Aftonbladet – 1 december 1857, sida 2

resande temligen lugnt kan sofva i hörnet af sin diligens, utan fruktan för att blifva väckt af ett dundrande pengar eller lifvet. Det är dessa Vissenbergs backar, hvarom jag i-mitt förra bref nämde ett ord i förbigående och hvilka fordom voro hela Fyens skräck; vi hafva, som redan är sagdt, rullat utför dem fullkomligt obehindrädt öch genom den fruktbara Gamborgstrakten ändtligen inemot midnattstiden framkommit till Middelfart. . Hvad är att säga om Middelfart? Icke synnerligt, det jag vet. En, som det vill synas, icke otreflig-liten stad, men märkvärdig dock mest för sitt oändligt sköna läge vid Lilla Bält. Jag har tidigt om morgonen efter min ankomst begifvit mig ner till sjön för att taga denna vidt och bredt berömda belägenhet i ögonsigte; och jag må: också tillstå att allt denna gång gynnade mig. Hade öfverresan från Korsör till Nyborg vVarit obehaglig i en superlatif grad, har åter den öfver Lilla Bält lemnat en riklig ersättning derför. Det var en höstmorgon, klar, stilla, nästan ljum. Lilla Bält, som, äfven det, kan vara barskt nog, när det så vill, låg denna dag nästan som en spegel och företedde snarast anblicken af en liten insjö mellan sina pittoreska stränder, hvilka här från de båda motsatta sidorna böja sig tillsammans öfver hvarandra, döljande för hvarje annat öga, än det med trakterna fullt hemmastadda, hvarje spår af ineller utlopp. Midt emot oss låg Snoghöis färjeställe med de yppiga trädgårdarne nere vid vattenytan, dem den för sina trädplanteringar i stor skala öfver hela Danmark välbekante kammarherren Riegels här skapat; söderut från fyenska landet sträckte sig bokskogen neråt Gamborgssundet, praktfull ännu i sin höstskrud. Utei sundet sågos några delfiner med bugtade ryggar muntert hoppa i vattenytan, skakande omkring sig i solskenet perlor af azur och glitterguld. Lilla. Bält, särdeles den ofvannämde Gamborgsfjorden, är berömdt för sina delfiner, på danska marsvin (under hvilket senare namn de till och med blifvit introducerade bland den äldsta danska adeln, och hvaraf vi ännu ega ett minne bland annat i det skånska Märsvinsholm). Från äldsta tider existerade i Middelfart ett särskilt gille, kalladt Marsvinsbröderna, hvilket nyligen blifvit åter upplitvadt. -Brödernas sysselsättning är att, isynnerhet. på. senhösten, gå ut i båtar i Bältet och söka drifva delfinerna, — hvilkas tran har ett visst värde — tillhopa ien eller annan. bugt, der de sedan. med större lätthet fångas... Menige man har tillåtit sig att derföregifva gillets medlemmar öknamnet svindrifvare,, men det skall numera vara till häfdande af sällskapets goda. namn och -rykte formligen och vid vite af ett pår daler förbjudet att sålunda vanvördigt yttra sig om en förening med så lofligt ändamål; marsvinsbönderna i all ära: shonneur å-qui se--doit! Jag fick ej tillfälle att öfvervara någon delfinjägt; det var söndag, och delfinerna hade denna dag lof att roa sig ostördti Lilla Bält. Färjersannen, som i sin segelbåt sätte mig på en fjerdedels timma öfver till Skoghöi, underhöll mig i stället med rätt lifliga beskrifningar från krigstiden, då här vid Bältet och Fredericia gick hett under sköldarna till. Han hade hela tiden varit med vid de beständiga trupptransporterna, och han hade från sjön varit åskådare af hela striden den berömliga dag, då utfallet gjordes från Fredericia och de tyska förskansningarne gång efter gång stormades, och ändtligen togos. Maken till kanonbrak har ingen dödlig hörts det var som om himlen skulle spricka! Rundt omkring oss. i båtarna slogo kulorna och bomberna ned, och detta var så till vida mindre trefligt, men raskt var det, det var raskt af bara hin hålel Verkligen? var det raskt? ÖOm det var? Ja, det kan De tro! Död og Pine, det var raskt. 4 Detta ordet rask spelar, som ni vet, i danskan en alldeles karakteristisk rol; det är det svenska sjutusan dj-, det är uttrycket för detta friska lif, som nästan älskar faåran och som, när det en gång brakat löst, finner det bättre, ju argare det är. Medan extraposten, som skulle föra mig från Snoghöi till Kolding, gjordes färdig, har jag tagit mig en promenad i de ofvannämda, af kammarherren Riegels anlagda parkerna på sluttningen af stranden; behagligare kan man icke tillbringa de stunder man väntar på skjuts. Dessa anläggningar ensamt för sig belöna ett besök i Snoghöi; det är på en gång storartadt och smakfullt; flera utländska träd och plantor, hvilka på Seland endast med svårighet låta sig hållas på fritt land, tycktes redan här, så obetydligt vestligare, stå sig förträffligt; och icke få blommor, hvilka vid Köpenhamn längesedan. florerat ut för året, tann jag här ännu prunkande med en rikeloms, erinrande om Augusti. månad. Vägen från Snoghör till Kolding är särdeles vacker, i hög grad kuperad och hvad fransmannen kallar accidente, men just härigenom; så mycket mera :omvexlande och underhållande, ..Den är för öfrigt full af minnen från de sista krigsåren och var derföre spesielt för mig, som någorlunda steg för steg följde den tidens. minsta händelser, ytterst inressant. ..Gudensö by, hvilken under kriget fbrändes passerade vi igenom; den har rest sig ur sin aska och,, såsom händelsen vanligen är, till sin fördel; den ligger dessutom förtjusande och förtjenar af den resande särskilt påaktas, såsom en behaglig mellanstation på denna väg. . . Sedan man några timmar njutit den vexlande anblicken af skogar, vikar, djupare inskäraingar af Lilla Bält, gröna öar ute i Sundet, Fyens stränder gent emot, öppnar sig vyen öfver den inre Koldingfjärden och man helsar det slesvigska landet, det Slesvigsken, utbredande sina lummiga och frodiga höjder på motsatta sidan. af vattendraget. . Ovilkorligt trängde sig på mig en reminiscens af Beckers på sin tid så famösa Rheinvsa och jag utbröt för mig sjelf: