Aftonbladet – 2 december 1857, sida 1

det tt ed nn ÖN td) hom sin fullkomliga samstämmighet lyckats åvägabringa ett betänkande, hvari utskottet åfstyrker de motioner, som inom trenne sär:å skilta stånd blifvit väckta om husagans afI skaffande. Det är icke otänkbart att sedan på riddarhuset en diskussion egt rum, i hvilken den humana och frisinnade meningen vunnit en temligen lättköpt seger emot hr Printzenskölds grofkorniga loford öfver käppens förträfflighet och grefve Erik Sparres koTketta och sirligt kalla advokatyr för de bestående förhållandena, saken der kommer att afgöras genom ett antal lätta och friska trupper, som muntert och oförskräckt marschera till. voteringsurnan, utan att synnerligen fråga efter skäl och grunder för eller emot; utan på sin höjd med en bon mot på läpparne om huru litet smörj ibland alls icke skadar, eller något dylikt. Hos presteståndet skall man utan tvifvel nu såsom förr, under mycket ordande om kristlig kärlek och under åberopande af ett eller annat bibelspråk, som har afseende på forntidens och Österlandets trälar, rösta för upprätthållande af det kärlekslösa och okristliga, menniskovärde och sedlighet undergräfvande barbari, som ligger uti lagstadgandet om husagan. . er äfven om vi fullkomligt klart kunde förutse, att det ridderliga och det högvördiga ståndet skulle lika mangrant som deras ombud i lagutskottet förkasta den ifrågavarande reformen, så skulle detta förutseende visst icke kunna förmå oss att tiga stilla och atticke, så kraftigt vi förmå, höja vår röst emot det nyssnämda barbariska och för vårt land vanhedrande lagstadgandet. Frågan är af djupare och större betydelse -Jän mången torde föreställa sig. Det tyckes visserligen, som skulle en eller annan paraI graf i en tjenstehjonsstadga icke kunna vara af större vigt eller ha den ringaste politiska betydelse. Men den, som dömer så, ser saken temligen ytligt; och räknar han sig för liberal, så är hans frisinthet af det slaget, att han -f önskar åvägabringa all möjlig frihet, af hvilken han sjelf kän ha omedelbart gagn, och att undanrödja alla missbruk och allt förtryck, hvaraf han sjelf kan i mer eller mindre mån drabbas, men allsicke tänker på andras frihet, allraminst på de sambhällsklassers, som icke ega något tillfälle att göra sin stämma hörd, för att fordra åtminstone fulla menskliga rättigheter och jemnlikhet inför lagen. Men den menskliga rätten kränkes på ett betänkligt sätt.derigenom att personer, som tillhöra en viss samhällsklass, skola så godt som vara öfverandtvardade åt en annans godtycke, och verklig jemlikhet inför lagen finnes icke der, hvarest äfven inom privatlifvet den ene medborgaren kan utöfva en fullkomligt godtycklig makt öfver den andre, endast till följd af deras olika ställning såsom arbetsgifvare och arbetstagare. Vi gissa, att de högvördige genast skola vara färdiga att yttra någonting om familjens rätt och om förhållanden, som framgå ur familjens begrepp; ja vi ha till och med vid en föregående riksdag hört dem tala om familjebanden, som skule lossas i fall husagan afskaffades. Herrliga familjeband, som ligger i käppen! Sublima tanke, att det är genom rottingen, genom kindpustarne och hårdragningarne, som familjen eger bestånd, som huset hålles tillsammans i kristlig kärlek och endrägt! Till stöd för den barbariska lagens bibehållande vill man så gerna framkalla hägringar af fordna patriarkaliska förhållanden, enligt hvilka tjenaren skulle vara såsom ett barn af familjen; men man glömmer att under tidens utveckling denna patriarkalism längesedan försvunnit, och att den enda lemning deraf, man genom lagbud kan framkonstla, innebär det grofva missförhållande, att vid kontrakt om ett visst slags arbete den ena kontrahenten skall ha rätt att mot den andra begagna hugg och slag, utan allt ansvar, såvidå icke skada för lif eller lem deraf uppstår, ; Men äfven ur patriarkalismen, i fall den funnes qvar, kan ett dylikt missförhållande i vår tid icke med ringaste rimlighet härledas. Det torde väl icke finnas många, som numera förmena, att den faderliga rätten sträcker sig derhän att aga fullvuxna och till myndig ålder komna barn. Det är i Ryssland våra högvördige fäder kunna finna det verkliga mönstret för den patriarkalism, som något dunkelt sväfvar för deras tankar. Husagan, långt-ifrån att innebära någonting i ringaste mån heligt eller kristligt eller på något sätt aktningsvärdt, är en neslig qvarlefva af den forntida träldomen, och tUenp utgör i sjelfva verket en art af HKfegenskap i detta ords ursprungliga mening (Leibeigenschaft, . eganderätt till andra personers kroppar), då en person genom ett aftal om arbetsbiträde. under någon viss tid kan förvärfya sig rät att. godtyckligt och ansvarslöst intill en viss gräns utöfva groft fysiskt våld. Och denna rätt skulle erhållas. endast derföre att den ena af kontrahenterna representerar ka pitalet, den andra arbetet, Detta är sannerligen, såsom fet uti en motion i ämnet blifvit yttradt, penningaristokratien i sin råaste form. Upplysningen har, trots det envisa motståndet från de privilegierade kasternas. och isynnerhet från Prelaturens sida, hunnit hos oss göra sig så Mycket gällande, att de grofva, vanhedrande. och djupt förhärdande kroppsstraffen blifvit borttagna ur våra strafflagar, Och sedan detta skett, skulle man låta fullkomligt arbiträra kroppsliga straff. qvarstå för hela den tjenande klasgen! Huru kränkande måste det icke vara för en fullvuxen och välfrejdad menniska, som lagen eljest förklarar för en fullmyndig och fri medborgare, att veta, 2! det mn annan person, som understundom i på moraliskt hänseende och i verklig hyfsning kc kan stå långt under honom sjelf, fan för en jm summa penningar :förvärfva sig rätten att god-1 tyckligt slå och misshandla honom. :Vi undra På sannerligen: icke, om tänkande personer inom den iJenande klassen måste betrakta en dylik) R rätt, de må ha erfarit dess tillämpning eller bä ej, SäSOm en satir Hå den berömda nersonliga ! pl: RV — tr ——NN ov oo FR RA