Aftonbladet – 1 december 1857, sida 3

Den gamla frågans uppdykar då säkert, att sam manbinda Borås med Warberg, derigenom staten på sin bana ginge miste om all den trafik, som nu fin nes mellan Göteborg och Börås. Men, som sagdt, v noppas att det höglofliga statsutskottet skallveta at örena statens väl förstådda intresse med ifrågava ande orts fördel och behof. Stockholm den 30 No I vember 1857. z C. H. (Insändt.) Indölta armöns löneförköjtilng. Uti bihanettill. Svenska Tidningen n:o 234 fö! den 8 sistk Oktober förekommer en artikel rörande ördelningeh af den löneförhöjning rikets ständer vid .nnevarande riksdag beviljat indelta armen. Vi instämma Helt och hållet i syftemålet med nämde arikel, och anse lika med dess författare, att den för I vsärvarande visserligen af en och annan ifrågasatta illräckligheten af berörde löneförhöjning dock helt och hållet är beroende af sättet, hvarpå densamma jsommer att fördelas. Men då ämnet är af vigt så väl från allmän som enskilt synpunkt betraktadt, så illåta vi oss deröfver ännu yttra några ord. Det synes knappast kunna bestridas, att ju tilldelande af tjenstgöringsarfvode, såsom artikeiförfattaven föreslår, och såsom det äfven i andra armeer illgår, likaledes här måste vara lämpligaste sättet i itt tillgodogöra ifrågavarande anslag. Ty skall det fter annan grund fördelas på de till löneförhöjning särskilt uppförde personer, så kan med skäl befaras utt löneförhöjningen blefve så otillräcklig, att anspråken på en trägnare och förlängd tjenstgöring dermed icke rimligtvis. låta sig förena. Antalet a le till löneförhöjning föreslagna torde nemligen snavare öfverän understiga 1000 personer, och den enkiaste beräkning af den andel, som af ifrågavarande i00,000 rdr faller på hvar och en af dem, bör så!unda blifva öfvertygande om summans otillräcklighet såsom löneförbättring betraktad. Svårligen skall man kunna förneka, att bland alla våra tjenstemän indelta armåebefälets tjensteåligganden, när de nogsrant efter gällande föreskrifter utföras, äro bland dem, som medföra största kostnaden och svagaste aföningen. Detta gäller isynnerhet om individerna i le yngre oflicersgraderna, som icke inom sina komvanier eller regementer lyckats vinna fast bostad Att i närvarande tid, då lefnadskostnaderna så besydligt stegrats, och då sjelfva skuldsättningen försvårats genom de, hela landet numera drabbande brydsamma penningeförhållandena, dessa olägenheer måste blifva än mer tryckande för den obemedade indelta officern, är beklagligen ett förhållande, som icke kan bortresoneras. Att tjensten allt detta aktadt måste hafva sin jemna gång är gifvet, men lå man nu vida mer än förr måste lemna en hvar irihet att för sin utkomst genom egen omtanka fylla hvad som brister i löneinkomsterna, så följer ock deraf, att tjensten faller så mycket tyngre på dem, som niera oafbrutet kunna uppehålla sig inom tjenstgöringsorten. Dessa hafva följaktligen rättmätiga anspråk på att för den tjenstgöring dem sålunda ilägges, utöfver -hvad söm efter jemn fördelning skulle tillkomma dem, njuta skälig ersättning. Denna ersättning är det så mycket nödvändigare att bereda lem, som derigenom ock undanrödjes den. anledning till afund och splittring,,som lätt kan uppstå synnerligast der, hvarest omdömet fått taga intryck af vissa alltför vanliga militärfördomar, såsom då det — vanligen utan att omständigheterna för öfrigt vidare tagas i betraktande — heter, att den enas tjenstledighet nödvändigt alltid måste åtnjutas på den andras bekostnad m. m. Lämpligast synes sålunda af flere skäl vara, att förrberörde rikets ständers anslag till löneförbättringar inom indelta armen utginge i form af tjenstgöringsarfvoden åt dem, hvilka, tillhörande de grader, som i ständernas beslut finnas särskilt uppgifna, bestridt all inom regementet eller kåren förekommande tjenstgöring för året, med undantag naturligtvis för vapenöfningarne, hvari ehhvar-såsom hittills är skyldig att deltaga. Men för att med tilldelande af dessa tjenstgöringsarfvoden fullkomlig rättisa skall kunna vinnas, är nödigt. att beräkningen af beloppen icke stödes på alltför generella förutsättningar, utan: uppgöres och bestämmes efter hvarje regementseller kårchefs-deröfver affordrade och -afgifna förslag. Förhållandenå vid olika regementen äro, såsom bekant, så skiljaktiga såväl hvad angår distanser och deraf beroende resekostnader, som ock den större eller mindre svårigheten: att erhålla: bostad, kost an. m.; att behörigt afseende på dessa omständighHeter nödvändigtvis bör iakttagas. ; Klart är att. åtg rder af detta slag måste åtföljas af motsvarande föreskrifter i tjenstgöringsreglementet för tjenstens bestridande på roten, hvarigenom; jemte i flera fall betydande förändringar i densamma, det — man skulle, nästan kunna säga — licencesystem, som man hittills varit tvungen följa, med lemnadt tillräckligt utrymme likväl för maktbegäret eller inskränktheten att efter godtycke förfara med underordnades väl eller ve; med ens komma att få vika för en bestämå och gifven ordning i saken. Det är likvisst att befara det fördomarnes makt härutinnan skall blifva svår att öfvervinna. Mången tyckes nemligen hysa den föreställningen -att tjensten på roten, oaktadt man måste vara förvissad om, att den ej på samma sätt och. under enahanda förhållanden mot fordom numerå kan eller ens behöfver bestridas, dock i sitt nuvarande skick är vilkoret för indelta armens vara eller icke vara. För det målet måste följaktligen alla uppoftrtt sig, och. att ifrågasätta någon förändring.deruti, är vanligen detsamma som att fälla domen öfver sig sjelf såsom oduglig och håglös. Ett nytt tjenstgöringsreglemente är emellertid lofvadt, och man har anledning hoppas att bestämmelserna i detsamma skola komma att blifva ett klart och bestämdt uttryck af hvad som för armen verkligen är behöfligt och nyttigt, således ej ett blott och bart uppkok på hittillsvarande stela och föråldrade föreskrifter. Den. anda af sedlighet och ordning, som för närvarande pryder vår indelta armeå, och som enligt hvad offentliga handlingar utvisa, allt jemt varit itillväxt, synes, då härtill komma de allmänna fördelarne af ett förbättradt folkskoleväsende, i och för sig Yara: en omständighet af nog bötydenshöt för att. — andra oberäknade — derpå kunna grunda en omfattande åsigt om hvad som för den s, k, tillsynen under soldatens hemmavaro på roten verkligen kan vara behöfligt eller icke: I Rättegångsoch Polissaker.