, att 8 S af Tjenstehjonsstadgan till och med gifver husbonden rätt att sätta hvilken annan som helst i sitt ställe, och man ser derföre icke sällan husbondemakten med thy åtföljande käppoch näfrätt öfver ett stort antal personer öfverantvardad åt någon rå och elak fogde eller rättare, som understondom utöfvar densamma på det mest brutala och omenskliga sätt samt utan! de konsiderationer, som det verkliga husbondeskapet och någon grad af hyfsning möjligen skulle kunna göra gällande. Man finner också understundom, att främlingar, som köpa jord och bosätta sig i vårt land, till följd af det lagligen privilegierade stryksystemet, få en så ringa tanke om vårt folks duglighet och moraliska kraft, att de föreställa sig, att ingenting här kan uträttas utan stryk, och tillhålla sina pådrifvare att framför allt icke glömma att flitigt begagna käppen eller karbasen. Vi kunna icke se de ringaste vådor uti upphäfvandet af denna skamliga och så lätt missbrukade rätt, då i alla fall, som man vet, missgerningsbalkens 15:de kapitel uppställer så stränga och allvarsamma bestämmelser till betryggande af husbondens rätt och öfvervigt öfver tjenaren. Andra civiliserade länders exempel, der man för längesedan undanröjt detta barbari, vittna tillräckligt, att man kan få tjenaren att fullgöra sin pligt utan stryk. I Danmark t. ex., der lifegenskapen ännu egde rum i midten af förra århundradet och der odalmannafriheten är ett godt, som nyligen blifvit förvärfvadt, ha folkets representanter visat så mycken aktning för de orepresetiterade och så mycken kärlek för friheten, äfven då det gälde andra än dem sjelfva, att de nästan enhälligt (med 106 röster emot 1) antagit en nu gällande lag, som betydligt utvidgar de tjenandes frihet och rätt och borttager husagan för qvinligt tjenstefolk, som är öfver I6, och för manligt, som fylt 18 år. På danska riksdagen finnas emellertid inga junkrar och framförallt intet prestestånd.